📄 Fallbeskrivning: Ett gott bemötande i praktiken

Bakgrund: Anna och hennes utmaningar

Anna är 36 år och har diagnostiserats med emotionellt instabil personlighetsstörning (EIPS) och PTSD efter en traumatisk uppväxt. Hon har varit inlagd flera gånger på psykiatrisk avdelning och har en historik av självskadebeteende och suicidala tankar. Hon litar sällan på vårdpersonal och kan snabbt pendla mellan att vara tillitsfull och att bli misstänksam eller avvisande.

När Anna blir inlagd igen efter en suicidhandling är hon avståndstagande och vill inte prata med personalen. Hon är arg och säger att ingen ändå bryr sig om henne.

Undersköterskan Emma, som arbetat länge inom psykiatrin, ser att Anna har svårt att hantera närhet och avvisanden. Hon bestämmer sig för att möta Anna på hennes villkor och använda sig av lugn, trygg och konsekvent kommunikation.

Första mötet – att skapa förtroende utan att pressa

Emma går in till Anna, som sitter hopkurad på sin säng med armarna i kors. Hon säger inget och stirrar ner i golvet.

Emma sätter sig en bit bort och säger mjukt:
"Hej Anna, jag heter Emma och jobbar här. Jag vill att du ska veta att jag finns här om du behöver något. Jag kan sitta här en stund om du vill, eller så kan jag gå ut och komma tillbaka senare."

Anna säger ingenting, men hon rycker inte undan när Emma sätter sig i närheten. Efter några minuter går Emma ut igen, utan att pressa.

Varför fungerar detta bemötande?

✔ Emma ger Anna kontroll – Anna får själv avgöra om och när hon vill prata.
✔ Emma är lugn och trygg – Ingen stress eller krav.
✔ Emma visar att hon finns där utan att pressa sig på – Skapar en förtroendefull relation.

Nästa steg – att skapa en stabil vårdmiljö

Under de kommande dagarna fortsätter Emma att besöka Anna vid bestämda tider, även om Anna inte alltid svarar. Hon säger saker som:

"Jag tittar bara in för att se hur du har det. Jag kommer tillbaka lite senare också."

Efter några dagar börjar Anna svara kortfattat och visar små tecken på att acceptera Emmas närvaro.

En eftermiddag när Emma kommer in ser hon att Anna har rivit sig på armarna. Hon sätter sig lugnt bredvid henne och säger:
"Jag ser att du har haft det svårt idag. Vill du att jag hjälper dig att tvätta såren?"

Anna tittar ner men nickar. För första gången låter hon Emma hjälpa henne utan att protestera.

Vad gjorde Emma rätt här?

✔ Fortsätter vara konsekvent och förutsägbar.
✔ Frågar om hjälp istället för att kommendera.
✔ Bekräftar Annas känslor utan att förstärka självskadebeteendet.

Konflikthantering – att hantera en krissituation

En kväll blir Anna plötsligt upprörd när hon inte får gå ut. Hon börjar skrika och slå på väggen. En annan undersköterska säger skarpt:
"Anna, du måste lugna ner dig!"

Men Emma går istället fram och säger lugnt:
"Anna, jag ser att du är arg. Jag går ut en stund så att du får lite utrymme. Jag kommer tillbaka om tio minuter så kan vi prata om det då."

Anna skriker fortfarande, men efter en stund lugnar hon sig. När Emma kommer tillbaka sätter hon sig lugnt bredvid henne och frågar vad som hänt. Anna suckar djupt och säger tyst:
"Jag blir bara så trött på att bli behandlad som ett barn."

Emma nickar förstående och svarar:
"Jag förstår att det känns jobbigt. Du är vuxen och har rätt att bli lyssnad på. Jag kan inte ändra reglerna, men jag kan hjälpa dig att hitta sätt att hantera frustrationen."

Anna tittar upp och för första gången under vistelsen känns hon verkligen sedd.

Vad gjorde Emma rätt här?

✔ Höll sig lugn och använde låg-affektivt bemötande.
✔ Lät Anna få utrymme och undvek att eskalera situationen.
✔ Bekräftade Annas känslor utan att ge efter för krav.

Resultatet: En förbättrad vårdrelation

Efter två veckor på avdelningen börjar Anna visa små förändringar i sitt beteende. Hon pratar mer med personalen och börjar själv be om hjälp när hon mår dåligt.

När Emma går på semester säger Anna:
"Tack för att du inte gav upp på mig."

Emma svarar enkelt:
"Jag finns här för dig, Anna. Och du är värd att få må bättre."

Den relation som från början var kantad av misstro och ilska har sakta förändrats till något mer positivt – tack vare ett tålmodigt, konsekvent och respektfullt bemötande.