📄 Förklaringsmodeller till psykisk ohälsa

📄 Förklaringsmodeller till psykisk ohälsa

Psykisk ohälsa väcker många frågor. Varför drabbas vissa, men inte andra? Hur ska vi förstå det som inte syns – känslor, tankar, beteenden? Inom psykiatrin används olika förklaringsmodeller för att beskriva hur psykisk ohälsa kan uppstå. Dessa modeller är inte absoluta sanningar, utan sätt att strukturera kunskap, förstå individens situation och vägleda vårdinsatser.

De tre mest grundläggande modellerna är: den biologiska, den psykologiska och den sociala. Ofta används de tillsammans i det som kallas ett biopsykosocialt perspektiv – där man ser till helheten.

Den biologiska modellen

Den biologiska modellen utgår från att psykisk ohälsa orsakas av förändringar eller obalanser i kroppen – främst i hjärnans funktion. Det kan handla om:

• Signalsubstanser (t.ex. serotonin, dopamin)

• Genetisk sårbarhet

• Hjärnskador eller inflammationer

• Hormoner och ämnesomsättning

Behandling enligt denna modell fokuserar på läkemedel, ECT, kost, sömn och annan fysisk återhämtning. Modellen är central vid behandling av exempelvis schizofreni, bipolär sjukdom och svår depression.

Den psykologiska modellen

Här ligger fokus på tankemönster, känslor, inlärning och tidigare erfarenheter. Psykisk ohälsa ses som ett resultat av hur individen lärt sig att tolka och reagera på omvärlden. Exempel:

• Negativa tankar om sig själv (vanligt vid depression)

• Inlärda rädslor (vid fobier och PTSD)

• Svårigheter att hantera känslor (vanligt vid emotionell instabilitet)

Behandlingen handlar om samtal, terapi och emotionellt stöd, ofta i form av kognitiv beteendeterapi (KBT), psykodynamisk terapi eller traumabearbetning.

Den sociala modellen

Den sociala modellen lyfter fram livssituation, miljö och relationer. Psykisk ohälsa kan uppstå eller förvärras av:

• Ensamhet, isolering

• Arbetslöshet eller fattigdom

• Våld, diskriminering eller utsatthet

• Otrygga familjeförhållanden

Här betonas vikten av trygga nätverk, socialt stöd och fungerande samhällsstrukturer. Insatser kan handla om boendestöd, kontaktpersoner, sysselsättning eller stödgrupper.

Ett exempel: Mikael, 46 år

Mikael har levt med ångest i många år, men söker nu hjälp för att han inte längre klarar jobbet. En utredning visar på stressrelaterad utmattning. I samtal med personal framkommer att han har en biologisk sårbarhet för ångest (hans mamma har liknande problem), ett destruktivt inre tankemönster ("Jag måste alltid vara bäst") och att han saknar socialt stöd.

Personalen förstår att alla tre modellerna samverkar – Mikael behöver både läkemedel, samtalsterapi och hjälp att bryta isolering.

    💭 Hur kan det hjälpa i ditt bemötande att förstå att psykisk ohälsa kan ha flera samverkande orsaker – inte bara en?