Skallskador

Skallskador

Orsak, uppkomst och förklaringsmodeller
Skallskador uppstår när hjärnan utsätts för yttre våld, exempelvis vid fall, trafikolyckor, misshandel eller idrottsskador. Skadorna kan variera från hjärnskakning (commotio cerebri) till svårare blödningar eller krosskador. Förklaringsmodellen bygger på att hjärnvävnaden skadas av direkt tryck, sträckning eller blödning, vilket kan leda till nedsatt funktion i olika delar av hjärnan. Vid allvarliga skador uppstår ofta blödningar i eller kring hjärnan: epiduralblödning, subduralblödning eller intracerebral blödning.

Symtom att observera och rapportera
Vid skallskada är det avgörande att snabbt känna igen tecken på försämrat tillstånd. Vanliga symtom är: huvudvärk, illamående, kräkningar, yrsel, medvetandepåverkan, kramper, ljus- och ljudkänslighet, förlamningar och talsvårigheter. Pupillreaktioner, förvirring och beteendeförändringar kan vara tidiga tecken på intrakraniell blödning. Ett kortvarigt medvetslöshetstillstånd följt av en period av klarhet, så kallat "fritt intervall", kan vara tecken på en allvarlig epiduralblödning. Alla förändringar i vakenhetsgrad eller beteende måste rapporteras omedelbart.

Undersökningsmetoder, diagnos och behandling
Vid misstänkt skallskada görs klinisk undersökning och bedömning av medvetandegrad, ofta med Glasgow Coma Scale (GCS). Datortomografi (CT) är den vanligaste metoden för att upptäcka blödningar, frakturer eller svullnad i hjärnan. Lättare hjärnskakningar kräver ofta observation under ett antal timmar. Vid allvarliga blödningar eller svullnader kan kirurgiska ingrepp som tryckavlastning eller evakuering av blödning bli nödvändiga.

Omvårdnad
Omvårdnaden vid skallskador kräver noggrann observation för att tidigt upptäcka förändringar. Viktigt är att följa medvetandegrad, pupillreaktioner, andning, puls, blodtryck och motoriska funktioner. Patienten ska inte snabbt hjälpas upp efter ett fall, eftersom det kan dölja allvarliga skador. Istället bör personen hållas stilla i liggande läge tills en bedömning gjorts. Om patienten är medvetslös men andas ska stabilt sidoläge användas för att förebygga kvävning. Vid kräkningar är det avgörande att skydda luftvägarna. Lugna förhållanden, med dämpad belysning och begränsade intryck, minskar belastningen på hjärnan. Smärta, oro och förvirring kan bemötas med tydlig information och lugnt bemötande. Vid allvarliga skador krävs ofta fortsatt rehabilitering för att återvinna motoriska och kognitiva funktioner. Anhöriga behöver information och stöd eftersom följderna kan bli långvariga.