📄 1900-talet – Från tvångsvård till medicinsk behandling

1900-talet blev en omvälvande period för psykiatrin i Sverige och världen. Det var under detta sekel som psykiatrisk vård gick från tvång och institutionalisering till modern medicinsk behandling. Samtidigt präglades århundradet av både framsteg och etiska övertramp, där nya behandlingsmetoder ibland innebar allvarliga risker för patienterna.

I Sverige skedde stora förändringar inom psykiatrin under denna period. Mentalsjukhusen växte i storlek, nya behandlingsmetoder introducerades och patienternas rättigheter började diskuteras mer öppet. Den största förändringen kom dock i slutet av 1900-talet, när psykiatrireformen genomfördes och institutionsvården avvecklades till förmån för öppenvård.

Tidigt 1900-tal – Stora mentalsjukhus och disciplinering av patienter

Vid seklets början dominerade fortfarande de stora mentalsjukhusen, där patienter kunde bo hela sina liv. Psykiatrin var hierarkiskt organiserad och präglad av en auktoritär människosyn där läkaren hade total makt över patientens vård.

I Sverige fanns flera stora sjukhus som tog emot psykiskt sjuka, såsom:
✔ Ulleråkers sjukhus i Uppsala
✔ Sankt Sigfrids sjukhus i Växjö
✔ Lillhagens sjukhus i Göteborg
✔ Säters sjukhus i Dalarna

Dessa sjukhus fungerade som egna samhällen, där patienterna bodde, arbetade och levde. För många fanns det ingen väg ut – när man en gång blev inlagd var det svårt att bli utskriven.

Hur såg vården ut?

Behandlingen var ofta inriktad på disciplinering och anpassning till samhällets normer. Patienterna hade begränsad frihet och kunde utsättas för tvångsåtgärder.

Vanliga inslag i vården:
✔ Strikta regler för hur patienter fick bete sig.
✔ Arbete på sjukhusets jordbruk eller tvätteri som en del av behandlingen.
✔ Isolering för patienter som var oroliga eller aggressiva.

1930–1950-talet – Experimentella behandlingar och psykofarmakans genombrott

På 1930- och 1940-talet kom en rad nya och kontroversiella behandlingsmetoder inom psykiatrin. Vissa av dessa var välmenande försök att hjälpa patienter, men många av dem hade allvarliga biverkningar och användes utan patienternas samtycke.

Kontroversiella behandlingar under 1930–1950-talet:

• Insulinkoma-terapi – Patienter försattes i koma genom stora doser insulin för att "återställa hjärnan".
• Elektrokonvulsiv behandling (ECT) – Elchocker användes för att behandla depression och schizofreni.
• Lobotomi – En kirurgisk metod där delar av hjärnan skars bort, vilket ofta ledde till personlighetsförändringar.

Lobotomi i Sverige

I Sverige utfördes över 4 500 lobotomier från 1940-talet fram till 1958. Många patienter blev gravt handikappade av ingreppet, och metoden förbjöds till slut. Idag anses lobotomi vara en av psykiatrins största skandaler.

Men samtidigt som dessa metoder användes, skedde ett stort genombrott i psykiatrins historia: Psykofarmakan gjorde sitt intåg.

1950-talet – Psykofarmaka förändrar psykiatrin

1950-talet innebar en revolution inom psykiatrisk vård när de första effektiva psykofarmaka introducerades. Plötsligt kunde patienter som tidigare varit inlagda i åratal börja leva mer självständiga liv.

Viktiga medicinska genombrott:

✔ 1952 – Det första antipsykotiska läkemedlet klorpromazin börjar användas, vilket ger en dramatisk förbättring för schizofrenipatienter.
✔ 1957 – De första antidepressiva läkemedlen introduceras.
✔ 1960-talet – Lugnande medel som bensodiazepiner blir vanliga inom psykiatrin.

Den stora effekten av psykofarmaka var att behovet av institutionsvård började minska. Många patienter kunde nu bo hemma och få behandling i öppenvård istället för att vara inlåsta på sjukhus.

1970–1990-talet – Vägen mot psykiatrireformen

Under 1970- och 1980-talen började allt fler ifrågasätta de stora mentalsjukhusen. Kritiken handlade om brist på patienträttigheter, omänskliga förhållanden och att många patienter isolerades från samhället.

Samtidigt började man satsa på öppenvård, där patienter kunde få stöd i hemmet istället för att vara inlagda på livstid.

Viktiga förändringar:
✔ Frivillighet blev en viktig princip i psykiatrisk vård.
✔ Öppenvårdspsykiatri växte fram.
✔ Socialtjänsten fick ett större ansvar för psykiskt sjuka.

Den stora förändringen kom dock på 1990-talet – psykiatrireformen.

Psykiatrireformen 1995 – Slutet på mentalsjukhusen

Psykiatrireformen 1995 var en av de största förändringarna i svensk psykiatrisk vård. Den innebar att de stora mentalsjukhusen stängdes, och att ansvaret för psykiatrisk vård flyttades från staten till kommuner och regioner.

Syftet var att:
✔ Ge patienter möjlighet att leva mer självständigt.
✔ Satsa på öppenvård och stöd i hemmet istället för institutionsvård.
✔ Integrera psykiskt sjuka i samhället istället för att isolera dem.

Konsekvenser av reformen:

• Många mentalsjukhus lades ner.
• Psykiatrisk vård blev en del av den vanliga sjukvården.
• Bostäder och sysselsättning för psykiskt sjuka blev kommunens ansvar.

Reformen innebar frihet och självständighet för många patienter, men också problem. Många patienter fick inte det stöd de behövde och hamnade istället i hemlöshet eller kriminalitet.

Eftertanke

Under 1900-talet gick psykiatrin från förvaring till behandling, från tvång till frivillighet och från institutioner till öppenvård. Psykofarmaka, patienträttigheter och psykiatrireformen förändrade psykiatrin i grunden – men samtidigt kvarstår många utmaningar än idag.