Rättigheter för personer med funktionsnedsättning – FN-konventionen & Standardreglerna

Rättigheter för personer med funktionsnedsättning – FN-konventionen & Standardreglerna

Människor med funktionsnedsättning har samma rättigheter som alla andra – till självbestämmande, trygghet, hälsa, utbildning, arbete och delaktighet i samhället. Men i praktiken har de ofta mött hinder, både fysiska, sociala och attitydmässiga. Därför har FN tagit fram särskilda dokument för att stärka dessa rättigheter.

FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning

Konventionen antogs 2006 och trädde i kraft i Sverige 2009. Den slår fast att personer med funktionsnedsättning inte är objekt för omsorg – utan rättighetsbärare. Det innebär att de har rätt att leva självständigt, delta i samhället och få det stöd som behövs för att leva ett värdigt liv.

Konventionen lyfter fram vikten av:

• Självbestämmande – att själv få välja var man bor, med vem och hur stödet ska se ut

• Tillgänglighet – både i fysiska miljöer, information, kommunikation och attityder

• Icke-diskriminering – att få samma tillgång till vård, utbildning och samhällsservice

• Delaktighet – att ha inflytande över beslut som rör ens eget liv

Standardreglerna för delaktighet

Redan innan konventionen kom antog FN år 1993 de så kallade 22 standardreglerna för delaktighet och jämlikhet för personer med funktionsnedsättning. Dessa regler har fungerat som vägledning i många länder och har påverkat både lagar, policy och utbildningar.

Två regler är särskilt viktiga att känna till i vård och omsorg:

• Regel 1 – Medvetandegörande
  Den här regeln handlar om att öka samhällets kunskap och förståelse för funktionsnedsättning. För vårdpersonal innebär det att förstå olika typer av funktionsnedsättning, bemöta med respekt och undvika fördomar.
  → Som undersköterska är det viktigt att se hela människan, inte bara diagnosen.

• Regel 5 – Tillgänglighet
  Alla människor har rätt att ta del av samhället. Det kräver att miljöer, kommunikation och information är tillgängliga och anpassade.
  → Det kan handla om att tala tydligt, undvika onödig stress, anpassa rutiner eller använda bildstöd.

Undersköterskans roll

I många sammanhang är undersköterskan den som har mest direkt kontakt med personer med funktionsnedsättning – i särskilt boende, daglig verksamhet, personlig assistans, gruppboende eller äldreomsorg.

Att arbeta rättighetsbaserat innebär att:

• Främja delaktighet i vardagen – fråga i stället för att anta

• Respektera personens vilja, även när kommunikationen är begränsad

• Anpassa bemötande och information efter personens förmåga

• Vara uppmärksam på hinder och föreslå förbättringar

Det handlar om att inte ge stöd utifrån vad som är enklast för personalen, utan utifrån vad individen har rätt till. Då är konventionen och standardreglerna ett stöd – inte en börda.

💭 Vad gör du för att stärka delaktighet i vardagen? Hur kan små förändringar i bemötande göra stor skillnad för en person med funktionsnedsättning?