Diskrimineringslagen

Diskrimineringslagen

Diskrimineringslagen (SFS 2008:567) har som syfte att motverka diskriminering och främja lika rättigheter och möjligheter oavsett kön, könsöverskridande identitet, etnisk tillhörighet, religion, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller ålder. Lagen gäller i många samhällsområden – däribland utbildning, arbetsliv och hälso- och sjukvård.

Inom vård och omsorg innebär lagen att alla människor ska bemötas likvärdigt, få samma tillgång till insatser och inte missgynnas på grund av personliga egenskaper eller bakgrund. Det omfattar såväl brukare och patienter som kollegor och anhöriga.

För undersköterskor är det särskilt viktigt att ha ett professionellt förhållningssätt där varje individ bemöts med respekt och öppenhet. Det kan handla om att använda rätt pronomen, respektera kulturella uttryck, undvika förutfattade meningar eller säkerställa att information och stöd är tillgängligt för personer med funktionsnedsättning eller språksvårigheter.

Diskrimineringslagen omfattar också arbetsmiljön. Arbetsgivaren har ett ansvar att förebygga och förhindra diskriminering, trakasserier och sexuella trakasserier. Det innebär att alla i arbetsgruppen ska känna sig trygga och respekterade – oavsett bakgrund eller identitet.

Vad säger lagen mer konkret?

Några viktiga delar i diskrimineringslagen:

• Kapitel 1–2: Definitioner och vilka diskrimineringsgrunder som omfattas.

• Kapitel 3: Arbetsgivarens ansvar – aktiva åtgärder för att förebygga diskriminering på arbetsplatsen.

• Kapitel 4–5: Tillämpning inom utbildning, hälso- och sjukvård och socialtjänst.

• Kapitel 6: Rätt till skadestånd och åtgärder vid överträdelse.

Diskrimineringsombudsmannen (DO) är den myndighet som har tillsyn över lagen.

💭 Har du varit med om en situation där någon blev bemött på ett orättvist sätt? Hur tänker du kring din egen roll i att skapa en jämlik och inkluderande vårdmiljö?