Typ 1-diabetes
Orsak, uppkomst och förklaringsmodeller
Typ 1-diabetes är en autoimmun sjukdom där kroppens immunförsvar angriper och förstör de insulinproducerande betacellerna i bukspottkörteln (pancreas). Följden blir en absolut brist på hormonet insulin, som är nödvändigt för att cellerna ska kunna ta upp glukos från blodet och använda det som energi. Orsaken är inte helt klarlagd men tros bero på ett samspel mellan ärftliga faktorer (vissa HLA-gener ökar risken) och miljöfaktorer såsom virusinfektioner. Sjukdomen debuterar ofta i barndom eller ungdom, men kan uppstå i alla åldrar. I Sverige insjuknar årligen cirka 900 barn och ungdomar, vilket gör landet till ett av de länder i världen med högst incidens (Socialstyrelsen, 2022).
Symtom att observera och rapportera
De klassiska symtomen uppträder ofta snabbt:
Polyuri (ökad urinmängd)
Polydipsi (stark törst)
Polyfagi (ökad hunger)
Viktnedgång trots god aptit
Trötthet och nedsatt ork
Dimsyn
Vid obehandlad diabetes kan personen utveckla ketoacidos – ett livshotande tillstånd med symtom som illamående, kräkningar, buksmärta, snabb andning och acetondoft från andedräkten. Ketoacidos kräver omedelbar vård.
Som undersköterska är det också viktigt att uppmärksamma symtom på hypoglykemi (lågt blodsocker): svettningar, darrningar, oro, blekhet, förvirring eller medvetslöshet. Detta kan uppstå om insulindosen blir för hög i förhållande till matintag eller fysisk aktivitet.
Undersökningsmetoder, diagnos och behandling
Diagnosen ställs med hjälp av blodprov:
P-glukos (plasmaglukos) – fastevärde ≥7,0 mmol/L eller slumpmässigt värde ≥11,1 mmol/L.
HbA1c (långtidsblodsocker) – används för att följa behandlingseffekt.
C-peptid och antikroppar (GAD, IA-2) kan särskilja typ 1 från typ 2-diabetes.
Behandlingen består alltid av insulin, eftersom kroppen inte längre producerar det själv. Insulin kan ges via flerdosbehandling (penna) eller insulinpump. Det är en livslång behandling och måste kombineras med regelbunden blodsockerkontroll, anpassad kost och fysisk aktivitet.
Omvårdnad
Omvårdnaden fokuserar på att stödja patienten i egenvården:
Blodsockerkontroller enligt ordination.
Ge stöd vid insulinadministration (delegering kan förekomma).
Observera symtom på både hypo- och hyperglykemi och rapportera till sjuksköterska.
Se till att patienten får en balanserad kost, gärna i samarbete med dietist.
Uppmuntra till fysisk aktivitet, men samtidigt vara vaksam på risk för hypoglykemi.
Ge psykosocialt stöd eftersom sjukdomen innebär ett livslångt ansvar för egenvård.
Patientundervisning är en viktig del av behandlingen och sker ofta i tvärprofessionella team med läkare, diabetessjuksköterska och dietist. Föräldrar och närstående involveras när barn drabbas. På lång sikt kan komplikationer som retinopati (ögonförändringar), nefropati (njurskador) och neuropati (nervskador) uppstå, varför regelbundna kontroller är nödvändiga.
Recommended Comments
Join the conversation
You are posting as a guest. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.