📄 Rätten till självbestämmande och brukarens behov

Alla människor har rätt att bestämma över sina egna liv, även när de är i behov av vård och stöd. Självbestämmande är en grundläggande princip inom vården och fastställs i lagstiftning såsom Patientlagen (2014:821) och Socialtjänstlagen (2001:453).

Självbestämmande innebär att brukaren har rätt att fatta beslut om sin vård och omsorg, även om personalen ibland kan tycka att besluten är olämpliga. För undersköterskan handlar det om att respektera brukarens önskemål, samtidigt som man arbetar för att säkerställa trygghet och god vårdkvalitet.

Vad innebär självbestämmande i vården?

✔ Brukaren har rätt att fatta egna beslut – även om vårdpersonalen har en annan uppfattning.
✔ Personalen ska stödja utan att ta över – målet är att stärka individens autonomi.
✔ Självbestämmande kan ha gränser – om brukarens beslut innebär en fara för liv eller hälsa kan insatser behöva anpassas.

Lagar och riktlinjer som styr självbestämmande

• Patientlagen – Patienten har rätt att vara delaktig i beslut om sin vård.
• Socialtjänstlagen (SoL) – Brukaren har rätt att bestämma över insatser som ges i hemmet.
• Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) – Personer med funktionsnedsättning har rätt att leva självständigt med stöd.

Exempel:
Sven, 78 år, får hemtjänst men vill inte ha hjälp med sin personlig hygien trots att han har svårt att sköta den själv. Personalen respekterar hans beslut men försöker motivera honom genom att erbjuda alternativ, såsom att han själv tvättar vissa delar av kroppen medan de hjälper till med resten.

Personcentrerad vård och individuella behov

Självbestämmande handlar inte bara om att fatta egna beslut, utan också om att vården ska anpassas efter individens behov, önskemål och livssituation.

✔ Individanpassad omsorg – Brukaren ska få stöd på det sätt som känns tryggt och meningsfullt.
✔ Respekt för livsstil och bakgrund – Exempelvis matvanor, religion och dagliga rutiner.
✔ Balansen mellan autonomi och säkerhet – Personalens uppgift är att stödja utan att ta över.

Att balansera självbestämmande och säkerhet

Det kan ibland uppstå situationer där brukarens val kan innebära en risk för hälsan. Då gäller det att personalen:

• Tar hänsyn till brukarens vilja och resonerar kring alternativa lösningar.
• Dokumenterar situationen och rapporterar om det behövs.
• Vid behov konsulterar en sjuksköterska, biståndshandläggare eller annan ansvarig.

Exempel:
Anna, 65 år, har KOL och vägrar använda sin syrgas trots att hon blir andfådd. Undersköterskan respekterar hennes val men försöker motivera henne att använda syrgasen genom att påminna om hur den kan förbättra hennes energi och livskvalitet.

Undersköterskans roll i att stödja självbestämmande

Undersköterskan är ofta den som har närmast kontakt med brukaren och kan skapa en vårdrelation där individens önskemål respekteras samtidigt som trygghet och säkerhet bibehålls.

Så kan undersköterskan arbeta för att stärka brukarens självbestämmande:

✔ Fråga brukaren hur hen vill ha det istället för att anta.
✔ Ge alternativ och anpassa stödet efter individens förmåga.
✔ Motivera istället för att tvinga – skapa en trygg dialog.
✔ Dokumentera brukarens önskemål och förändringar i mående.

Exempel:
Hassan, 82 år, vill inte använda trygghetslarmet han fått av hemtjänsten. Undersköterskan respekterar hans val men förklarar hur det fungerar och låter honom testa det i en trygg miljö för att minska hans osäkerhet.