Kriser och krishantering

Kriser och krishantering

En kris kan beskrivas som en påfrestande livsprocess. Kriser kan drabba hela samhällen, exempelvis vid ekonomiska eller politiska kriser, men också grupper av människor, såsom en familj vid skilsmässa eller en arbetsplats när en kollega avlider. Kriser kan även vara personliga och unika för den enskilda individen.

En personlig kris uppstår när en livssituation blir så psykiskt belastande att individens vanliga sätt att hantera svårigheter inte längre räcker till. De flesta människor kommer att uppleva minst en kris under livet. En kris kan vara en del av den normala utvecklingen eller en reaktion på en oväntad och svår händelse. Därför skiljer man ofta mellan utvecklingskriser och traumatiska kriser.

Utvecklingskris

Utvecklingskriser, ibland kallade livskriser, uppstår i samband med naturliga övergångar i livet. Även om dessa faser är normala kan de väcka starka känslor av oro, sorg eller identitetsförvirring. Hur stark krisen blir varierar kraftigt mellan olika individer. Ofta leder utvecklingskriser till nya insikter och personlig mognad.

Puberteten kan innebära en krisperiod då barndomen lämnas bakom och identitet och självständighet ska formas. Att bli förälder kan samtidigt vara meningsfullt och krävande, då ansvar och beroende förändrar livssituationen. Medelåldern kan väcka tankar om tid, åldrande och livsval, medan pensioneringen kan bli en kris för den som haft arbetet som en central del av sin identitet.

Traumatisk kris

Traumatiska kriser uppstår till följd av plötsliga och smärtsamma händelser som individen upplever som övermäktiga. Det kan handla om att förlora en närstående, drabbas av allvarlig sjukdom, utsättas för våld, förlora arbetet eller gå igenom en separation.

Eftersom traumatiska kriser ofta kommer oväntat kan upplevelsen bli att hela tillvaron rasar samman. Meningslöshet, maktlöshet och känslan av att ha förlorat fotfästet är vanliga reaktioner.

Krisens faser

Krisförloppet följer ofta ett mönster som beskrivits av psykiatern Johan Cullberg och delas in i fyra faser.

Chockfasen kännetecknas av overklighetskänslor och svårigheter att ta in det som hänt. Personen kan bli avskärmad eller okontaktbar. Denna fas kan vara från några minuter upp till flera dygn.

Reaktionsfasen innebär att verkligheten börjar sjunka in. Stark ångest, sorg, ilska och skuldkänslor är vanliga. Risken för självdestruktiva beteenden kan öka, och om individen fastnar i denna fas finns risk för långvarig ohälsa.

Bearbetningsfasen innebär att de mest intensiva känslorna avtar. Personen börjar återta vardagen och kan med hjälp av omgivningen skapa förståelse för det som inträffat.

Nyorienteringsfasen innebär att individen accepterat den nya verkligheten. Händelsen finns kvar i minnet men styr inte längre livet. En ny balans har etablerats.

Om krisprocessen inte fullföljs kan följderna bli allvarliga, såsom depression, missbruk, psykisk sjukdom eller social isolering.

Krishantering

Människor hanterar kriser på olika sätt. Vissa bearbetar på egen hand genom reflektion eller skrivande, medan andra har behov av samtal med närstående eller professionella. Terapeutiska insatser kan bestå av olika samtalsformer, exempelvis KBT, psykodynamisk terapi eller gruppterapi.

Försvarsmekanismer är vanliga vid kriser. I begränsad omfattning kan de skydda individen, men om de ersätter bearbetning kan de försvåra återhämtningen. Exempel på försvarsmekanismer är bortträngning, reaktionsbildning, förskjutning, regression och intellektualisering.

Hur lång tid en kris tar beror bland annat på krisens omfattning och individens sårbarhet. Tidigare erfarenheter, genetiska faktorer och tillgång till stöd påverkar hur väl krisen hanteras. Socialt stöd är ofta avgörande för återhämtningen.

Att ge stöd till en krisdrabbad

Det viktigaste stödet är att finnas kvar och lyssna. Närvaro och tillgänglighet skapar trygghet. Att hjälpa till med praktiska vardagssysslor kan också vara ett värdefullt stöd.

Professionell behandling

Vid svåra eller långvariga kriser kan professionell hjälp vara nödvändig. Psykologer och kuratorer arbetar anpassat efter krisens fas. Inledningsvis ligger fokus på trygghet och stabilisering, senare på samtal, förståelse och återgång till vardagen. Terapeuten kan också hjälpa individen att identifiera försvarsmekanismer som hindrar tillfrisknande.

Psykiska problem och sjukdomar

Begreppet psykiskt problem omfattar alla typer av psykiska svårigheter. Psykisk ohälsa är ett brett samlingsbegrepp för tillstånd som påverkar mående och funktion. Psykisk sjukdom används för tillstånd med medicinska orsaker, medan begreppet psykisk störning är bredare och främst förekommer i lagstiftning. I dag undviks termen störning eftersom den upplevs som stigmatiserande.