Margaret Mahler

Margaret Mahler var en ungersk-amerikansk psykoanalytiker och spädbarnsforskare som utvecklade teorin om separation–individuation, vilken beskriver hur barnet gradvis utvecklar en egen identitet i relation till sin primära vårdnadshavare. Mahler utgick från ett psykodynamiskt perspektiv men lade stor vikt vid observationer av små barn och deras tidiga relationer.

Under de första fem till sex månaderna beskrev Mahler en symbiotisk fas, där barnet ännu inte uppfattar sig som en separat individ utan lever i en upplevd enhet med modern. En trygg symbiotisk period anses vara grundläggande för den fortsatta utvecklingen.

Därefter följer separation–individuation i flera steg. I differentieringsfasen börjar barnet uppmärksamma skillnaden mellan sig själv och omgivningen. Under övningsfasen utvecklas motoriken, vilket gör att barnet kan röra sig bort från vårdnadshavaren men återvända för trygghet. I närmandefasen pendlar barnet mellan behov av självständighet och starkt behov av närhet. Slutligen sker konsolideringsfasen, där barnet etablerar en mer stabil känsla av egen identitet.

Mahler introducerade även begreppet övergångsobjekt, exempelvis en filt eller nalle, som fungerar som en symbolisk ersättning för modern och hjälper barnet att hantera separationer. Ett centralt mål i utvecklingen är objektkonstans, vilket innebär att barnet kan behålla en stabil och realistisk inre bild av sina vårdnadshavare även när de inte är närvarande.

Mahlers teorier har haft stor betydelse för objektrelationsteorin och för förståelsen av hur tidiga relationer påverkar senare emotionell stabilitet och relationsmönster. Brister i denna tidiga utveckling kan enligt teorin bidra till svårigheter i nära relationer och känsloreglering.

Källa: Mahler, M. S., Pine, F. & Bergman, A. (1975). The Psychological Birth of the Human Infant; Mitchell, S. A. (1988). Relational Concepts in Psychoanalysis.