Psykiatri 2, utvalda frågor, del 1

Självskadebeteende:

• Upprepade medvetna handlingar för att skada sig själv, ej suicidal.

• Lindrar psykisk smärta, ångest, känsla av tomhet eller kontrollförlust.

• Vanligt hos unga, debut i tonåren. Cirka 5 % av ungdomar i Sverige har någon gång skadat sig själva. Lika många tjejer som killar vid 14–15 år, avtar kring 30 år.

• Låg självkänsla, självhat, höga krav, trauma, stress, samsjuklighet (depression, ångest, EIPS, ätstörning).

• DBT + färdighetsträning, ev. läkemedel:

 – Antidepressiva: Sertralin, Paroxetin, Mirtazapin

 – Neuroleptika: Risperdal, Zyprexa, Abilify

 – Ångestdämpande: Oxascand, Sobril, Stesolid

 – Sömnmedel: Imovane, Propavan, Melatonin

• Trygg relation, respekt, bekräftelse, våga fråga, stöd till alternativa strategier, struktur i vardagen.

• Sömn, kost, motion, mindfulness, stresshantering.

Psykos:

• Allvarlig störning i verklighetsuppfattningen där tankar, känslor och sinnesintryck inte tolkas normalt.

• Personen upplever ofta hallucinationer (hör röster, ser saker som inte finns) och vanföreställningar (felaktiga uppfattningar om sig själv eller omvärlden).

• Saknar ofta sjukdomsinsikt, uppträder förvirrat, drar sig undan, tappar koncentration och kontakt med verkligheten.

• Debut vanligen i 18–40 år, drabbar ca 1 % av befolkningen någon gång i livet.

• Orsaker: genetisk sårbarhet, stress, droger, trauma, hjärnskada eller sjukdom (t.ex. schizofreni).

• Behandling: neuroleptika, stödjande miljö, trygghet, struktur, samtal och närståendestöd.

• Egenvård: regelbunden sömn, undvika stress, alkohol och droger.

Kortvarig psykos:

• Snabb debut (timmar–dagar) ofta efter stark stress eller traumatisk händelse.

• Återhämtning inom veckor, men behov av långvarigt stöd.

Långvarig psykos:

• Består i månader eller år, leder ofta till social isolering och ibland personlighetsförändring.

• Kräver långvarig behandling och rehabilitering.

Schizofreni:

• Kronisk psykossjukdom med störd verklighetsuppfattning, tankestörningar och känslomässig avflackning.

• Vanligaste psykossjukdomen, drabbar ca 0,8–1 % av befolkningen. Debut oftast 20–25 år (män något tidigare).

• Orsak: genetisk sårbarhet, störningar i dopaminsystemet, stress, droger, social belastning.

• Symtom: hallucinationer, vanföreställningar, desorganiserat tal/beteende, avflackade känslor, passivitet, isolering, bristande sjukdomsinsikt.

• Kan debutera sent (över 60 år) som VLOSP, ofta med syn-/hörselnedsättning och risk för demensutveckling.

• Behandling: neuroleptika (antipsykotika) – t.ex. Haldol, Leponex, Risperdal, Zyprexa, Abilify.

• Ofta kombineras med stödjande miljö, familjestöd, struktur och rehabilitering.

• Omvårdnad: lugn, tydlig kommunikation, respekt för individens upplevelse utan att bekräfta hallucinationen, kontinuitet och trygghet.

• Egenvård: regelbunden sömn, mat, hygien, aktivitet och stöd i vardaglig struktur.

Bipolär sjukdom:

• Kronisk sjukdom med växlingar mellan depression och mani/hypomani.

• Förekomst ca 2 % av befolkningen, debut ofta i 20-årsåldern, ärftlighet tydlig.

• Mani: kraftigt förhöjt stämningsläge, överaktivitet, minskat sömnbehov, snabb talföring, bristande omdöme, impulsivitet, ibland psykotiska drag.

• Hypomani: mildare form av mani – förhöjt stämningsläge utan psykos, ofta bibehållen funktionsförmåga.

• Orsaker: genetisk sårbarhet, stress, oregelbunden livsrytm, substansbruk.

• Behandling:

 – Stämningsstabiliserande: Litium

 – Antipsykotika: Abilify, Zyprexa, Risperdal

 – Antidepressiva: Sertralin, Mirtazapin (kombineras försiktigt)

 – Sömngivande: Propavan, Melatonin vid sömnstörning

• Psykologisk behandling: psykopedagogiska program, KBT, stöd till närstående.

• Omvårdnad: rutiner för sömn, kost, aktivitet, minska stimuli vid mani, skapa balans och trygghet, stödja följsamhet till behandling.

• Egenvård: regelbundna vanor, stresshantering, undvika alkohol och droger, känna igen tidiga varningstecken för skov.

Personlighetssyndrom / EIPS:

• Personlighetssyndrom = varaktiga mönster i tänkande, känslor och beteende som orsakar lidande eller svårigheter i relationer och social funktion.

• EIPS (emotionellt instabil personlighetsstörning, borderline) är vanligast inom psykiatrin.

• Förekomst ca 1–2 % av befolkningen, debut i sena tonår, vanligare hos kvinnor i vården.

• Kännetecknas av starka känslosvängningar, impulsivitet, tomhetskänsla, instabila relationer, självskadebeteende och rädsla för att bli övergiven.

• Försvarsmekanismer:

 – Splitting: svart/vitt-tänkande, ser personer som helt goda eller onda.

 – Projektion: tillskriver andra sina egna känslor (t.ex. ”du hatar mig”).

 – Förnekande: borttränger obehaglig verklighet eller fakta.

 – Projektiv identifikation: överför sina känslor till andra som börjar känna likadant.

• Samsjuklighet vanligt: depression, ångest, ätstörning, ADHD, missbruk.

• Behandling:

 – Psykologisk: DBT (dialektisk beteendeterapi) – evidensbaserad huvudmetod

 – Kompletterande terapier: KBT, schemafokuserad terapi, mentaliseringsbaserad terapi (MBT)

 – Läkemedel (vid behov):

  • Antidepressiva – Sertralin, Citalopram

  • Antipsykotika – Abilify, Zyprexa (vid stark ångest/impulsivitet)

  • Ångestdämpande – endast kortvarigt, risk för beroende

• Omvårdnad: respektfullt bemötande, tydliga gränser, förutsägbarhet, trygg relation, aktivt lyssnande och handledning i affektreglering.

• Egenvård: struktur i vardagen, sömn, kost, motion, stressreducering, avslappning, mindfulness, självmedkänsla.

Substansberoende:

• Beroende av alkohol, narkotika eller läkemedel som ger kontrollförlust, tolerans och abstinens.

• Personen fortsätter trots skador och negativa följder.

• Förekomst: vanligt i alla åldrar, blandmissbruk (alkohol + läkemedel) ökar hos kvinnor; äldre (65–80 år) dricker lika mycket som yngre.

• Orsaker: genetisk sårbarhet, uppväxt med missbruk, trauma, stress, psykisk ohälsa, sociala normer, tillgång till droger.

• Konsekvenser:

 – Fysiska: magkatarr, bukspottkörtelinflammation, leverskador, infektioner, cancer (mun/svalg/mage), hjärnatrofi, hjärt–kärlproblem, frakturer, epilepsi.

 – Psykiska: ångest, depression, paranoida symtom, psykos, minnesluckor, koncentrationssvårigheter, delirium tremens.

 – Sociala: arbetsförlust, ekonomisk kris, konflikter, våld, hemlöshet, stigmatisering, medberoende hos anhöriga.

• Behandling:

 – Avgiftning + samtalsterapi (KBT, motiverande samtal).

 – Läkemedel:

  • Alkoholberoende – Antabus, Campral, Naltrexon

  • Ångest/depression – Sertralin, Mirtazapin

  • Psykoser – Haldol, Risperdal

  • Sömnstörning – Propavan, Melatonin

• Omvårdnad: stödja motivation, trygg miljö, ge information, observera abstinens, samverka med beroendevård, främja struktur och återfallsprevention.

• Egenvård: nykterhet, regelbundna vanor, fysisk aktivitet, stödgrupp (AA, Länkarna), hälsosam kost, stresshantering.

Medicinsk behandling / Psykofarmaka:

• Psykofarmaka = läkemedel som påverkar psykiska symtom genom att förändra signalämnen i hjärnan vid depression, psykoser, ångest, sömnproblem, bipolär sjukdom och beroende.

• Serotonin (5-HT):

– Bildas främst i tarmen, men verkar i hjärnan.

– Reglerar stämningsläge, sömn, aptit, impulsivitet och smärta.

– Brist → nedstämdhet, oro, ångest, sömnsvårigheter, depression.

– Ökas av antidepressiva (SSRI och SNRI).

• Dopamin (DA):

– Frisätts i hjärnans belöningssystem (vid t.ex. njutning, motivation, belöning).

– Påverkar lust, driv, rörelseförmåga, fokus och känslomässig energi.

– Brist → passivitet, initiativlöshet, motoriska problem (Parkinsonliknande symtom).

– Överskott → hallucinationer, vanföreställningar, mani, psykos.

– Påverkas av neuroleptika (antipsykotika) som blockerar dopaminreceptorer.

• Noradrenalin (NA):

– Utsöndras vid stress (från binjuremärg och hjärna).

– Reglerar vakenhet, fokus, energi, stressreaktion och blodtryck.

– Brist → trötthet, nedsatt koncentration, låg motivation.

– Överskott → oro, ångest, panik, hjärtklappning.

– Påverkas av SNRI och vissa antidepressiva.

• GABA (gamma-aminosmörsyra):

– Hjärnans viktigaste hämmande signalsubstans.

– Lugnar nervsystemet, motverkar stress och oro.

– Brist → ångest, sömnsvårigheter, spänningar, epilepsi.

– Ökas av bensodiazepiner (t.ex. Stesolid, Sobril) som förstärker GABA:s effekt.

• Acetylkolin (ACh):

– Viktigt för minne, inlärning, uppmärksamhet och muskelfunktion.

– Brist → minnesstörningar, koncentrationssvårigheter, kognitiv nedsättning (bl.a. vid Alzheimers sjukdom).

– Påverkas av kolinesterashämmare (t.ex. Aricept, Exelon) som bromsar nedbrytningen av acetylkolin.

Läkemedel

– Antidepressiva (SSRI/SNRI/TCA): vid depression, ångest, tvångssyndrom.

 Sertralin – ökar serotonin, vanligast i primärvård, milda biverkningar.

 Citalopram – lugnande, vid depression och oro, ofta väl tolererat.

 Mirtazapin – dämpar ångest, förbättrar sömn, ökar aptit.

 Efexor – SNRI, vid trötthet och låg energi, kan ge svettningar.

 Anafranil – TCA, effektivt vid svår depression och tvångssyndrom, fler biverkningar.

– Antipsykotika (neuroleptika): vid psykos, schizofreni, mani.

 Haldol – starkt dopaminblockerande, snabbverkande vid akut psykos.

 Risperdal – dämpar hallucinationer, vanföreställningar och agitation.

 Zyprexa – lugnande, vid långvarig psykos, kan ge viktökning.

 Abilify – stabiliserar dopamin, mindre tröttande, även vid bipolär sjukdom.

 Leponex – för svårbehandlad schizofreni, kräver blodkontroller.

– Stämningsstabiliserande: vid bipolär sjukdom, förebygger mani/depression.

 Litium – reglerar stämningsläge, kräver regelbundna blodprov (risk för förgiftning).

 Lamotrigin – alternativ till litium, även vid depression, god tolerans.

– Ångestdämpande (bensodiazepiner): vid kortvarig ångest, abstinens.

 Oxascand – lugnande, dämpar oro, risk för beroende vid långvarig användning.

 Sobril – liknande effekt, ofta korttidsbehandling vid kris.

 Stesolid – även muskelavslappnande, används vid abstinens och sömnproblem.

– Sömngivande (hypnotika): vid insomningssvårigheter, sömnbrist.

 Imovane – snabb insomning, kortverkande, risk för tolerans.

 Propavan – ej beroendeframkallande, kan ge morgontrötthet.

 Melatonin – kroppseget hormon, reglerar dygnsrytm, mild effekt.

– Vid alkoholberoende: minskar sug och återfall.

 Antabus – blockerar nedbrytning av alkohol, ger kraftig reaktion vid intag.

 Naltrexon – minskar belöningskänslan av alkohol, minskar sug.

 Campral – stabiliserar signalsubstanser, dämpar sug vid nykterhet.

• Viktigt: behandling ska vara individuellt anpassad, följas upp regelbundet och ges tillsammans med psykologisk och social behandling.

• Vanliga biverkningar: trötthet, muntorrhet, viktförändring, yrsel, sexuell dysfunktion, extrapyramidala symtom (stelhet, skakningar).

• Risker: beroende (bensodiazepiner), litiumförgiftning, försämring vid snabb utsättning.

• Omvårdnad: observera effekt/biverkningar, uppmuntra följsamhet, ge tydlig information, stöd i vardagsrutiner och egenvård.

Utvalda behandlingar

KBT (Kognitiv beteendeterapi):

– Syftar till att förändra negativa tankemönster och beteenden som skapar eller vidmakthåller psykisk ohälsa.

– Bygger på samarbete mellan terapeut och patient med tydliga mål och hemuppgifter.

– Fokus på här-och-nu och på samband mellan tanke – känsla – handling.

– Används vid depression, ångest, fobier, tvång, ätstörning, sömnproblem.

– Effekt: ökad insikt, bättre självkontroll, minskad stress och ångest.

– Vanliga tekniker: beteendeaktivering, exponering, omstrukturering av tankar.

DBT (Dialektisk beteendeterapi):

– Utvecklad ur KBT, särskilt för EIPS (emotionellt instabil personlighetsstörning).

– Fokuserar på balans mellan förändring och acceptans.

– Innehåller fyra färdighetsområden: mindfulness, känsloreglering, krishantering, relationsfärdigheter.

– Målet är att minska självskadebeteende, impulsivitet och känslomässig instabilitet.

– Består av individuell terapi, gruppträning och telefonstöd.

– Effekt: ökad stabilitet, självkontroll och livskvalitet.

Internetbaserad behandling:

– Digital form av terapi, oftast KBT via nätet.

– Kan innehålla textmaterial, övningar, videokontakt eller chatt med behandlare.

– Bedömning görs med skattningsformulär och digitala journaler.

– Fördelar: tillgängligt, flexibelt, kostnadseffektivt.

– Passar vid lindrig–måttlig depression, ångest, stress, sömnproblem.

– Kräver motivation och förmåga till självständigt arbete.

ESL (Ett självständigt liv):

– Program för personer med långvarig psykisk ohälsa (ofta schizofreni).

– Syftar till att stärka färdigheter för vardagsliv, boende, ekonomi, hygien, social kontakt och hälsa.

– Gruppbaserat och praktiskt, leds ofta av personal inom psykiatrin.

– Tränar planering, problemlösning, kommunikation och stresshantering.

– Mål: ökad självständighet, ansvar och delaktighet i samhället.

Övriga behandlingar

ECT (Elbehandling / Elektrokonvulsiv terapi):

– Används vid svår depression, djup psykos eller katatoni när annan behandling inte haft effekt.

– Ges under narkos, elektriska impulser framkallar ett kontrollerat krampanfall som påverkar hjärnans signalsubstanser.

– Behandlingen ges vanligtvis 2–3 gånger per vecka, totalt 6–12 gånger.

– Effekt: snabb förbättring av stämningsläge, minskad självmordsrisk, återvunnen kontakt med verkligheten.

– Vanliga biverkningar: tillfällig minnesstörning, huvudvärk, trötthet efter behandling.

– Används under noggrann medicinsk övervakning och med informerat samtycke.

ACT (Acceptance and Commitment Therapy):

– En vidareutveckling av KBT.

– Fokus på att acceptera tankar och känslor istället för att kämpa emot dem.

– Betonar handling utifrån personliga värderingar (“att leva ett värdefullt liv trots svåra känslor”).

– Innehåller mindfulness och träning i psykologisk flexibilitet.

– Effekt: minskad stress, bättre självkännedom och ökad livskvalitet.

CFT (Compassion Focused Therapy):

– Syftar till att utveckla självmedkänsla och minska självkritik.

– Bygger på samspelet mellan tre känsloreglerande system:

 1. Hotsystemet (rädsla, oro)

 2. Drivsystemet (prestation, belöning)

 3. Trygghetssystemet (omsorg, lugn, samhörighet)

– Hjälper personer med stark skam, skuld eller inre hårdhet mot sig själva.

– Effekt: ökad trygghet, empati och balans mellan systemen.

Psykoedukation:

– Informationsbaserad behandling som ger kunskap om diagnos, behandling och egenvård.

– Syftar till att öka förståelsen, minska oro och förbättra följsamhet till behandling.

– Vanlig del i program som KBT, DBT, ESL och vid bipolär sjukdom.

Utvalda begrepp:

Hallucination:

– Sinnesintryck utan verklig yttre källa.

– Personen hör, ser, känner, luktar eller smakar något som inte finns.

– Vanligast är hörselhallucinationer (röster).

– Förekommer vid psykoser, schizofreni, demens, hög feber, alkoholabstinens.

Vanföreställningar:

– Felaktiga föreställningar som inte delas av andra och inte ändras trots motbevis.

– Kan vara paranoida (förföljelseidéer), grandiosa (överdriven självtro), religiösa eller somatiska (sjukdomsidéer).

– Vanligt vid psykoser och schizofreni.

Suicid (självmord):

– Medveten handling som leder till egen död.

– Föregås ofta av psykisk sjukdom, depression, hopplöshet eller trauma.

– Riskfaktorer: tidigare försök, ensamhet, missbruk, allvarlig sjukdom, brist på stöd.

– Suicidtankar är alltid ett varningssymtom som ska tas på allvar.

Suicidprevention:

– Alla åtgärder som syftar till att förebygga självmord.

– Innefattar att identifiera risker, fråga rakt, ge stöd, skapa trygg miljö och snabbt koppla in vård.

– Samarbete mellan vård, närstående och samhällsinstanser.

– Viktigt: öppenhet, respekt och att aldrig lämna en person i akut kris ensam.

───────────────────────────────────────────────────────────────────────────────