Caset Karl, 45 (hälso- och sjukvård)

Du arbetar som undersköterska på en kardiologavdelning. Det är morgon du har bytt om till arbetskläder och du ska precis gå på ditt arbetspass, vilket börjar med en rapport från undersköterskan som arbetat natt.

En av dina patienter du får rapport om heter Karl och är 45 år. Din kollega berättar att han har vårdats på avdelningen sedan fyra dygn tillbaka i en delad sal, på grund av misstänkt högersidig hjärtsvikt då han sedan en tid känt och märkt att hans underben är svullna och att han har fått en ökad urinmängd som kommer på nätterna. I botten har han diabetes typ 2, hyportyreos och fetma enligt BMI. Blodsockret och insulinet sköter han själv, men du som undersköterska måste ha koll på värdet under hans vårdtid.

På grund av sin diabetes så har han fått problem med sin syn och har känselbortfall i fötterna, vilket gör att han ringer på klockan ibland för att få hjälp till och från toaletten. Detta sköter han vanligtvis själv, men eftersom han är på en ny plats och att det står saker överallt i patientsalen så känner han sig orolig över att ramla, plus att när han lades in hade han på sig vinterkängorna som är svåra att få på och av sig, så just nu går han i sina strumpor.

Planen nu är att ställa in hans nya medicin som är vätskedrivande och se vilken dos som behövs. Därför är det viktigt att du som undersköterska tar en daglig vikt på Karl så man ser om hans vätska kissas ut som den ska. Detta tillsammans med att du måste kontrollera hans blodtryck – för om man utvätskas för fort är risken stor att hans blodtryck sänks alldeles för fort!

Efter rapporten går du in till Karl för att presentera dig, ta blodtryck och ta en vikt med hjälp av sittvågen. Blodtrycket ser bra ut, 120/70 vilket du berättar för Karl som inte verkar bry sig så mycket om hur blodtrycket är, för när du är klar med det så vänder han sig in mot väggen i sängen och han säger till dig ”Du behöver inte ta en vikt på mig, för det har de gjort i flera dagar i rad, så du kan gå”.

Senare på dagen får Karl besök av sin fru som ser orolig ut och du ser att hon gråtit. Hon går fram till dig i korridoren och frågar hur den medicinska planen för hans vård ser ut, och om han kan dö på grund av hans hjärta. Du känner dig inte helt säker på vad du svara och undrar om det verkligen är du som undersköterska som ska svara på detta.

Klockan blir 14:00 och du ska nu rapportera över till din kollega som ska jobba kväll. Du märker då att du glömt att fråga Karl vad för blodsockervärde han hade innan lunch. Du rapporterar till din kollega att ”det låg nog bra, för han verkar varken hyperglykemisk eller hypoglykemisk”. Men att du ska gå iväg nu för att se hur hans blodsocker ser ut nu. Din kollega tittar förvånat på dig och frågar dig ”hur du kan ha missat det?!”.

När du kommer in till Karl så vill han inte själv ta blodsocker som han brukar, utan ber dig göra det istället, vilket du gör. Du frågar hur hans blodsocker låg innan lunch och om han tog något insulin. Han svarar ”Jag kände faktiskt inte för att kontrollera det, så jag gjorde inte det”. Blodsockret visar nu 20,9 mmol/L.

Efter åtta dagar är Karls medicin färdigjusterad och planen är att han ska få åka hem i eftermiddag och du är på väg till rapportrummet för att överrapportera. Hans fru kommer och hämtar honom och de går tillsammans i korridoren mot utgången. Men i mitten av korridoren har någon ställt en rullstol som Karl snubblar på och han faller ner på golvet.

Du och en kollega springer fram till Karl och frågar hur det gick, han säger att det gick bra men han kommer inte kunna komma upp själv utan behöver er hjälp. Du frågar din kollega om han kan ta upp honom själv vilket din kollega säger ja till, så du går därifrån och lämnar din kollega att hantera Karl själv upp från golvet.