📄 Metoder och arbetssätt i specialpedagogiskt stöd

📄 Metoder och arbetssätt i specialpedagogiskt stöd

Syftet med metoder och arbetssätt inom vård, omsorg och pedagogisk verksamhet är att göra miljön tillgänglig så att den fungerar fysiskt, pedagogiskt och socialt för personer med olika funktionsnedsättningar. För personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar bygger många av dessa metoder på olika teorier som hjälper personal att förstå och tolka individens behov och situation. Genom gemensamma begrepp och verktyg blir det lättare att utveckla arbetssätt som kan minska utanförskap och stärka möjligheten till delaktighet och självständighet.

En teori kan beskrivas som ett sätt att med ord förklara och tolka verkligheten. Människor har olika erfarenheter och perspektiv, men teorier ger ett gemensamt språk som gör det möjligt att utveckla metoder som fungerar i praktiken. Metoder är de beprövade sätt på vilka teorier används i vardagen, medan arbetssätt handlar om hur man organiserar sitt arbete för att nå ett visst mål.

Metoder och arbetssätt inom specialpedagogiken utvecklas ständigt. Ny forskning, förändrade behov och nya synsätt gör att metoder kontinuerligt behöver anpassas. Det innebär att personal inom vård och omsorg behöver fortbildning för att kunna använda aktuella och ändamålsenliga arbetssätt. Många specialpedagogiska metoder som används inom förskola och skola kan också tillämpas inom LSS-verksamheter och på arbetsplatser som behöver göras mer tillgängliga.

I detta sammanhang förekommer bland annat följande metoder och arbetssätt:

• individanpassat arbetssätt

• struktur

• Teacch-metoden

• lågaffektivt bemötande

• cirkulärt förhållningssätt

• delaktighetsmodellen

• empowerment

• Ett självständigt liv (ESL)

• Grepp om livet

• Snoezelen

Individanpassat arbetssätt

Vid val av metod är det avgörande att utgå från situationen och varje persons unika behov och önskemål. Det är inte enbart diagnosen som avgör vilket arbetssätt som fungerar bäst. Genom individanpassning kan vård och omsorg skapa förutsättningar för en fungerande vardag som omfattar aktiviteter, relationer, utbildning och arbete, och därigenom bidra till ett mer självständigt liv.

Struktur – ordning och trygghet

Struktur är en central metod för personer som är i behov av stöd. Genom scheman kan man skapa överblick över dagen eller veckan, med tydliga rutiner och aktiviteter. Scheman kan förstärkas med bilder för ökad tydlighet, exempelvis enligt Teacch-metoden.

Ett schema kan till exempel visa:

• när dagen börjar och slutar

• morgonrutiner som hygien, påklädning och frukost

• dagens aktiviteter

• vem som är stöd under dagen

För personer med NPF kan tidshjälpmedel vara särskilt viktiga. Det kan handla om elektroniska kalendrar, appar, anteckningsböcker, äggklockor eller timstockar som visuellt visar hur lång tid en aktivitet tar. Inom hemsjukvård, vårdcentral eller sjukhus är det viktigt att tydliggöra vad som ska ske under dagen eller vid ett besök, exempelvis kring rutiner, provtagning eller rond.

Teacch-metoden

Teacch-metoden används för att skapa struktur och begriplighet i vardagen. Målet är att öka självständighet, delaktighet och självbestämmande. Metoden används ofta inom anpassad skolform men kan även användas för vuxna personer inom exempelvis LSS.

Med hjälp av skriftliga scheman, bilder och föremål kan man tydliggöra vad som ska hända under dagen. Scheman kan läsas uppifrån och ner eller från vänster till höger, vilket även kan träna läs- och skrivriktning. Mappar och lådor kan användas för att organisera uppgifter, instruktioner och material, både i skola och inom omsorg.

Lågaffektivt bemötande

Lågaffektivt bemötande är en metod som används vid konfliktsituationer och i mötet med personer som är utagerande. Metoden är inte en behandlingsform utan syftar till att förebygga konflikter och minska risken för våld eller självskada. Den används inom LSS, psykiatri, kriminalvård, missbruksvård samt i förskola och skola.

Metoden betonar vikten av kroppsspråk, röstläge och miljö. Ögonkontakt och ansiktsuttryck kan upplevas som provocerande, och därför är det viktigt att skapa lugna, strukturerade miljöer. Andrew McDonnell utvecklade metoden, som senare introducerats i Sverige av Bo Hejlskov Elvén.

För att minska risken för utagerande beteenden är det viktigt att bygga positiva relationer, ha realistiska krav och vara medveten om affektsmitta, det vill säga hur känslor kan smitta mellan människor. Grundaffekter som rädsla, ilska och oro kan påverka beteendet, och personal behöver kunna reglera sina egna reaktioner.

Cirkulärt förhållningssätt

Cirkulärt förhållningssätt bygger på ett öppet och flexibelt tänkande där man inte begränsar sig till en enda förklaring eller lösning. Fokus ligger på förändringsprocesser och på att stärka individens funktionella förmåga för att nå uppsatta mål.

Till skillnad från linjärt tänkande, där orsak och verkan ses som entydiga, utgår cirkulärt tänkande från att allt hänger samman. Detta skapar bättre förutsättningar för dialog, förståelse och utveckling, särskilt inom LSS-verksamheter och daglig verksamhet.

Delaktighetsmodellen

Delaktighetsmodellen är ett arbetssätt som används för att stärka brukares möjlighet att uttrycka sina behov, åsikter och önskemål. Modellen bygger på dialogsamtal, så kallade delaktighetsslingor, där brukare och personal deltar i strukturerade samtal.

Samtalen leds av två utbildade vägledare som inte är personal i verksamheten. Modellen används både för att stärka individens delaktighet och för att utveckla verksamheter. En delaktighetsslinga följer en tydlig arbetsgång, från inbjudan och förberedande samtal till gemensamma träffar och uppföljning.

Empowerment – egenmakt

Empowerment innebär egenmakt och handlar om att stärka individens tillit till sin egen förmåga och kontroll över sin livssituation. Begreppet lanserades av Julian Rappaport och används i dag inom socialt arbete, vård, omsorg och pedagogik.

Empowerment kan ske på flera nivåer:

• på individnivå genom stärkt självkänsla och självrespekt

• på gruppnivå genom inflytande i relationer och vardagliga sammanhang

• på samhällsnivå genom deltagande och påverkan

Genom empowerment kan maktbalansen mellan personal och brukare jämnas ut, vilket bidrar till ökad delaktighet, bättre hälsa och större självständighet.

Ett självständigt liv – ESL

ESL är en socialpedagogisk modell för personer med psykisk funktionsnedsättning, särskilt vid schizofreni och liknande tillstånd. Modellen, utvecklad av Robert Liberman och anpassad till svenska förhållanden av Per Borell, används som ett komplement till behandling och medicinering.

Arbetet sker ofta i studiecirkel eller individuella samtal med teman som socialt samspel, problemlösning, aktivitetsplanering och tidiga tecken på återfall. Syftet är att minska sjukhusinläggningar, förbättra vardagsfungerande och skapa meningsfull sysselsättning.

Grepp om livet

Grepp om livet är ett utbildningsmaterial och arbetsredskap för personal inom daglig verksamhet och LSS-boenden. Materialet riktar sig till personer med intellektuell funktionsnedsättning och fokuserar på begåvningsstöd.

Materialet består av en arbetsmodell, utbildningsmaterial och formulär med skattningsscheman. Arbetet kräver tydlig ansvarsfördelning och en utbildningsledare som samordnar insatserna. Modellen bygger på samarbete mellan personal och brukare för att skapa en tillgänglig miljö och öka delaktigheten i vardagen.

Snoezelen – kontrollerad sinnesstimulering

Snoezelen är en metod för kontrollerad sinnesstimulering i anpassade rumsmiljöer. Metoden utvecklades i Nederländerna under 1970-talet och bygger på forskning om sensorisk integration.

I Snoezelen-rum kan olika sinnen stimuleras genom ljus, ljud, vibrationer, dofter och beröring, samtidigt som andra sinnen får vila. Metoden används inom bland annat demensvård, autism, psykisk ohälsa och vid förvärvad hjärnskada. Syftet är bland annat att minska stress, öka koncentration, främja kommunikation och stärka delaktighet. Metoden botar inte sjukdomar, men kan bidra till ökad livskvalitet och minska passivitet.