Hypertoni hos äldre

Hypertoni hos äldre

Hypertoni, eller högt blodtryck, är en av de vanligaste kroniska sjukdomarna hos äldre och en betydande riskfaktor för hjärt-kärlsjukdomar som hjärtinfarkt, stroke och hjärtsvikt. Blodtrycket mäts i millimeter kvicksilver (mmHg) och anges med två värden: det systoliska trycket (när hjärtat pumpar ut blod) och det diastoliska trycket (när hjärtat vilar mellan slagen). Hypertoni definieras oftast som ett blodtryck över 140/90 mmHg vid upprepade mätningar, men hos äldre är det särskilt det systoliska trycket som kan vara förhöjt. Åldrande leder till att blodkärlen blir stelare och mindre elastiska, vilket bidrar till att blodtrycket stiger. Andra riskfaktorer inkluderar genetisk predisposition, övervikt, fysisk inaktivitet, hög saltkonsumtion, stress och rökning. Hypertoni är ofta symtomfri, vilket gör att många lever med sjukdomen utan att vara medvetna om det.

Symtomen på högt blodtryck kan vara diffusa och utvecklas långsamt, vilket gör att tillståndet ibland upptäcks först när komplikationer uppstår. Vissa personer kan uppleva trötthet, yrsel, huvudvärk, hjärtklappning eller en känsla av tryck i huvudet. Hos äldre kan hypertoni ibland leda till balansproblem och ökad fallrisk. Vid mycket höga blodtrycksnivåer kan illamående, synrubbningar eller bröstsmärta förekomma, vilket kan vara tecken på en allvarligare komplikation som kräver snabb medicinsk bedömning. Eftersom hypertoni ofta inte ger tydliga symtom är regelbundna blodtryckskontroller avgörande för att upptäcka och behandla sjukdomen i tid. Undersköterskan kan ha en central roll i att mäta blodtrycket korrekt, observera eventuella förändringar i patientens tillstånd och rapportera avvikelser till sjuksköterskan.

Behandlingen av hypertoni syftar till att sänka blodtrycket och minska risken för hjärt-kärlkomplikationer. Livsstilsförändringar är en viktig del av behandlingen, där patienten kan behöva anpassa sin kost, öka sin fysiska aktivitet och minska stressnivåerna. Undersköterskan kan bidra genom att stödja patienten i dessa förändringar, exempelvis genom att uppmuntra till dagliga promenader, hjälpa till att skapa en hälsosam måltidsmiljö och påminna om vikten av regelbundna blodtrycksmätningar. Det är också betydelsefullt att vara uppmärksam på eventuella biverkningar av behandlingen, såsom yrsel vid hastiga lägesändringar, eftersom vissa blodtryckssänkande läkemedel kan orsaka ortostatisk hypotoni (plötsligt blodtrycksfall vid uppresning). Vid yrsel eller fallrisk kan det vara bra att rekommendera patienten att resa sig långsamt och använda stöd vid behov.

Läkemedelsbehandling vid hypertoni

Läkemedel används ofta för att sänka blodtrycket och minska belastningen på hjärtat och blodkärlen. De vanligaste läkemedlen vid hypertoni inkluderar:

• ACE-hämmare och angiotensinreceptorblockerare (ARB) – Vidgar blodkärlen och sänker blodtrycket (t.ex. enalapril, losartan).
• Betablockerare – Minskar hjärtats arbetsbelastning och sänker pulsen (t.ex. metoprolol, bisoprolol).
• Kalciumflödeshämmare – Vidgar blodkärlen och förbättrar cirkulationen (t.ex. amlodipin, verapamil).
• Diuretika (vätskedrivande läkemedel) – Hjälper kroppen att göra sig av med överskottsvätska och sänker blodtrycket (t.ex. furosemid, hydroklortiazid).
• Aldosteronantagonister – Används i vissa fall vid svårbehandlad hypertoni (t.ex. spironolakton).

Undersköterskan kan hjälpa patienten att följa ordinationen och uppmärksamma eventuella biverkningar, såsom yrsel, trötthet eller svullna anklar. Om patienten har svårt att komma ihåg att ta sina läkemedel kan det vara bra att skapa rutiner och använda hjälpmedel, exempelvis dosett. Vid plötsliga blodtrycksfall, stark yrsel eller andra oväntade symtom är det viktigt att rapportera till sjuksköterska eller läkare.

Hypertoni kräver livslång uppföljning och anpassning av behandlingen. Genom att ge stöd, uppmuntra till en hälsosam livsstil och vara observant på förändringar kan undersköterskan bidra till att förebygga allvarliga komplikationer och förbättra patientens välmående.