📄 Ätstörningar

Ätstörningar är allvarliga psykiska sjukdomar som påverkar både det fysiska och psykiska välbefinnandet. De kännetecknas av en osund relation till mat, kropp och vikt samt en intensiv rädsla för att gå upp i vikt. Ätstörningar drabbar främst unga kvinnor, men även män och äldre personer kan utveckla sjukdomen. Enligt Socialstyrelsen beräknas ungefär 100 000 personer i Sverige lida av en ätstörning, men mörkertalet kan vara stort.

Dessa sjukdomar har ofta komplexa bakomliggande orsaker, där både biologiska, psykologiska och sociokulturella faktorer spelar en roll. De kan leda till allvarliga medicinska komplikationer såsom hjärtproblem, undernäring och hormonella rubbningar, och obehandlad ätstörning kan vara livshotande.

I detta avsnitt behandlas de vanligaste ätstörningarna, deras orsaker och symtom samt diagnostik och behandlingsmöjligheter. Vi lyfter även fram undersköterskans roll i att bemöta och stödja personer med ätstörningar på ett professionellt och empatiskt sätt.

Olika typer av ätstörningar

Ätstörningar kan ta sig olika uttryck beroende på sjukdomstyp och svårighetsgrad. De vanligaste är:

• Anorexia nervosa – Karaktäriseras av kraftigt begränsat matintag, intensiv rädsla för viktuppgång och en förvrängd kroppsuppfattning.
• Bulimia nervosa – Kännetecknas av återkommande episoder av hetsätning följt av kompensatoriska beteenden såsom självframkallade kräkningar, fasta eller överdriven träning.
• Hetsätningsstörning (Binge Eating Disorder, BED) – Liknar bulimi, men utan kompensatoriska beteenden, vilket ofta leder till övervikt eller fetma.
• Ortorexi – Ej en formell diagnos, men innebär en överdriven fixering vid att äta hälsosamt på ett sätt som påverkar livskvaliteten negativt.
• Ospecificerad ätstörning (Other Specified Feeding or Eating Disorder, OSFED) – En kategori för de som har tydliga ätstörningssymtom men inte uppfyller alla kriterier för en specifik diagnos.

Orsaker och riskfaktorer

Ätstörningar har ofta en kombination av biologiska, psykologiska och sociokulturella orsaker:

• Genetiska faktorer: Ärftlighet kan spela en roll i utvecklingen av ätstörningar.
• Neurobiologiska faktorer: Obalanser i signalsubstanser som serotonin och dopamin kan påverka aptitreglering och impulskontroll.
• Psykologiska faktorer: Perfektionism, låg självkänsla och ångesttillstånd är vanligt förekommande hos personer med ätstörningar.
• Sociokulturella faktorer: Medieideal och sociala normer kring skönhet och smalhet kan bidra till utvecklingen av sjukdomen.
• Trauma och stress: Tidigare trauman eller påfrestande livshändelser kan vara en utlösande faktor.

Symtom

Symtomen vid ätstörningar varierar beroende på typ, men vanliga tecken inkluderar:

• Fysiska symtom: Viktförändringar, trötthet, yrsel, hjärtklappning, håravfall och magproblem.
• Psykiska symtom: Ångest, tvångsmässiga tankar om mat och kropp, humörsvängningar.
• Beteendemässiga symtom: Extrem bantning, hetsätning, kräkningar, överdriven träning, undvikande av sociala situationer kopplade till mat.

Diagnostik

Diagnosen ställs utifrån kriterier i DSM-5 eller ICD-10, där patientens vikt, beteende och psykologiska tillstånd bedöms. Bedömningen görs oftast av läkare eller psykolog, och skattningsverktyg som EDI (Eating Disorder Inventory) kan användas för att mäta svårighetsgraden.

Behandling och omvårdnad

Behandlingen av ätstörningar är ofta långvarig och kräver en kombination av olika insatser:

• Psykologisk behandling: Kognitiv beteendeterapi (KBT) och familjebaserad terapi är effektiva metoder.
• Medicinsk behandling: Vissa patienter kan behöva näringsstöd, vitamin- och mineraltillskott eller läkemedel vid samsjuklighet (t.ex. antidepressiva vid ångest).
• Näringsrehabilitering: Stegvis normalisering av ätbeteenden och viktuppgång vid undernäring.
• Sjukhusvård: Vid svår undernäring eller akut risk för komplikationer kan inläggning krävas.
• Stöd från vårdpersonal: Undersköterskor kan bidra genom att ge emotionellt stöd, observera förändringar i patientens beteende och främja hälsosamma matvanor.

Undersköterskans roll vid vård av personer med ätstörningar

• Skapa en trygg och empatisk miljö där patienten känner sig sedd och förstådd.
• Vara uppmärksam på förändringar i vikt, matvanor och psykologiskt mående.
• Stödja patienten i måltidssituationer och uppmuntra till normaliserat ätande.
• Föra journal och rapportera förändringar till sjuksköterska eller läkare.
• Hjälpa patienten att hitta strategier för att hantera ångest och matrelaterade rädslor.

Förebyggande åtgärder och återhämtning

• Psykoedukation: Information till patienter och anhöriga om sjukdomen och dess risker.
• Hälsosamma matvanor: Balans mellan näring och välmående utan extremt fokus på mat.
• Socialt stöd: Familj, vänner och stödgrupper kan bidra till återhämtning.
• Tidiga insatser: Snabb upptäckt och behandling minskar risken för allvarliga komplikationer.