📄 Reflektion och utveckling i arbetslaget

📄 Reflektion och utveckling i arbetslaget

Inom daglig verksamhet, LSS-boenden, förskola och skola är det centralt att arbeta likvärdigt och individanpassat, med utgångspunkt i att varje människa är unik och har olika behov av stöd. För att detta ska vara möjligt behöver verksamheter kontinuerligt reflektera över sina arbetssätt och metoder samt se över kvalitet, kunskap och kompetens hos personalen. Reflektion och gemensamt lärande är därför en grund för utveckling och kvalitetssäkring i arbetet med barn, unga och vuxna med funktionsnedsättning.

Ett viktigt sätt att kvalitetssäkra verksamheten är att säkerställa att all personal regelbundet ges möjlighet till reflektion, kollegialt lärande och vid behov även kompetensutveckling och handledning. Genom att skapa strukturer för detta arbete kan verksamheten utvecklas på ett medvetet och hållbart sätt.

Reflektion som grund för utveckling

Reflektion är avgörande för att utveckling ska kunna ske i yrkesrollen. Det kan handla om att reflektera över det egna beteendet, över mötet med en vårdtagare eller brukare, eller över hur verksamheten är organiserad. Inom vård och omsorg förändras metoder, arbetssätt och hjälpmedel kontinuerligt, vilket ställer krav på att personalen stannar upp, prövar nya sätt att arbeta och sedan reflekterar över utfallet.

Genom reflektion kan man väga för- och nackdelar med olika arbetssätt och fundera över den faktiska nyttan för vårdtagaren eller brukaren. Reflektion bidrar också till att analysera komplexa situationer, till exempel händelser som uppstått i mötet med en individ eller inom arbetslaget. Genom att granska sina egna känslor, tankar och handlingar kan man få en tydligare bild av situationen och identifiera lärdomar inför framtiden.

Att reflektera regelbundet bidrar till ökad professionalitet. När reflektion sker gemensamt i arbetslaget skapas förutsättningar för att utveckla ett gemensamt förhållningssätt och en gemensam förståelse för uppdraget.

Modell för reflektion

Ett sätt att strukturera reflektion är att använda en reflektionsmodell, exempelvis Gibbs reflektionsmodell. Den kan fungera som stöd i analys av olika situationer och innehåller följande steg:

• Beskrivning – Vad hände?

• Känslor – Vad tänkte och kände du?

• Värdering – Vad var positivt och vad var negativt?

• Analys – Vad kan du lära dig av situationen?

• Slutsats – Kunde något ha gjorts annorlunda?

• Handlingsplan – Hur gör du nästa gång?

I många verksamheter sker reflektion genom regelbundna träffar med handledning eller kollegialt lärande, där personalen gemensamt tar upp frågor som rör arbetet.

Handledning i verksamheten

Handled­ning ger personal möjlighet att reflektera över sitt arbete och diskutera både vardagliga och mer komplexa situationer. Handledning kan bidra till ökad trygghet i yrkesrollen och till utveckling av verksamheten som helhet.

Handled­ning kan till exempel handla om:

• konflikter

• oenighet kring arbetssätt

• bemötande

• utvecklingsarbete

• yrkesrollen

Handled­ning kan ske individuellt eller i grupp och leds ofta av en person med särskild kompetens, exempelvis psykolog, specialpedagog, socionom, präst, psykoterapeut eller KBT-terapeut. Handledaren har vanligtvis vidareutbildning i handledning.

Det finns olika former av handledning, bland annat:

• konsulterande handledning

• processhandledning

• metodhandledning

Konsulterande handledning innebär att personalen får råd i specifika situationer, till exempel i bemötande av oroliga vårdtagare eller i svåra samtal. Processhandledning bygger på kontinuerliga träffar där deltagare inom samma yrkesområde reflekterar över sin yrkesroll och delar erfarenheter. Metodhandledning fokuserar på att ge kunskap om specifika metoder, arbetssätt eller hjälpmedel.

Kollegialt lärande

Om handledning inte finns tillgänglig är kollegialt lärande en viktig del av kompetensutvecklingen i arbetslaget. Kollegialt lärande innebär att personalen strukturerat delar erfarenheter, diskuterar dilemman och utvecklar sitt arbetssätt tillsammans. Detta bidrar till både ökad kvalitet och större samsyn i verksamheten.

För att kollegialt lärande ska fungera behöver det vara kontinuerligt, följas upp och dokumenteras. Det kan till exempel utgå från frågor som:

• Hur gör jag …?

• Hur gör du …?

• Hur ska vi göra …?

• Hur kan vi på ett bättre sätt …?

• Hur kan vi göra brukarna mer delaktiga?

Genom reflektion, handledning och kollegialt lärande skapas förutsättningar för ett medvetet, professionellt och utvecklande arbete i arbetslaget.