📄 Olika typer av kriser och deras faser

Utvecklingskriser och traumatiska kriser

Kriser kan delas in i två huvudtyper:

• Utvecklingskriser: Dessa kriser uppstår naturligt under livets gång, exempelvis vid stora förändringar som att bli förälder, gå i pension eller möta ålderdomen. Trots att de är förväntade kan de skapa oro, stress och känslomässig instabilitet.
• Traumatiska kriser: Dessa kriser uppstår plötsligt och innebär ofta en känsla av förlust, hot eller katastrof. Exempel inkluderar dödsfall, olyckor, sjukdomsbesked, separationer eller våldsamma händelser. Traumatiska kriser kan vara svåra att hantera utan stöd och kan leda till långvariga psykiska besvär.

Krisens faser enligt Johan Cullberg

Chockfasen

När en person får ett svårt besked eller upplever en plötslig förlust kan den hamna i chock. Det är en psykologisk försvarsmekanism där hjärnan skyddar individen från att överväldigas av känslor.

• Chockfasen kan vara i allt från några timmar till flera dygn.
• Personen kan reagera med total förnekelse, förvirring eller panik.
• Vissa upplever känslomässig förlamning: de blir apatiska, distanserade och upplever att världen känns overklig.
• Andra kan få kraftiga fysiska reaktioner, såsom skakningar, yrsel eller andnöd.

Personalen bör här ge trygghet, hålla sig lugn och bemöta personen med tålamod. Det handlar inte om att tvinga någon att prata eller förstå, utan snarare att finnas där som en stabil närvaro.

Reaktionsfasen

När chocken börjar släppa kommer känslorna. Sorgen, ilskan, skuldkänslorna, allt kan komma i omgångar, och det kan vara svårt att förstå vad som händer inombords.

• Personen kan pendla mellan känslor som uppgivenhet, ilska, oro och sorg.
• Det är vanligt att känna skuld eller ifrågasätta sig själv: ”Varför gjorde jag inte annorlunda?”
• Sömnlöshet, ångest och koncentrationssvårigheter är vanligt.
• Vissa drar sig undan, medan andra blir rastlösa och söker aktivitet.

Det är viktigt att komma ihåg att denna fas kan vara påfrestande även för vårdpersonal. Att möta en person i stark affekt kan vara svårt, men det bästa man kan göra är att lyssna, finnas där och visa att känslorna är normala.

Bearbetningsfasen

När den mest intensiva reaktionen börjar avta kommer en period av reflektion och bearbetning.

• Personen börjar så smått acceptera att livet har förändrats.
• Det finns fortfarande sorg och smärta, men den börjar blandas med en vilja att förstå och hitta mening.
• Tankarna kretsar kring framtiden och hur livet ska fortsätta.

I denna fas kan undersköterskan stötta genom att uppmuntra patienten att sätta små, hanterbara mål. En dag i taget är ofta den bästa strategin.

Nyorienteringsfasen

Sakta men säkert anpassar sig individen till den nya situationen. Sorgen eller traumat finns kvar som en del av historien, men det styr inte längre hela tillvaron.

• Personen börjar se framåt och upptäcker nya möjligheter i livet.
• Det finns ofta en känsla av att ha lärt sig något om sig själv och sina resurser.
• Vissa beskriver det som att de har växt av erfarenheten, även om de fortfarande bär på en sorg.

För undersköterskan handlar det nu om att stötta individen i att återgå till vardagen och hitta strategier för att må bra på lång sikt.