📄 1700- och 1800-talet – De första anstalterna och institutionsvården

Under 1700- och 1800-talet förändrades synen på psykisk sjukdom, men det skedde långsamt och i takt med samhällets övriga utveckling. Från att ha varit en fråga om moral och gudomliga straff började psykisk ohälsa ses som ett medicinskt och socialt problem. Samtidigt innebar det att samhället ville separera personer med psykisk sjukdom från övriga befolkningen, vilket ledde till att stora institutioner växte fram.

I Sverige och Europa byggdes under denna tid de första riktiga mentalsjukhusen, även kallade hospital eller asyler. Dessa var både ett framsteg och en begränsning – de erbjöd viss vård, men innebar också att patienter blev inspärrade för livet.

Hospital och asyler – samhällets lösning på psykisk sjukdom

Under 1700-talet växte insikten om att personer med psykisk sjukdom behövde särskild vård, men fortfarande dominerade uppfattningen att de var oförmögna att ta hand om sig själva och en fara för samhället. Lösningen blev att bygga stora anstalter där patienter kunde isoleras, observeras och i vissa fall behandlas.

I Sverige hade psykiskt sjuka tidigare hållits i fängelser, fattighus eller på hospital tillsammans med andra utsatta grupper. Under 1800-talet började dock särskilda mentalsjukhus byggas, och en mer organiserad psykiatrisk vård tog form.

Exempel på de första mentalsjukhusen i Sverige:

• Danvikens hospital (1551–1922, Stockholm) – Från början ett hem för fattiga och sjuka, men kom under 1700-talet att ta emot allt fler psykiskt sjuka.
• St. Lars Hospital (1823, Lund) – Ett av Sveriges första riktiga mentalsjukhus där patienter faktiskt fick viss behandling.
• Uppsala hospital (1811, senare Ulleråker) – En av Sveriges största institutioner för mentalvård.
• Säter sjukhus (1912, Dalarna) – En av de mest kända mentalsjukhusen under 1900-talet.

Dessa sjukhus var ofta självförsörjande samhällen där patienterna bodde, arbetade och vårdades på obestämd tid. Många patienter stannade hela sina liv – ibland för sjukdomar som idag hade kunnat behandlas framgångsrikt i öppenvård.

Philippe Pinel och den "moraliska behandlingen"

Vid slutet av 1700-talet kom en viktig förändring i psykiatrins historia, tack vare den franske läkaren Philippe Pinel. Han förespråkade humanare vård och ansåg att patienter inte skulle hållas fastkedjade eller straffas.

Pinels idéer innebar att:
✔ Patienter fick röra sig friare på sjukhusen.
✔ Samtal och observation ersatte bestraffning.
✔ En mer medicinsk syn började ersätta vidskepelse och rädsla.

Denna förändring inspirerade även Sverige, även om det tog lång tid innan idéerna slog igenom fullt ut. Många svenska mentalsjukhus fortsatte att använda isolering och tvång under större delen av 1800-talet.

Behandlingsmetoder under 1800-talet – mellan vetenskap och brutalitet

Trots att en mer medicinsk syn växte fram användes fortfarande många primitiva och brutala behandlingsmetoder. Vissa av dessa var baserade på medicinska teorier, medan andra snarare handlade om att kontrollera patienter.

Vanliga behandlingsmetoder under 1800-talet:

✔ Tvångsbad – Långa kalla bad för att "lugna" patienten.
✔ Tvångströjor och bältesläggning – Användes för att förhindra utåtagerande beteenden.
✔ Blodiglar och åderlåtning – Man trodde att psykiska sjukdomar orsakades av "dåligt blod".
✔ Isolering – Patienter kunde hållas isolerade i små celler under långa perioder.

Vissa behandlingsmetoder var dock mer humanistiska:
✔ Arbetsterapi – Patienter fick delta i jordbruk och hantverk för att skapa rutiner och mening i vardagen.
✔ Musik- och konstterapi – Började användas i vissa anstalter för att stimulera patienter.
✔ Samtalsterapi – Ett fåtal läkare började använda samtal som en del av behandlingen.

I Sverige var det fortfarande vanligt att psykiskt sjuka betraktades som "obotliga", och vården fokuserade mer på förvaring än behandling.

Från instängdhet till de första stegen mot frivillig vård

Under andra halvan av 1800-talet växte kritiken mot de stora institutionerna. Många patienter var inspärrade utan någon verklig vård, och missförhållanden avslöjades.

Nya tankar som växte fram:

✔ Frivillighet som utgångspunkt – Patienter borde få mer inflytande över sin vård.
✔ Öppenvård började diskuteras – Vården borde ske närmare samhället.
✔ De första patienträttigheterna – Man började tala om att patienter borde ha viss självbestämmanderätt.

I Sverige började vissa mentalsjukhus införa bättre villkor, men förändringen gick långsamt. Många patienter fortsatte att leva sina liv på institutioner, utan möjlighet att återvända till samhället.

Avslutningsvis kan vi konstatera…

…att 1700- och 1800-talet var en period av både framsteg och begränsningar inom psykiatrin. Institutioner byggdes för att ge vård, men de blev också platser för isolering och kontroll. Samtidigt växte nya idéer fram om mer human vård, frivillighet och individens rättigheter.

Många av de problem som fanns på denna tid – såsom stigma, tvångsvård och frågan om patientens rätt att bestämma över sin egen vård – är fortfarande aktuella idag.