📄 Celldelning

📄 Celldelning

Kroppens celler behöver kunna förnya sig för att vi ska kunna växa, läka och behålla normal funktion. Det sker genom en process som kallas celldelning. Vid celldelning bildas två nya celler från en ursprunglig cell. Dessa nya celler blir genetiskt identiska med modercellen – de innehåller alltså samma arvsmassa (DNA).

Den vanligaste formen av celldelning i kroppen kallas mitos. Den förekommer i alla kroppens celler förutom könscellerna. Mitos gör det möjligt för kroppen att ersätta gamla, skadade eller döda celler. Det är därför huden kan läka efter ett sår, och varför slemhinnorna i tarmen ständigt förnyas.

Mitos – steg för steg

Under mitosen kopieras först allt DNA i cellkärnan. Sedan fördelas det upp i två uppsättningar – en till vardera ny cell. Cellen genomgår följande faser:

1. Interfas – cellen förbereder sig för delning genom att kopiera sitt DNA.

2. Profas – kromosomerna blir synliga och kärnmembranet löses upp.

3. Metafas – kromosomerna radar upp sig i mitten av cellen.

4. Anafas – kromosomerna dras isär till var sin sida av cellen.

5. Telofas – två nya kärnor bildas och cellen delas i två.

Resultatet är två nya dotterceller med identiskt genetiskt innehåll.

Meios – celldelning i könsceller

En annan typ av celldelning kallas meios, och sker bara i ägg- och spermieproduktionen. Till skillnad från mitos leder meios till celler med hälften så många kromosomer (23 istället för 46). Det är nödvändigt för att arvsmassan ska förbli konstant från generation till generation.

Celldelning och sjukdom

Balansen mellan celldelning och celldöd är noggrant reglerad i kroppen. Om celler delar sig för snabbt och okontrollerat kan det leda till tumörbildning eller cancer. Därför är det viktigt att kroppens system för reparation och kontroll fungerar korrekt.

Kunskap om celldelning ger en förståelse för kroppens återuppbyggnad, tillväxt och hur sjukdomar som cancer kan uppstå. Det gör det möjligt för undersköterskan (USK) att se kroppen som en dynamisk helhet – där små förändringar på cellnivå kan få stor betydelse för individens hälsa.