📄 Frisk- och riskfaktorer samt förklaringsmodeller till hur psykisk ohälsa uppstår

📄 Frisk- och riskfaktorer vid psykisk ohälsa samt förklaringsmodeller till hur psykisk ohälsa uppstår

Psykisk hälsa och ohälsa påverkas av en rad olika faktorer som samverkar och formar individens välmående. Vissa faktorer kan skydda mot psykisk ohälsa, medan andra ökar risken att utveckla psykiska sjukdomar. För att förstå varför vissa människor drabbas av psykisk ohälsa medan andra inte gör det används olika förklaringsmodeller baserade på evidensbaserad forskning.

I detta avsnitt går vi igenom frisk- och riskfaktorer för psykisk ohälsa samt de huvudsakliga förklaringsmodeller som används inom psykiatrin. Dessa modeller hjälper vårdpersonal att förstå hur biologiska, psykologiska och sociala faktorer samverkar och påverkar människans psykiska mående.

Friskfaktorer – Vad skyddar mot psykisk ohälsa?

Friskfaktorer är sådana aspekter i en individs liv som stärker den psykiska hälsan och minskar risken för psykisk ohälsa. Några av de viktigaste friskfaktorerna är:

• Socialt stöd – Att ha goda relationer med familj, vänner och kollegor stärker individens psykologiska motståndskraft.

• Fysisk aktivitet – Regelbunden motion har visats minska risken för depression och ångest genom att påverka hjärnans neurokemiska processer.

• God sömn och återhämtning – Sömnbrist ökar risken för psykisk ohälsa och kan bidra till stress, nedstämdhet och koncentrationssvårigheter.

• Stabil livssituation – Trygghet i arbete, ekonomi och bostad ger en känsla av kontroll och minskar stress.

• Psykologiska resurser – Hög självkänsla, problemlösningsförmåga och en positiv inställning bidrar till ökad motståndskraft mot psykisk ohälsa.

Riskfaktorer – Vad ökar risken för psykisk ohälsa?

Riskfaktorer är sådana omständigheter som ökar sannolikheten att en person utvecklar psykisk ohälsa. Några av de vanligaste riskfaktorerna inkluderar:

• Trauma och stress – Tidigare traumatiska upplevelser såsom misshandel, övergrepp eller förluster kan öka risken för psykisk sjukdom.

• Social isolering – Ensamhet och brist på stöd kan förvärra psykisk ohälsa och leda till depression och ångest.

• Ekonomiska svårigheter – Arbetslöshet, fattigdom och ekonomisk instabilitet kan skapa oro och stress.

• Missbruk – Alkohol- och drogmissbruk är starkt kopplat till psykisk ohälsa och kan förvärra redan existerande problem.

• Genetisk sårbarhet – Ärftliga faktorer spelar en stor roll vid många psykiska sjukdomar, inklusive schizofreni, bipolär sjukdom och depression.

• Somatisk sjukdom – Kroniska sjukdomar såsom diabetes, hjärt-kärlsjukdom och neurologiska sjukdomar kan påverka den psykiska hälsan negativt.

Förklaringsmodeller till psykisk ohälsa

Det finns flera teoretiska modeller som förklarar varför psykisk ohälsa uppstår. De mest använda modellerna inom psykiatrin är:

1. Biologisk modell

Den biologiska modellen fokuserar på hjärnans funktion och genetik som orsaker till psykisk ohälsa. Centrala aspekter inom denna modell är:

• Obalanser i signalsubstanser som serotonin, dopamin och noradrenalin.

• Genetiska predispositioner för psykiska sjukdomar.

• Strukturella och funktionella förändringar i hjärnan (t.ex. vid schizofreni och depression).

• Hormonella faktorer och immunologisk påverkan på hjärnan.

2. Psykologisk modell

Den psykologiska modellen utgår från individens tankemönster, känslor och beteenden. Viktiga teorier inom denna modell inkluderar:

• Kognitiv teori – Hur individens tankesätt påverkar känslor och beteenden.

• Psykodynamisk teori – Hur tidiga livserfarenheter och omedvetna konflikter påverkar den psykiska hälsan.

• Beteendemodell – Hur inlärda beteenden kan bidra till psykisk ohälsa, exempelvis genom undvikandebeteende vid ångest.

3. Social modell

Den sociala modellen betonar att psykisk ohälsa påverkas av individens livsmiljö och omständigheter. Faktorer som anses ha stor betydelse är:

• Familjeförhållanden och uppväxtmiljö.

• Socioekonomisk status och arbetsförhållanden.

• Samhällsnormer och kulturella förväntningar.

4. Stress–sårbarhetsmodellen

Stress–sårbarhetsmodellen är en kombination av de biologiska, psykologiska och sociala modellerna och används ofta för att förklara uppkomsten av psykiska sjukdomar. Enligt modellen har varje individ en viss sårbarhet (genetisk eller biologisk) som kan aktiveras av stressfaktorer i livet, exempelvis trauma, social isolering eller långvarig stress. Om individen har tillräckliga friskfaktorer kan hen klara av stressen, men om belastningen blir för stor kan psykisk ohälsa utvecklas.

Undersköterskans roll vid arbete med psykisk hälsa och ohälsa

• Identifiera och uppmärksamma riskfaktorer och skyddsfaktorer hos patienter.

• Vara en trygg och lyhörd samtalspartner som kan erbjuda stöd och trygghet.

• Hjälpa patienter att etablera hälsosamma rutiner, exempelvis bättre sömn och kost.

• Arbeta personcentrerat och anpassa insatser efter individens behov och förutsättningar.

• Rapportera tecken på försämrad psykisk hälsa till sjuksköterska eller läkare.

Förebyggande åtgärder och främjande av psykisk hälsa

• Främja goda levnadsvanor – Fysisk aktivitet, hälsosam kost och återhämtning stärker den psykiska hälsan.

• Erbjuda socialt stöd – Att ha ett nätverk av familj, vänner eller professionellt stöd minskar risken för psykisk ohälsa.

• Hantering av stress – Undervisning om stresshantering kan ge individer verktyg att bättre hantera livets utmaningar.

• Psykoedukation – Information om psykisk hälsa och hur man söker hjälp vid behov.