📄 Posttraumatiskt stressyndrom (PTSD)

📄 Posttraumatiskt stressyndrom (PTSD)

Posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) kan uppstå efter att en person har upplevt eller bevittnat en livshotande eller mycket skrämmande händelse, som olycka, våld, övergrepp eller krig. Tillståndet kännetecknas av påträngande minnesbilder (flashbacks), mardrömmar, ångest, undvikandebeteenden och en ständig känsla av fara. PTSD kan drabba både barn och vuxna, och ofta utvecklas symtomen först veckor eller månader efter händelsen.

Konsekvenser för liv och vardag
Personer med PTSD lever ofta med ett överaktivt alarmsystem – de är vaksamma, lättskrämda och har svårt att slappna av. Det kan påverka sömn, koncentration och relationer. Många undviker platser, personer eller situationer som påminner om traumat. Livet begränsas ofta av svår rädsla, skuld, skam eller ilska. Ensamhet och missbruk kan förekomma som en följd av oreglerade känslor.

Konsekvenser för lärande
Minnesproblem, svårigheter att fokusera och ökad trötthet är vanliga. För barn och unga kan skolmiljön upplevas som otrygg eller hotfull, särskilt om den påminner om tidigare upplevelser. Lärande försvåras om individen är i konstant beredskap. Många undviker gruppaktiviteter eller höga ljud, vilket kan leda till isolering eller ofullständiga studieresultat.

Konsekvenser för deltagande i samhället
PTSD kan påverka individens förmåga att delta i arbetsliv, sociala relationer och samhällsliv. Rädslan för att återuppleva traumat gör att många drar sig undan eller lever med begränsad rörelsefrihet. Bristande förståelse från omgivningen kan förstärka känslan av utanförskap. Det är vanligt att PTSD leder till svårigheter att lita på andra och skapa nya relationer.

Exempel på stödinsatser och anpassningar
Traumafokuserad KBT är en effektiv behandling. I vissa fall används EMDR (ögonrörelseterapi). En trygg och förutsägbar miljö är avgörande, både i skola och omsorg. Möjlighet till lugn återhämtning, respekt för gränser och professionellt stöd är viktigt. Tid, tålamod och ett bemötande som bekräftar personens upplevelse utan att pressa är centralt.

När vardagen bär på minnen som aldrig släpper – fallet Vilgot
Vilgot är 45 år och har nyligen börjat på ett arbetsträningsprogram efter lång sjukskrivning. Han är artig, försiktig och gör sitt bästa – men ibland verkar han helt frånvarande. Plötsliga ljud får honom att rycka till, och vissa röster i personalen undviker han helt. En gång hittas han sittande ensam i ett förråd, med ryggen mot väggen och blicken tom. Han säger inte vad som hänt, bara att han "inte klarade av att vara där just då". Ingen vet exakt vad Vilgot varit med om, men alla känner att något viktigt inte får förbises.

💭 Hur kan man skapa en tillåtande miljö för någon som bär på osynliga sår?