📄 Njursten

Njursten kan bildas i njurarna och i urinledarna. Sjukdomen är vanlig och risken att få njursten ökar med stigande ålder. Det finns en viss benägenhet att ärva sjukdomen. Stenarna bildas genom att salter i urinen klumpar ihop sig och bildar kalciumhaltiga kristaller. Stenarna innehåller ofta kristaller av kalciumhaltiga salter. Orsaken till att njursten bildas kan bero på obalans i urinens sammansättning. Denna obalans kan uppkomma när urinkoncentrationen är hög på grund av låg vätskeintagning i kroppen eller vid svettning. Detta förklarar varför njursten är vanligare under sommarmånaderna.

Symtom och diagnos
Det är först när stenarna ger sig ut på vandring i urinvägarna som symtom uppkommer. En sten kan blockera avflödet av urinen som produceras i njurarna, så att urinen samlas bakom stenen och orsakar stau. Det leder till spändhet och förhöjt tryck i urinledarna och i njurbäckenet. När trycket i urinledare och njurbäcken ökar frisätts hormonet prostaglandin, vilket ökar blodflödet till njurarna. Mer blod till njurarna innebär att njurarna bildar mer urin. Trycket i urinledaren ökar ytterligare och smärtan ökar. Detta kallas njurstenens ”onda cirkel”.

Smärtorna sitter vanligen bakåt mot ryggen och ned mot ljumsken på den aktuella sidan där stenen finns, och smärtorna kommer ofta anfallsvis. De kan vara så intensiva att vårdtagaren inte orkar vara stilla, ”klättrar på väggarna”. Vårdtagaren kan bli blek, kallsvettig, illamående och kan även kräkas. Den karakteristiska symtombilden med smärta och hematuri är ofta tillräcklig vägledning för att ställa diagnos. Läkaren kan knacka lätt med fingrarna över njurarna då vårdtagaren reagerar med smärta. För att säkerställa diagnosen av njursten brukar man göra en CT-undersökning (skiktröntgen).

Vård och omsorg samt medicinska åtgärder vid njursten
Vid ett akut njurstensanfall behöver vårdtagaren medicinsk behandling samt ett minskat vätskeintag för att minska belastningen på njurarna. Njurstenarna lämnar ofta kroppen spontant via urinen men om stenar inte lämnar kroppen av sig själva behöver vårdtagaren goda behandlingsråd där stenarna krossas med hjälp av en stötvågsapparat.

Smärta: Vid ett njurstensanfall behöver vårdtagaren smärtlindring i form av läkemedel.
Nutrition: Vätskeintaget behöver minskas. Det minskade vätskeintaget har i det akuta skedet en smärtlindrande effekt eftersom stor vätsketillförsel ökar urinproduktionen och därmed smärtorna.
Elimination: Urinen måste observeras och ibland silas noggrant, eftersom den kan innehålla blod, grus eller stenar som kissas ut. Njurstenen lämnar ofta kroppen naturligt via urinen.

Speciell omvårdnad:
Vid de tillfällen då stenarna inte lämnar urinen spontant utan fastnar i urinledare och njurbäcken och inte passerar ut, måste de avlägsnas för att njuren inte ska ta skada. Det finns olika metoder för att ta bort stenarna. Extrakorporeal stötvågsbehandling förkortas ESWL. När stötvågor från ESWL krossar stenen upprepas slag och minimeras så att mindre delar av stenen kan passera ut med urinen. Uretroskopi innebär att man i stället plockar ut stenen genom att föra in ett instrument via kateter. Katetern förs via urinröret, urinblåsan och vidare upp till stenens läge där den krossas.

Undersköterskans viktiga uppgifter
Upptäcka förändringar, dokumentera och rapportera.
Kontrollera blodprover enligt ordination.
Kontrollera urinen. Mät och registrera.
Mät och registrera vätskeintag och urinmängd.
Kontrollera vikt.
Mät blodtryck och puls.
Inspektera hudkostymen.
Bemöta med respekt och arbeta för integritet och självbestämmande trots svårt sjuka vårdtagare.