Mer kunskap – Narcissism

Narcissus är en gestalt ur den grekiska mytologin, en ung man vars skönhet var så stor att alla som såg honom förälskade sig i honom. Själv förmådde han inte älska någon annan. Som straff dömdes han till att bli förälskad i sin egen spegelbild. Oförmögen att slita sig från den förtvinade han vid dammen där han satt och förvandlades till slut till en blomma, den blomma som idag kallas narciss.

I modern betydelse används narcissism som ett begrepp för självupptagenhet och självförhärligande. Det kan handla om personer som är starkt fokuserade på sig själva, sitt utseende eller sin egen betydelse, och som uppfattas som överdrivet självcentrerade.

Inom psykiatrin är narcissistisk personlighetsstörning ett diagnostiskt tillstånd som kännetecknas av ett extremt fokus på den egna personen. Individen har ett starkt behov av att stå i centrum och att bli beundrad av andra. Bakom den yttre självsäkerheten finns ofta en instabil självkänsla, där känslor av självbeundran kan varvas med självförakt. Detta inre spänningsfält bidrar till de svårigheter som präglar personlighetsstörningen.

Personer med narcissistisk personlighetsstörning uppvisar vanligen flera av följande drag:

– en grandios självbild, där den egna betydelsen överdrivs

– stark upptagenhet vid framgång, utseende och makt

– en upplevelse av att vara unik och annorlunda än andra

– ett uttalat behov av beundran

– krav på särskilda förmåner och omedelbar respons från omgivningen

– tendens att utnyttja andra för att nå egna mål

– bristande empati och svårigheter att sätta sig in i andras känslor

– återkommande avundsjuka, eller föreställningar om att andra är avundsjuka

– ett arrogant, nedlåtande eller ibland hotfullt beteende