📄 Rytmrubbningar i hjärtat (Arytmi)

Rytmrubbningar i hjärtats arbete är vanliga och de flesta människor har enstaka extraslag som inte ger symtom. Hjärtats rytm styrs av elektriska impulser i retledningssystemet. I ett normalt fungerande hjärta startar varje impuls i sinusknutan, som sitter i höger förmak, och leds vidare till AV-knutan mellan förmak och kammare. Därifrån leds impulsen via His’ bunt och ut i kamrarna, vilket gör att hjärtat dras samman i rätt takt och ordning.

Sinusknutan reglerar hjärtats rytm och därmed pulsen. Normal hjärtfrekvens hos vuxna i vila är cirka 60–80 slag per minut. Om hjärtat inte följer sin normala rytm uppstår arytmier. Störningar i impulsbildning eller impulsledning kan göra att hjärtat slår för snabbt, för långsamt eller oregelbundet. Snabb rytm över 100 slag/min kallas takykardi, långsam rytm under 50 slag/min kallas bradykardi. Hjärtats elektriska aktivitet registreras med elektrokardiografi (EKG), som är det viktigaste diagnostiska verktyget.

Förmaksflimmer

Förmaksflimmer är den vanligaste typen av rytmrubbning och innebär att förmaken inte styrs av sinusknutan utan av flera oregelbundna elektriska impulser. Förmaken flimrar, vilket gör att de inte tömmer sig ordentligt. Signalerna till kamrarna blir oregelbundna, vilket leder till en oregelbunden puls.

Förmaksflimmer är inte i sig livshotande, men det innebär ökad risk för blodproppsbildning eftersom blod kan bli stående i förmaken. Proppar som bildas i höger förmak kan fastna i lungorna, medan proppar i vänster förmak kan föras vidare till hjärnan och orsaka stroke. Förmaksflimmer kan vara attackvist eller kroniskt och ge symtom som oregelbunden puls, andfåddhet, yrsel eller bröstsmärta — men det kan också vara symtomlöst.

Diagnos ställs med EKG och ibland ekokardiografi för att bedöma hjärtmuskelns funktion. Behandlingen består ofta av blodförtunnande läkemedel för att förebygga proppbildning samt läkemedel som sänker pulsen. I vissa fall används elkonvertering, där en elektrisk stöt ges för att återställa normal rytm.

Långsamma arytmier — AV-block

Bradykardi (under 50 slag/min) kan bero på störningar i retledningssystemet. Impulserna kan fördröjas eller blockeras mellan förmak och kammare, vilket kallas AV-block.

AV-block delas in i tre grader:

• AV-block I innebär en fördröjd impulsöverledning. Detta är oftast ofarligt och ger inga symtom.

• AV-block II innebär att impulser ibland inte leds vidare. Kamrarna gör då ett uppehåll och pulsen kan bli långsam.

• AV-block III, totalblock, innebär att ingen impuls leds från förmak till kammare. Hjärtat slår då mycket långsamt, omkring 30 slag/minut, vilket ofta leder till yrsel eller medvetslöshet. Ett totalblock är livshotande och kräver behandling med pacemaker.

En pacemaker opereras in under huden nedanför vänster nyckelben. Elektroder placeras i hjärtat och tar över rytmregleringen när hjärtats egen impulsbildning sviktar.

Cirkulationsstillestånd

När hjärtat inte längre kan upprätthålla cirkulationen och cellerna blir helt utan syre uppstår ett cirkulationsstillestånd. Detta orsakas av tre allvarliga arytmier:

Ventrikeltakykardi (VT)

En snabb, regelbunden rytm som utgår från kamrarna. Hjärtat hinner inte fyllas ordentligt och pumpförmågan försämras. Tillståndet kan leda till blodtrycksfall, yrsel och kollaps. VT kan övergå till ventrikelflimmer, vilket är direkt livshotande. Defibrillering kan behövas för att bryta rytmen.

Ventrikelflimmer (VF)

Vid ventrikelflimmer uppstår kaotisk elektrisk aktivitet i kamrarna och hjärtat pumpar inte längre blod. Personen blir medvetslös inom sekunder och avlider inom få minuter om inga åtgärder sätts in. VF behandlas med omedelbar defibrillering.

Asystoli

Asystoli innebär att hjärtat saknar elektrisk aktivitet helt. Detta är ett tillstånd utan puls och utan cirkulation. Enda möjligheten att upprätthålla blodflödet är hjärt-lungräddning (HLR) tills avancerad vård kan ta över.