📄 Psykiatrins tidiga historia – från vidskepelse till medicin

Psykisk sjukdom har alltid funnits, men hur samhället har tolkat och hanterat den har varierat genom historien. I århundraden präglades människosynen av rädsla, okunskap och vidskepelse. Personer med psykiska sjukdomar betraktades ofta som besatta, syndiga eller farliga och bemöttes med fördrivning, bestraffning eller isolering.

Det var först under 1600- och 1700-talen som psykiatrin började utvecklas som en medicinsk disciplin. Från att ha varit en fråga om moral och religion blev psykisk sjukdom alltmer en fråga för vetenskapen. Men vägen dit var lång och kantad av både misstag och framsteg.

Antiken – de första försöken att förstå psykisk sjukdom

I antikens Grekland och Rom fanns de första kända försöken att förklara och behandla psykiska sjukdomar. Hippokrates (460–370 f.Kr.) ansåg att psykisk sjukdom berodde på obalanser i kroppens fyra kroppsvätskor – blod, slem, gul galla och svart galla. Hans idéer var revolutionerande då de bröt med föreställningen att sjukdomar orsakades av gudar eller onda andar.

Samtidigt var vidskepelsen fortfarande stark. I Romarriket kunde personer med psykiska sjukdomar både få viss medicinsk behandling och utsättas för brutala metoder som fastkedjning eller fördrivning från samhället.

Exempel på behandlingar:

• Blodiglar och åderlåtning för att "balansera kroppsvätskorna".
• Örtmedicin och bad för att lugna rastlösa patienter.
• Exorcism vid misstanke om demonisk besatthet.

Medeltiden – besatthet, fördrivning och fängslanden

Under medeltiden dominerade religiösa förklaringar av psykisk sjukdom. Många trodde att personer med hallucinationer eller annorlunda beteende var besatta av demoner eller hade blivit straffade av Gud. Detta ledde till att psykiskt sjuka ofta behandlades genom:

• Exorcism – Präster försökte driva ut onda andar genom böner och ceremonier.
• Piskning och bestraffning – En del ansågs vara syndiga och behövde "botgöring".
• Fördrivning från samhället – De som inte passade in blev utstötta eller inspärrade.

I Sverige fanns under denna tid ingen organiserad psykiatrisk vård. Personer med psykiska sjukdomar togs oftast om hand av sina familjer eller skickades till kloster. De som ansågs farliga kunde sättas i fängelse, där de levde under fruktansvärda förhållanden.

Renässansen och 1600-talet – de första hospitalen

Med renässansen (1400–1600-talet) började vetenskapen sakta utmana de religiösa förklaringarna av psykisk sjukdom. Men det innebar inte att behandlingen blev bättre.

Under 1600-talet byggdes de första hospitalen i Europa, och psykiskt sjuka började samlas på dessa anstalter. Syftet var dock oftast förvaring snarare än vård. Många hospital var i praktiken fängelser där patienterna kedjades fast, isolerades eller fick primitiva behandlingar som kalla bad och tvångsmatning.

De första svenska hospitalen

I Sverige fanns det vid denna tid inga specialiserade psykiatriska sjukhus, men psykiskt sjuka började placeras i hospital, tillsammans med fattiga, kriminella och andra som ansågs vara en börda för samhället.

• 1600-talet: De första hospitalen inrättas i Sverige, men de var snarare förvaringsplatser än sjukhus.
• 1682: Världens äldsta ännu existerande psykiatriska sjukhus, St. Lars Hospital i Lund, grundas.
• 1700-talet: Tankar om mer human behandling börjar växa fram, men många patienter lever fortfarande under svåra förhållanden.

Exempel på behandlingar under 1600- och 1700-talet i Sverige:
✔ Blodiglar och åderlåtning för att "rena kroppen".
✔ Iskalla bad för att "lugna sinnet".
✔ Tvångströjor och kedjor för att hindra våldsamt beteende.

1700- och 1800-talet – en långsam förändring av människosynen

Under 1700-talet började den medicinska synen på psykisk sjukdom att ta form, men fortfarande sågs många patienter som mindre värda. I Sverige och Europa byggdes stora mentalsjukhus där patienter skulle vårdas, men isoleringen från samhället bestod.

En viktig förändring skedde när den franske läkaren Philippe Pinel i slutet av 1700-talet förespråkade att psykiskt sjuka skulle behandlas mer humant. Han var en av de första som:

✔ Tog bort kedjor från patienter.
✔ Började använda samtal och observation som behandlingsmetoder.
✔ Införde en mer medicinsk syn på psykiska sjukdomar.

Men i Sverige dröjde det längre innan humanare metoder fick genomslag. Under 1800-talet ökade istället antalet stora mentalsjukhus. Syftet var att samla psykiskt sjuka på en plats där de kunde få "ordning och disciplin". Många av dessa institutioner hade brutala förhållanden, men var också en början på en mer organiserad psykiatrisk vård.

Sammanfattning: Psykiatrins tidiga utveckling

✔ Från vidskepelse till vetenskap: Synen på psykisk sjukdom gick från demonisk besatthet till en medicinsk fråga.
✔ De första hospitalen: Mentalsjukhus började byggas, men syftet var ofta förvaring snarare än vård.
✔ Brutala behandlingar: Åderlåtning, tvång, isolering och kedjor var vanliga under flera århundraden.
✔ 1800-talet – början på förändring: Läkare som Pinel började förespråka mer human behandling, men i Sverige dröjde utvecklingen.