📄 Hudens uppbyggnad

📄 Hudens uppbyggnad

Huden är kroppens största organ och har flera livsviktiga funktioner. Den skyddar kroppen mot yttre påverkan, reglerar vätskebalansen, hjälper till att hålla en jämn kroppstemperatur och gör det möjligt att känna beröring, smärta, värme och kyla. Huden spelar också en viktig roll i immunförsvaret och vid produktion av D-vitamin. Hos en vuxen människa väger huden omkring 4–5 kg och täcker upp till två kvadratmeter.

Huden består av tre lager: överhud (epidermis), läderhud (dermis) och underhud (subcutis). Varje lager har en särskild struktur och funktion, och tillsammans bildar de ett effektivt skydd mot omvärlden.

Överhuden (epidermis) är det yttersta lagret. Det består av flerskiktat plattepitel som förnyas kontinuerligt. De yttersta cellerna är döda och bildar ett hornlager som stöts av och ersätts av nya celler underifrån. Överhuden saknar blodkärl och får näring från läderhuden via diffusion.

I det nedre skiktet av överhuden finns pigmentceller, melanocyter, som bildar melanin – ett färgämne som ger huden dess nyans och skyddar mot solens UV-strålning. Hudens pigmentering påverkas av ärftliga faktorer och av solexponering. Huden har också Langerhansceller, som deltar i immunförsvaret genom att upptäcka och reagera på främmande ämnen.

Läderhuden (dermis) består av bindväv och ligger precis under överhuden. Här finns blodkärl, lymfkärl, nerver, svettkörtlar, talgkörtlar, hårsäckar och känselkroppar. Läderhuden innehåller elastin- och kollagenfibrer, som ger huden dess styrka, spänst och flexibilitet. Dessa fibrer minskar med åldern, vilket leder till att huden blir tunnare, torrare och mindre elastisk.

Körtlar i huden har flera viktiga funktioner:

• Talgkörtlar är kopplade till hårsäckar och utsöndrar talg, ett fett som mjukar upp huden och motverkar uttorkning.

• Svettkörtlar finns över hela kroppen och hjälper till att reglera kroppstemperaturen genom avdunstning. Svett innehåller även salter och avfallsämnen.

• Apokrina svettkörtlar finns främst i armhålor och ljumskar, och aktiveras vid puberteten. De avger ett proteinrikt sekret som tillsammans med bakterier kan orsaka kroppslukt.

Underhuden (subcutis) består mest av fettvävnad och lös bindväv. Den fungerar som stötdämpning, isolering och energireserv. Fettmängden i underhuden varierar mellan individer och påverkas av kön, ålder, ärftlighet och näringsstatus.

D-vitaminproduktion sker i huden när den exponeras för solljus (UVB-strålning). Kolesterol i hudens celler omvandlas till ett förstadium till D-vitamin, som sedan aktiveras i levern och njurarna. D-vitamin är viktigt för skelettets hälsa, immunförsvaret och upptaget av kalcium. Personer som vistas lite i solen, bär täckande kläder eller har mörk hud löper ökad risk för D-vitaminbrist, särskilt i Norden under vinterhalvåret.

Hormonella förändringar påverkar också huden. Under puberteten ökar produktionen av talg, vilket kan leda till akne. Under graviditet kan huden få pigmentfläckar och förändrad elasticitet. Med stigande ålder och hormonförändringar i klimakteriet blir huden ofta torrare och mer känslig. Hos män kan hormonobalans i vissa fall ge effekter som ökad bröstvävnad (gynekomasti), men detta berör mer fortplantningssystemet än hudens struktur.

Hudens känselkroppar finns främst i läderhuden och registrerar olika former av stimuli: tryck, beröring, värme, kyla och smärta. Denna sensoriska funktion gör att vi kan undvika skador och reagera på faror i omgivningen.

Relevans i vården

Huden är ofta det första som signalerar att något är fel i kroppen. Förändringar som rodnad, blåmärken, svullnad, torrhet eller sårbildning kan vara viktiga tecken på sjukdom, näringsbrist eller tryck. Förståelse för hudens struktur och funktion ger en god grund för att tolka kroppens signaler och arbeta förebyggande inom vård och omsorg.