Bilder av hjärnan – metoder för hjärnavbildning

Forskningen inom biologisk psykologi har utvecklats snabbt i takt med att tekniken för hjärnavbildning blivit mer avancerad. I dag kan man studera både hjärnans struktur och dess aktivitet, vilket har gett ökad förståelse för sambanden mellan nervsystemet och psykisk hälsa. Olika metoder används beroende på vilken typ av information man vill få fram.

EEG (elektroencefalografi) mäter hjärnans elektriska aktivitet via elektroder som fästs på huvudet. Metoden ger ingen bild av hjärnans struktur utan visar nervcellernas aktivitet som vågmönster över tid. EEG används ofta för att studera hjärnaktivitet i olika tillstånd, exempelvis vakenhet, sömn eller vid epilepsi.

DT/CT (datortomografi), även kallad skiktröntgen, använder röntgenstrålar för att skapa tvärsnittsbilder av hjärnan. När bilderna sammanfogas får man en tydlig bild av hjärnans inre struktur. Metoden är särskilt användbar för att upptäcka blödningar, tumörer eller andra strukturella avvikelser och tar vanligtvis 10–15 minuter.

MRT/MRI (magnetresonanstomografi) använder starka magnetfält och radiovågor för att skapa mycket detaljerade bilder av hjärnan och ryggmärgen. Till skillnad från DT används ingen joniserande strålning, vilket gör metoden lämplig för upprepade undersökningar. MRT ger hög upplösning och är särskilt bra för att studera mjukvävnad.

PET (positronemissionstomografi) visar hjärnans kemiska aktivitet, exempelvis ämnesomsättning och signalsubstansers förekomst. Genom att tillföra radioaktiva spårämnen kan man se hur olika delar av hjärnan är aktiva vid specifika funktioner eller sjukdomstillstånd. PET används bland annat inom cancerdiagnostik och forskning om psykiska sjukdomar.

Källa: Nyare översikter inom neurovetenskap visar att kombinationen av strukturella och funktionella bildtekniker har varit avgörande för förståelsen av hjärnans roll vid psykisk ohälsa (t.ex. WHO & NIH, 2022–2024).