📄 Lagar som stödjer ett självständigt liv

Lagar som stödjer ett självständigt liv

Arbetet med personer som har funktionsnedsättningar vilar på ett tydligt rättsligt ramverk. För att kunna ge rätt stöd och skapa förutsättningar för självständighet behöver personal inom vård, omsorg och skola ha kunskap om de lagar som styr verksamheten. Centrala lagar i detta sammanhang är lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS), hälso- och sjukvårdslagen (HSL), socialtjänstlagen (SoL), skollagen samt diskrimineringslagen. Tillsammans utgör dessa lagar grunden för jämlikhet, delaktighet och skydd mot diskriminering.

Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS)

LSS reglerar vilket stöd, vilka särskilda insatser och vilken service personer med vissa funktionsnedsättningar har rätt till för att kunna klara sin vardag och leva ett liv så likt andras som möjligt. Lagen omfattar bland annat personer med intellektuell funktionsnedsättning eller autismliknande tillstånd, personer som fått bestående begåvningsmässiga svårigheter efter en hjärnskada samt vissa personer med varaktiga fysiska eller psykiska funktionsnedsättningar.

I lag (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade anges verksamhetens mål och grundläggande inriktning. Enligt 5 § ska verksamheten främja jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet i samhällslivet, med målet att den enskilde ska få möjlighet att leva som andra. I 6 § betonas att verksamheten ska vara av god kvalitet, bedrivas i samarbete med andra samhällsorgan och myndigheter samt bygga på respekt för den enskildes självbestämmanderätt och integritet. Den enskilde ska ges inflytande och medbestämmande över de insatser som ges, och kvaliteten ska systematiskt och fortlöpande utvecklas och säkras. För detta krävs tillräcklig och kompetent personal.

Hälso- och sjukvårdslagen (HSL)

Hälso- och sjukvårdslagen har som syfte att säkerställa att alla vårdtagare får en god och trygg vård inom samtliga verksamheter som behandlar och utreder sjukdomar och skador. Lagen ligger också till grund för hur kvalitet och säkerhet ska säkras inom hälso- och sjukvården.

Enligt hälso- och sjukvårdslag (2017:30), 5 kap. 1 §, ska vården bedrivas så att kraven på god vård uppfylls. Det innebär bland annat att vården ska vara av god kvalitet och ha god hygienisk standard, tillgodose patientens behov av trygghet, kontinuitet och säkerhet, bygga på respekt för patientens självbestämmande och integritet, främja goda kontakter mellan patient och personal samt vara lätt tillgänglig. Lagen anger även att det ska finnas den personal, de lokaler och den utrustning som behövs för att god vård ska kunna ges, samt att kvaliteten i verksamheten ska utvecklas och säkras kontinuerligt.

Socialtjänstlagen (SoL)

Socialtjänstlagen syftar till att skapa social och ekonomisk trygghet för alla människor och därigenom möjliggöra deltagande i samhällslivet på lika villkor. Lagen fungerar också som ett skydd för barn och unga som far illa.

I socialtjänstlag (2001:453), 1 kap. 1 §, anges att socialtjänsten ska främja ekonomisk och social trygghet, jämlikhet i levnadsvillkor samt människors aktiva deltagande i samhällslivet. Verksamheten ska inriktas på att frigöra och utveckla enskildas och gruppers egna resurser och bygga på respekt för självbestämmande och integritet. Detta gör socialtjänstlagen central i arbetet för självständighet och delaktighet.

Skollagen

Skollagen reglerar barns och ungas rätt till utbildning och stöd. Lagen ska säkerställa att elever får de förutsättningar de behöver för att klara sina studier och utvecklas utifrån sina behov. Samtidigt tydliggör den rättigheter och skyldigheter för elever och vårdnadshavare.

I skollag (2010:800), 8 §, anges att alla, oavsett geografisk hemvist och sociala eller ekonomiska förhållanden, ska ha lika tillgång till utbildning inom skolväsendet. För elever med funktionsnedsättning innebär detta rätt till stöd och anpassningar som gör utbildningen tillgänglig på lika villkor.

Diskrimineringslagen

Diskrimineringslagen har till ändamål att motverka diskriminering och främja lika rättigheter och möjligheter i samhället. Lagen omfattar flera diskrimineringsgrunder, däribland funktionsnedsättning.

Enligt diskrimineringslagen (2008:567), 1 kap. 1 §, ska diskriminering motverkas och lika rättigheter främjas oavsett kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller ålder. Lagen är därmed ett viktigt skydd för personer med funktionsnedsättning och en förutsättning för jämlikt deltagande i samhällslivet.