📄 Vård och omsorg vid termiska skador – akuta insatser och långsiktigt stöd

Omhändertagande av vårdtagare som drabbas av termiska skador kan delas in i akuta åtgärder och omvårdnadsåtgärder som görs på längre sikt. Akuta åtgärder vid termiska skador innebär ett systematiskt arbete utifrån L-ABCDE-principen i att identifiera och åtgärda akuta skador som exempelvis skada på luftväg och stabilisera nacken samt kontrollera medvetandegrad. På lång sikt ska cirkulationen och andningsförmågan upprätthållas och risken för infektioner minimeras.

Skador som orsakade av brännskada eller köldskada men också förebyggas så att skadorna förvärras. Det kan handla om att förebygga infektioner, förebygga dehydrering och cirkulationssvikt samt minska risken för hjärtarytmirubbningar.

Kommunikation
Skydda mot smitta, lugna och ge stöd till vårdtagaren. Ett lugnt och tryggt bemötande är en förutsättning för ett bra omhändertagande. Kommunikation kan underlätta vid exempelvis sårbehandling.

Andning
Vid termiska skador ska L-ABCDE-reglerna alltid följas och vid stora brännskador behöver den skadade så snabbt som möjligt få intensivvård. Genom att se till att den skadade får fria luftvägar prioriteras andningsvägarna i första hand. Det är särskilt viktigt om brännskadan drabbat ansiktet. Den finns då risk att vårdtagaren har andats in ångor som kan ge skador i luftvägarna eller att övre andningsvägarna blir svullna.
Nedkylning påverkar andningen negativt. Svåra brännskador kräver inläggning på intensivvårdsavdelning. Behandling vid både brännskador på grund av vätskeförlust eller svullnad i luftvägarna är blockerad på grund av svullnad eller slem. Vid stora skador påbörjas tidig intubation.
Vård- och omsorgspersonal ska då stabilisera nacken och hålla den med rak nacke, fast position inför den medicinska behandlingen.

Cirkulation
En person med stora brännskador förlorar mycket vätska och detta måste ersättas, lämpligast genom dropp, intravenös infusion, som sätts av läkare eller sjuksköterska. Vid stora vätskeförluster påverkas cirkulationen i kroppen. Pulsen stiger och blodtrycket sjunker. Även små blödningar kan försämra cirkulationen. Kontrollera puls samt distalstatus om den drabbade har brännskador på armar och ben.
Vid mindre brännskador, där medvetandegraden inte är påverkad, kan undersköterskan eller räddningshjälpen (den brännskadade) att försöka dricka själv, om inga hinder finns. Vid skador i ansiktet eller skador som ska opereras bör inte den skadade dricka något. Genom att höja fotändan på den skadade personen minskas risken för chock.

Hypotermi, nedkylning
kan försämra hjärtans förmåga att pumpa ut syresatt blod i kroppen. En person som är nedkyld har ofta svårighet att bli ordentligt varm igen, och har en hög risk att bli hypovolem, det vill säga få för låg cirkulerande blodvolym. Passiv uppvärmning minskar risken för att nedkylning. Vid aktiv uppvärmning tillförs värme utifrån.
Vårdtagaren bäddas in i värmefiltar och värmefläkt som både isolerar och alstrar värme. EKG-övervakning är viktigt för att upptäcka eventuella arytmier. Nedkylning påverkar också koagulationsförmågan. Nedkylning ökar risk för blödning på grund av blodets försämrade förmåga att levra sig.

Neurologi
Vid alla termiska skador kan medvetandegraden påverkas i olika omfattning, framför allt om den skadade har andats in rökgaser. Det är viktigt att ta reda på om den skadade varit medvetslös redan från början.

Nutrition
Brännskador leder till stora vätskeförluster genom den bortbrända huden. Vid stora brännskador behövs en ständig hjälp att upprätthålla kroppstemperatur och vätskebalans, särskilt under natten, eftersom avkylning och uttorkning sker. Brännskadade personer behöver mycket energi och näring för att orka stå, hålla, befästa och nybilda skinnlager.
Kroppstemperaturen är över 35 grader, startar kroppen att ”stirra”, ett hurtande som innebär ofrivilliga muskel¬sammandragningar för att värme ska bildas. Glukosdropp och Ringer-acetat kan sättas in intravenöst, ges en ny påfylld vårdtagare. Varm och söt dryck är bra att ge. Kalorier alstrar värme.

Hud
Vid eldskada är det viktigt att föra den skadade till ett säkert område och skölja den om det går. På skadeplatsen undersöker man brännskadans djup, yta och lokalisering. Klipp upp kläder men dra inte i fastbrända kläder eller smycken. Kyl brännskadan. För att en större brand ska hindras, bör ett brand¬säkert material användas. Kyla påverkar huden mer om vattnet är under 20 grader.
Täck brännskadan med förband! Särskilda brännskadeförband bör användas som fungerar kylande även skyddande mot smitta. Vid nedkylning är det viktigt att inte massera huden och undvika tryck. Förflytt vårdtagaren med försiktighet.

Elimination
På sjukhuset blir det aktuellt att kontrollera vätskebalansen. Detta görs bland annat genom att mäta och registrera urinmängden. Hos en nedkyld vårdtagare omfördelas blodvolymen till de viktigaste organen för att säkerställa att dessa får värme. Detta leder till att urinproduktionen minskar eftersom så kallad ”kölddiures” slår ut. Nedkylning minskar ämnesomsättningen och vårdtagaren förlorar mer syre till vävnaderna. Låga kroppstemperaturer kan också medföra blodtrycks¬sänkning och göra vårdtagaren mer blödningsbenägen.

Speciell omvårdnad
Det finns specialistkliniker som är inriktade på svåra brännskador. Stora brännskador måste opereras och operationen innebär att man transplanterar frisk hud till det brännskadade området.
Det är en lång rehabiliteringsperiod för den skadade. Yrkes¬kategorier som fysioterapeuter, arbetsterapeuter och sjuksköterskor ingår ofta i teamet. Målet är att den brännskadade så snabbt som möjligt återgår till en normal livs- och somnig miljö. Vid en svår brännskada är insjuknandet påtagligt och måste behandlas med försiktighet så att risken för arytmier minimeras. Undvik onödiga rörelser för att minska risken för hjärtstopp.

💭 Vilka delar av det termiska omhändertagandet kräver särskilt gott samarbete mellan yrkesgrupper inom vård och omsorg?