Människans drifter enligt Freud

Enligt Sigmund Freud styrs människans handlingar i hög grad av inre drifter som individen på olika sätt försöker tillfredsställa. Drifterna ses som grundläggande krafter i psyket och utgör en central del av den psykoanalytiska förståelsen av mänskligt beteende. Freud menade att dessa krafter verkar både medvetet och omedvetet och ofta hamnar i konflikt med samhällets normer och individens egna moraliska krav.

Freud beskrev främst två övergripande driftssystem. Sexualdriften, även kallad libido, omfattar inte enbart sexualitet i snäv bemärkelse utan även behov av närhet, kärlek och bekräftelse samt strävan efter liv och överlevnad. Denna drift ses som skapande och livsbejakande och spelar enligt Freud en avgörande roll i både personlighetsutveckling och relationer.

Den andra grundläggande drivkraften är aggressionsdriften, ibland benämnd dödsdriften. Denna drift riktas mot förstörelse och kan ta sig uttryck som aggression mot andra eller mot individen själv. Freud menade att aggressionsdriften står i ständig spänning till sexualdriften och att balansen mellan dessa påverkar hur människan fungerar psykiskt.

I ett civiliserat samhälle är möjligheterna att leva ut drifterna starkt begränsade. Sociala regler, moral och lagar kräver att impulser kontrolleras och anpassas. När konflikterna mellan drifterna och omgivningens krav blir för starka kan de enligt Freud ge upphov till psykiska symtom, såsom ångest eller tvångsbeteenden. Drifterna försvinner dock inte, utan söker andra uttryck, exempelvis genom omvägar i beteendet eller genom psykiska försvarsmekanismer.

Freuds driftteori har varit föremål för omfattande kritik, men den har haft stort inflytande på hur psykologin kommit att förstå motivation, konflikter och psykisk ohälsa. Även senare psykodynamiska teorier har i olika former byggt vidare på eller omtolkat dessa idéer.

Källa: Freud, S. (1920/2001). Beyond the Pleasure Principle; Mitchell, S. A. & Black, M. J. (2016). Freud and Beyond.