📄 Vård och omsorg vid nutritionsrubbningar

När en person är sjuk eller befinner sig i återhämtning ökar behovet av energi, vätska och näring. Vid exempelvis stroke, infektioner eller större skador krävs näringsrik kost för att kroppen ska kunna läka, bibehålla muskelmassa och orka med rehabilitering. Vård- och omsorgspersonalens insatser är centrala för att stödja vårdtagaren att äta och dricka utifrån sin förmåga och dagsform.

Olika sjukdomstillstånd kan leda till aptitlöshet, illamående, smärta eller sväljningssvårigheter, vilket gör det svårt att få i sig tillräckligt med energi. Mindre portioner, lugn måltidssituation och gott om tid kan då underlätta. Näringsberikad kost, specialkost och näringsdrycker är viktiga komplement när vanlig mat inte räcker till. Vid vissa sjukdomar kan vätske- eller saltintaget behöva begränsas enligt läkarordination.

Vid uttalade sväljningssvårigheter behövs konsistensanpassad kost, exempelvis flytande eller tjockflytande måltider. God munvård är viktig för att förebygga beläggningar och svamp, särskilt hos vårdtagare som behandlas med kortison, eftersom risken för svampinfektion i munnen är förhöjd.

I akuta eller allvarliga sjukdomssituationer kan näringsintaget behöva säkerställas via intravenös nutrition eller sondmatning, till exempel när vårdtagaren inte orkar äta tillräckligt trots stöd. Dietist och sjuksköterska kan bistå med bedömning, åtgärder och individuella rekommendationer.

Undersköterskans viktiga uppgifter

– Förebygga och motverka nutritionsrubbningar genom att säkerställa att vårdtagaren får adekvat energi och näring.
– Observera, dokumentera och rapportera förändringar i näringsstatus.
– Göra en samlad bedömning av vätske- och födointag, inklusive uppskattning av energi per måltid.
– Hjälpa vårdtagaren att äta och dricka, samt uppmärksamma tecken på övervikt, undervikt och undernäring.
– Utföra regelbundna viktkontroller som del av uppföljning och utvärdering.

📊 Cirka 25–30 % av äldre inom kommunal vård och omsorg är undernärda eller i riskzon för undernäring. Källa: Socialstyrelsen