📄 Självskadebeteende

📄 Självskadebeteende

Självskadebeteende innebär att en person medvetet skadar sin egen kropp som ett sätt att hantera svår psykisk smärta, ångest eller känslomässig överbelastning. Det kan handla om att skära sig, slå sig själv, bränna sig eller på andra sätt orsaka fysisk skada. Självskadebeteende är inte alltid kopplat till suicidavsikt, utan snarare ett uttryck för inre kaos och ett försök till självreglering. Det förekommer ofta i samband med andra psykiska funktionsnedsättningar, särskilt bland unga.

Konsekvenser för liv och vardag
Personer som skadar sig själva kan känna skuld, skam och rädsla för att bli dömda. De försöker ofta dölja sina handlingar, vilket kan skapa ytterligare isolering. Kroppsliga skador kan ge bestående ärr eller komplikationer. Det blir svårt att upprätthålla en trygg vardag med återkommande kriser, samtidigt som personen ofta längtar efter att bli sedd utan att bli pressad.

Konsekvenser för lärande
Självskadebeteende påverkar koncentration, sömn och motivation. Ångestnivån är ofta hög, särskilt i sociala miljöer som skolan. Frånvaro, låg energi och känslan av att inte duga kan påverka studieprestationen negativt. Personer i skolålder kan behöva särskilt stöd för att känna trygghet och kunna ta emot undervisning.

Konsekvenser för deltagande i samhället
Skam och rädsla för bemötande kan göra att individen drar sig undan sociala sammanhang, aktiviteter och relationer. Fysisk aktivitet, bad eller andra situationer där kroppen exponeras undviks ofta. Personer med självskadebeteende kan ha svårt att uttrycka sina behov och uppleva att de inte passar in, vilket kan leda till ytterligare isolering och psykisk ohälsa.

Exempel på stödinsatser och anpassningar
Emotionellt stöd, trygga vuxna och tillgång till samtalsbehandling är avgörande. DBT (dialektisk beteendeterapi) är en evidensbaserad metod som visat god effekt. Vård- och omsorgspersonal bör möta individen med respekt, nyfikenhet och utan dömande attityd. I skolmiljö krävs samverkan med elevhälsa och en tillitsfull relation.

När smärtan flyttar in i kroppen – fallet Samuel
Samuel är 16 år och bor med sin mamma och två yngre syskon. Han har nyligen börjat på ett HVB-hem efter att ha blivit inlagd för självmordstankar. Personalen märker att han håller sig i bakgrunden, skrattar ibland med de andra men försvinner snabbt till sitt rum efter aktiviteter. En dag ser en av medarbetarna något rött under ärmen när han lyfter sin bricka i matsalen. När hon frågar hur han mår, svarar han snabbt att det är ”inget att bry sig om”. På rummet ligger en trasig plastlinjal gömd i garderoben. Frågan är inte längre om Samuel skadar sig – utan hur man kan börja prata om det på ett sätt som han vågar stå kvar i.

💭 Hur kan man närma sig självskadebeteende utan att skapa skuld eller öka kontrollen?