📄 Generaliserat ångestsyndrom (GAD)

📄 Generaliserat ångestsyndrom (GAD)

Generaliserat ångestsyndrom, förkortat GAD, är en form av ångest som kännetecknas av överdriven, okontrollerbar oro inför vardagliga situationer. Oroskänslan är ihållande och ofta svår att påverka med logik eller lugnande ord. Tillståndet kan leda till kroppsliga symtom som spänningar, sömnsvårigheter, hjärtklappning, trötthet och koncentrationssvårigheter. GAD är vanligt förekommande och kan drabba både barn och vuxna.

Konsekvenser för liv och vardag
Personer med GAD upplever ofta att vardagen präglas av konstant vaksamhet, stress och utmattning. Även små beslut kan kännas överväldigande. Sociala situationer, resor, ekonomi eller ansvarssituationer kan orsaka stark oro. Många försöker undvika situationer som triggar ångest, vilket kan begränsa livsutrymmet betydligt. Självförtroendet påverkas ofta negativt.

Konsekvenser för lärande
I skolmiljö kan GAD leda till svårigheter med prestation, provsituationer eller grupparbeten. Individen kan bli rädd för att misslyckas, missförstås eller hamna i centrum. Detta påverkar både närvaro och deltagande. Ofta krävs stor energi för att "hålla ihop" under skoldagen, vilket kan leda till utmattning efteråt. Ljudkänslighet och behov av kontroll kan också spela in.

Konsekvenser för deltagande i samhället
Individer med GAD undviker ibland sociala tillställningar, föreningsaktiviteter eller arbetsmöten. Osäkerhet inför framtiden kan göra det svårt att påbörja nya projekt eller förändringar. Den ständiga oron kan även påverka fysisk hälsa och förmågan att engagera sig i samhällsfrågor eller ta plats i samtal. Risken för isolering ökar om stöd saknas.

Exempel på stödinsatser och anpassningar
KBT är en effektiv metod för att hantera GAD, särskilt med fokus på exponering och tankehantering. I skola och arbetsliv kan tydliga instruktioner, minskat stimuli och förutsägbarhet minska ångest. Samtalsstöd, avslappningsövningar och trygg kontaktperson kan vara till stor hjälp. Bemötande som är lugnt, strukturerat och validerande har stor betydelse.

När oron aldrig riktigt släpper taget – fallet Saga
Saga är 23 år och har precis börjat på en daglig verksamhet. Hon verkar vänlig, punktlig och noggrann, men ställer ofta frågor flera gånger om dagen: ”När börjar vi?”, ”Är det säkert att jag får vara här?”, ”Vad händer om jag gör fel?” Hon säger att hon inte kan sova på nätterna och att magen alltid gör ont innan hon ska hit. En dag gråter hon vid kaffet – någon hade bytt plats i rummet utan att säga till. Personalen börjar fundera på om det verkligen är arbetsuppgifterna som är utmanande, eller något annat som ligger djupare.

💭 Hur kan man skapa trygghet för en person som bär på ständig oro – utan att förstärka oron?