📄 Bemötande vid olika psykiska tillstånd

Varje individ har unika behov och upplevelser av sin psykiska hälsa. Att anpassa bemötandet efter patientens tillstånd är avgörande för att skapa trygghet och en fungerande vårdrelation.

Psykiska tillstånd kan påverka hur en person tar emot information, tolkar sin omgivning och interagerar med andra. En del patienter behöver lugn och förutsägbarhet, medan andra kan behöva uppmuntran och struktur. Genom att förstå grunderna i olika psykiska sjukdomar kan undersköterskan anpassa sitt förhållningssätt och ge ett bättre stöd.

Bemötande vid ångest och panikattacker

Ångest kan vara allt från en gnagande oro till en akut panikattack. För många patienter inom psykiatrin är ångest en daglig utmaning. När en person har ångest är det svårt att ta in information och fokusera, vilket gör att bemötandet behöver vara enkelt, lugnt och förutsägbart.

Hur kan personalen bemöta en person med ångest?

När en patient upplever stark ångest är det viktigt att vara närvarande utan att pressa. Ett skärpt kroppsspråk, korta men lugna meningar och en trygg närvaro kan göra stor skillnad.

Exempel:
Sara, 28 år, har panikångest och börjar hyperventilera i dagrummet. Hon får svårt att prata och börjar gråta. Undersköterskan sitter lugnt bredvid henne och säger mjukt:
"Jag är här. Vi tar det lugnt. Andas med mig – in genom näsan, ut genom munnen."

Istället för att ställa många frågor låter personalen henne fokusera på andningen. Efter några minuter börjar Sara lugna sig.

Bemötande vid depression och nedstämdhet

En person med depression kan uppleva en djup känsla av hopplöshet, likgiltighet eller orkeslöshet. För vårdpersonal kan det vara svårt att se någon lida utan att kunna "lösa" situationen, men det viktigaste är att finnas där och visa att personen inte är ensam.

Hur kan personalen stödja en patient med depression?

Att bemöta en person med depression kräver tålamod. Tvinga inte fram samtal, men visa att du finns där.

Exempel:
Anders, 56 år, har en svår depression och ligger mest i sängen på avdelningen. När undersköterskan försöker prata med honom svarar han kortfattat eller inte alls.

Istället för att pressa honom att prata sätter sig undersköterskan vid hans sängkant en stund varje dag, utan krav. Efter en vecka börjar Anders långsamt öppna upp sig.

Bemötande vid psykos och vanföreställningar

Psykotiska symtom, såsom hallucinationer och vanföreställningar, kan göra att patienten upplever världen på ett sätt som skiljer sig från verkligheten. Att argumentera mot en vanföreställning kan skapa stress och misstro, medan ett lugnt och neutralt bemötande kan minska oro.

Hur kan personalen skapa trygghet vid psykos?

När en patient upplever psykotiska symtom är det viktigt att inte förstärka vanföreställningen, men heller inte motsäga den rakt av.

Exempel:
Johan, 38 år, har schizofreni och tror att vårdpersonalen är agenter som försöker kontrollera honom. Han är upprörd och vill inte ta sin medicin.

Undersköterskan bemöter honom lugnt och säger:
"Jag hör att du är orolig. Jag är här för att se till att du är trygg. Om du vill kan vi prata om hur du mår, eller så kan vi bara sitta här en stund."

Genom att inte argumentera mot Johans verklighetsuppfattning men ändå bekräfta hans känslor, kan undersköterskan minska hans stress och skapa en tryggare vårdsituation.

Bemötande vid självskadebeteende och suicidrisk

Patienter med självskadebeteende eller suicidtankar kan känna sig överväldigade av sina känslor och ha svårt att hantera dem på ett tryggt sätt. Här är det viktigt att personalen inte skuldbelägger eller moraliserar, utan istället visar empati och stabilitet.

Hur kan personalen bemöta någon med självskadebeteende?

• Visa förståelse och lyssna utan att döma.
• Ställ frågor om hur patienten mår utan att pressa.
• Fokusera på lösningar och stöd istället för att ifrågasätta beteendet.

Exempel:
Malin, 22 år, har skurit sig på armarna och sitter tyst i sitt rum. Undersköterskan sätter sig lugnt bredvid henne och säger:
"Jag ser att du har det svårt just nu. Du behöver inte förklara om du inte vill, men jag finns här om du vill prata."

Malin svarar inte, men efter några minuter nickar hon och låter undersköterskan hjälpa henne med såren.

Undersköterskans roll i att anpassa bemötandet

Varje patient är unik, och det finns inget ”one-size-fits-all” när det gäller bemötande inom psykiatrin. Det viktigaste är att vara närvarande, lyhörd och anpassa sig efter patientens behov och dagsform.

• En patient med ångest behöver lugn och trygghet.
• En patient med depression behöver stöd utan krav.
• En patient i psykos behöver stabilitet och neutralitet.
• En patient med självskadebeteende behöver empati och praktiskt stöd.

Undersköterskan är ofta den första personen patienten möter på morgonen och den sista som säger god natt. Ett gott bemötande kan göra hela skillnaden i patientens dag.