Fallriskbedömning

Fallriskbedömning

Riskbedömning är en viktig del av vården för äldre och syftar till att identifiera faktorer som kan leda till vårdskador, särskilt fallrisk. Fall är en av de vanligaste orsakerna till skador hos äldre och kan ofta vara ett tecken på underliggande problem såsom läkemedelsbiverkningar, nedsatt balans eller kognitiv försämring. En strukturerad riskbedömning hjälper vårdpersonalen att identifiera patienter i riskzonen och vidta förebyggande åtgärder.

Fallriskbedömning och fallriskutredning

Fallriskbedömning utförs för att avgöra om en person har en allmän eller förhöjd fallrisk. Personer över 65 år eller med neurologiska eller kognitiva sjukdomar bör genomgå regelbunden fallriskbedömning, särskilt om de redan har fallit.

Två grundläggande frågor vid fallriskbedömning:

1. Har patienten fallit det senaste året?
2. Finns risk för fall under vårdtiden om inga åtgärder sätts in?

Om svaret på någon av frågorna är ja, görs en fallriskutredning för att identifiera bakomliggande orsaker och riskfaktorer, såsom:

• Synnedsättning eller hörselnedsättning.
• Gångsvårigheter och nedsatt motorik.
• Kognitiv funktionsnedsättning eller orienteringsproblem.
• Läkemedelsanvändning, särskilt diuretika, sömnmedel och antidepressiva.

En viktig del av fallriskutredningen är att ställa frågor till patienten om vad hen gjorde före och efter fallet, eventuella symtom samt hur väl hen kan hantera sina dagliga aktiviteter.

Bedömningsinstrument vid riskbedömning

Olika standardiserade test används för att identifiera patienter med hög fallrisk. Exempel på bedömningsinstrument inkluderar:

• Downton Fall Risk Index – Bedömer risk baserat på tidigare fall, läkemedel, sensoriska funktionsnedsättningar och gångförmåga.
• Morse Fall Scale – Används inom slutenvården och bedömer faktorer såsom gångförmåga, hjälpmedelsanvändning och kognitiv förmåga.
• Berg Balansskala – Testar balansförmåga och gånghastighet.
• Timed Up and Go (TUG) test – Mäter tiden det tar för en person att resa sig upp, gå en kort sträcka och återvända till stolen.

Bedömningar med standardiserade instrument ökar personalens medvetenhet om vilka områden risk föreligger inom, samt ger en strukturerad grund för åtgärder.

Läkemedel och risk för fall

Vissa läkemedel kan bidra till ökad fallrisk genom att påverka balans, blodtryck och kognition. Vid en riskbedömning är det därför viktigt att granska patientens läkemedelslista och överväga justeringar vid behov.

Läkemedel som kan öka fallrisken:

• Diuretika – Kan orsaka vätskebrist och blodtrycksfall.
• Antidepressiva och neuroleptika – Kan ge yrsel, trötthet och nedsatt motorik.
• Sömnmedel och lugnande medel – Försämrar reaktionsförmåga och balans.
• Blodtrycksmediciner – Kan leda till ortostatisk hypotension (blodtrycksfall vid uppresning).

Vid misstanke om läkemedelsrelaterad fallrisk kan en läkemedelsgenomgång och dosjustering vara nödvändig.

Undersköterskans roll i riskbedömning

Undersköterskan spelar en viktig roll i det fallpreventiva arbetet genom att:

• Observera och rapportera förändringar i balans, gångförmåga eller kognitiv status.
• Ställa frågor till patienten om tidigare fall och upplevda symtom såsom yrsel eller ostadighet.
• Hjälpa till att anpassa miljön genom att säkerställa att hjälpmedel används korrekt och att inga hinder finns i patientens omgivning.
• Uppmuntra fysisk aktivitet och balansövningar för att stärka muskulatur och minska fallrisken.

Genom tidig identifiering och förebyggande insatser kan många fall och vårdskador undvikas, vilket bidrar till en säkrare och mer hållbar vård för äldre.