📄 Blindtarmsinflammation (Appendicit)

Blindtarmsinflammation, appendicit, innebär en inflammation i det lilla bihanget till blindtarmen, appendix, som sitter i bukens nedre högra del. Inflammationen uppstår ofta när en hård avföringsklump eller svullnad i slemhinnan tillfälligt täpper till bihanget, vilket leder till bakteriell infektion. Vårdtagaren får då typiskt buksmärta, feber, illamående och förhöjda vita blodkroppar i blodprov.

Det är vanligt att smärtan börjar diffust kring naveln och därefter vandrar ned mot höger fossa, där appendix ligger. Denna smärtvandring är ett mycket typiskt tecken. Vid undersökning är vårdtagaren ofta öm på McBurneys punkt, en kliniskt viktig smärtpunkt belägen ungefär två tredjedelar av avståndet mellan naveln och höger höftbenskam. Ömhet här, särskilt i kombination med spänd buk och förhöjd temperatur, stärker misstanken om appendicit.

Försämrat allmäntillstånd, hög andnings- och pulsfrekvens, ökade smärtor, svettningar, frossa och kraftig rörelsesmärta kan tyda på att inflammationen förvärrats. En allvarlig komplikation är perforation, där blindtarmsbihanget brister och bakterier läcker ut i bukhålan. Detta kan leda till bukhinneinflammation, peritonit, vilket kräver omedelbar behandling.

Behandlingen är kirurgisk. Det inflammerade bihanget avlägsnas genom appendektomi, vanligen med titthålsteknik. Antibiotika ges ofta några dygn efter operationen. Vid okomplicerad appendicit återhämtar sig vårdtagaren snabbt och kan ofta lämna sjukhuset redan efter 1–2 dagar.