All Activity

Samhall är ett statligt ägt bolag med uppdrag att skapa arbete för personer med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga. Bolaget ägs av svenska staten och styrs av ett särskilt samhällsuppdrag: att erbjuda riktiga jobb med riktiga löner och på så sätt bidra till delaktighet på arbetsmarknaden. Hur det fungerar: Samhall anställer personer som blivit anvisade via Arbetsförmedlingen. Arbetstagarna får lön, anställningstrygghet och möjlighet att utvecklas i olika arbetsuppgifter. Jobben finns inom många branscher, exempelvis städ, logistik, service, industri och kontorsarbete. Arbetsuppgifterna är ofta anpassade, men kraven på kvalitet och prestation är desamma som på den öppna arbetsmarknaden. Syftet är: att ge människor möjlighet att växa genom arbete, att stärka självkänsla och social gemenskap, att förbereda och ibland underlätta övergång till andra arbetsgivare. Exempel: En person med intellektuell funktionsnedsättning kan arbeta på ett Samhall-team som sköter städning på ett kontor. En annan person med psykisk ohälsa kan ha en tjänst inom logistik och få stöd att utveckla rutiner och arbetsförmåga. Samhall är idag en av Sveriges största arbetsgivare för personer med funktionsnedsättning och har tusentals anställda över hela landet. Genom att kombinera socialt ansvar med affärsmässighet är tanken att skapa långsiktiga jobb och utveckling. Med andra ord fungerar Samhall som en bro mellan individens behov av stöd och arbetsmarknadens krav – en arbetsplats där delaktighet och arbetslivserfarenhet kan byggas upp under trygga former.

En lönebidragsanställning är en form av subventionerat arbete som syftar till att underlätta för personer med nedsatt arbetsförmåga att få och behålla ett arbete. Arbetsgivaren får ekonomiskt stöd från Arbetsförmedlingen för att kompensera för den del av arbetsförmågan som är nedsatt, medan arbetstagaren får en riktig anställning med lön, arbetskamrater och arbetsuppgifter. Syftet är: att ge personer med funktionsnedsättning möjlighet att delta på arbetsmarknaden, att stärka självständighet och försörjning, att underlätta för arbetsgivare att anställa även när produktiviteten inte är full. Det finns flera olika former av lönebidrag: Lönebidrag för utveckling i anställning Ger möjlighet att pröva arbete och utveckla yrkesförmåga. Ofta en tidsbegränsad anställning med handledning och stöd. Lönebidrag för anställning Längre eller mer varaktig anställning där arbetsgivaren får ekonomiskt stöd för att kompensera för nedsatt arbetsförmåga. Anpassade arbetsuppgifter och arbetsmiljö ingår ofta. Lönebidrag för trygghet i anställning För personer som har ett mer varaktigt stödbehov. Kan pågå under längre tid och ge stabilitet och kontinuitet. Särskilt introduktions- och uppföljningsstöd (SIUS) Stödperson från Arbetsförmedlingen hjälper individen att komma in i arbetslivet, med både introduktion och uppföljning. Exempel: En person med fysisk funktionsnedsättning kan få ett arbete på ett lager där arbetsuppgifterna är anpassade och arbetsgivaren får lönebidrag. En annan person med psykisk ohälsa kan börja med lönebidrag för utveckling, för att sedan övergå till en mer permanent anställning med lönebidrag för trygghet. Det här gör att lönebidragsanställningar kan ses som en viktig del av arbetsmarknadens inkluderande funktion – de bygger broar mellan individens behov och arbetsgivarens resurser.

Arbetsmarknadsenheten är en kommunal verksamhet som ska stödja personer som står utanför arbetsmarknaden. Det kan handla om långtidsarbetslösa, unga som inte fullföljt gymnasiet, personer med psykisk ohälsa, funktionsnedsättning eller personer som behöver arbetsträning för att komma tillbaka efter sjukdom. Syftet är att underlätta inträdet på arbetsmarknaden och minska utanförskap. Enheten samarbetar ofta med socialtjänst, Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och andra aktörer. Arbetsmarknadsenheten erbjuder till exempel: arbetsträning i skyddad miljö, praktikplatser i kommunens verksamheter, coachning och stöd i att söka arbete, utbildningsinsatser eller kompetenshöjande aktiviteter, matchning mot arbetsgivare, ibland med stöd av subventionerade anställningar. Ett vanligt mål är att deltagarna ska komma närmare arbetsmarknaden, men även att skapa struktur, social gemenskap och stärkt självkänsla. För vissa kan arbetsmarknadsinsatser fungera som en övergång till reguljärt arbete, medan det för andra är en långsiktig lösning för att bryta isolering och skapa mening i vardagen. Kort sagt fungerar Arbetsmarknadsenheten som en brygga mellan individens behov och arbetsmarknadens krav, där stödet anpassas för att ge både sysselsättning och väg in i arbetslivet.

Daglig sysselsättning inom socialpsykiatrin riktar sig till personer med psykisk ohälsa som behöver struktur, stöd och gemenskap i vardagen. Det är ingen rättighetslagstiftad insats på samma sätt som daglig verksamhet enligt LSS, utan en frivillig verksamhet som kommunerna erbjuder. Syftet är att: bryta isolering och skapa social gemenskap, ge meningsfulla aktiviteter i vardagen, stärka hälsa och livskvalitet, fungera som en väg till rehabilitering, praktik eller arbete. Hur det kan fungera i praktiken: Öppna verksamheter: caféer, träffpunkter och mötesplatser där deltagare kan komma och gå fritt. Aktivitetsgrupper: gemensam matlagning, skapande verksamhet, motion, musik. Arbetsinriktad sysselsättning: enklare arbetsuppgifter inom kommun eller föreningar, ibland med handledare. Individanpassat stöd: vissa får mer riktat stöd, exempelvis att träna på rutiner inför arbetsliv eller studier. Exempel: En person med långvarig depression kan delta i en målargrupp ett par gånger i veckan för att bryta isolering och bygga sociala kontakter. En annan person med schizofreni kan arbeta några timmar i ett kommunalt café som del av rehabilitering. På så sätt kan daglig sysselsättning inom socialpsykiatrin fungera som en brygga mellan hemmavistelse och arbetsmarknad, och bidra till att människor får en vardag med både struktur och mening.

Daglig verksamhet enligt LSS riktar sig till personer i yrkesverksam ålder som saknar arbete eller studier och tillhör lagens personkrets, det vill säga personer med intellektuell funktionsnedsättning, autismspektrumtillstånd eller förvärvad hjärnskada i vuxen ålder. Syftet är att ge struktur i vardagen, stärka självständighet och skapa mening i livet genom arbete, aktiviteter och gemenskap. Syftet kan sammanfattas i tre delar: Meningsfullhet – brukaren ska ha en vardag som känns innehållsrik och stimulerande. Delaktighet – insatsen ska möjliggöra sociala kontakter och deltagande i samhället. Utveckling – verksamheten ska bidra till att individen får använda sina förmågor och kanske utveckla nya färdigheter. Vanliga former av daglig verksamhet: Arbetsinriktade verksamheter – enklare arbetsuppgifter, ibland i samarbete med företag eller kommunen. Aktivitetsinriktade verksamheter – skapande verksamhet, motion, musik, drama eller andra kulturella aktiviteter. Individuellt anpassade lösningar – verksamheten anpassas efter brukarens intressen och förutsättningar, till exempel praktikplatser eller arbetsliknande sysslor. Exempel på insatser och aktiviteter: Montering eller paketering i en arbetsgrupp. Praktik på bibliotek, café eller butik med stöd av handledare. Deltagande i musik- och teatergrupper. Träning i vardagsfärdigheter som matlagning, dataanvändning eller motion. Skillnad mot arbete: Daglig verksamhet är inte en anställning och ger inte lön, men deltagarna kan få en habiliteringsersättning från kommunen. Sammanfattning: Daglig verksamhet inom LSS ska ge personer som står utanför arbetsmarknaden en meningsfull vardag, där arbete, aktivitet och social delaktighet kombineras utifrån individens behov och intressen.

Människor arbetar av flera olika skäl – både för att tillgodose grundläggande behov och för att uppnå sociala och personliga mål. Ekonomiska skäl: Arbete ger inkomst som används för mat, bostad och andra nödvändigheter. Det är en grundläggande drivkraft och en förutsättning för självständighet. Sociala skäl: Arbete skapar gemenskap, kontakter och känslan av att vara del av samhället. För många är arbetsplatsen en viktig social miljö där man får uppskattning och bekräftelse. Personliga skäl: Arbete kan ge mening, identitet och stolthet. Det kan handla om att utveckla kompetens, känna sig behövd eller bidra till något större än sig själv. Samhälleliga skäl: Arbetskraften är nödvändig för att samhället ska fungera. Skatter från arbete finansierar välfärdssystem som sjukvård, omsorg och utbildning. Inom social omsorg: Att förstå varför människor arbetar är viktigt för att kunna stödja personer som står utanför arbetsmarknaden. Insatser som daglig verksamhet enligt LSS eller arbetsmarknadsåtgärder kan fylla många av de funktioner som arbete har – inkomst, struktur, social samhörighet och mening. Sammanfattning: Människor arbetar för att försörja sig, skapa gemenskap, utvecklas som individer och bidra till samhället. Inom omsorg är det viktigt att stödja även dem som inte kan delta i arbetslivet fullt ut, så att de ändå får del av arbetets positiva effekter.

Boendestöd är en insats för personer som bor i eget hem men har svårigheter att klara vardagen självständigt. Det är inte ett boende i sig, utan ett praktiskt och socialt stöd som ges i brukarens bostad. Syftet är att: stärka självständighet och förmågan att bo kvar hemma, ge struktur i vardagen (t.ex. hjälp med planering, ekonomi, städning), minska social isolering genom stöd till kontakter och aktiviteter, förebygga behov av mer omfattande insatser som särskilt boende. Hur boendestöd fungerar: Stödet är individanpassat – vissa behöver daglig hjälp, andra bara någon gång i veckan. Insatsen planeras i en genomförandeplan där brukarens mål och behov beskrivs. Personal arbetar ofta tillsammans med brukaren, inte åt brukaren – t.ex. städar tillsammans, gör inköp ihop eller följer med till en aktivitet. Boendestöd är en SoL-insats (inte LSS), och beslut fattas av biståndshandläggare. Exempel: En person med psykisk ohälsa får hjälp av boendestöd att skapa rutiner för städning och posthantering, vilket gör att hon kan bo kvar i sin lägenhet. En annan person får stöd att komma iväg till fritidsaktiviteter för att bryta ensamhet. Sammanfattning: Boendestöd gör det möjligt för personer med funktionsnedsättning eller psykisk ohälsa att leva kvar i eget hem. Det stärker självständighet, minskar isolering och förebygger behov av mer omfattande insatser.

Gruppbostad Är avsedd för personer med stora och varaktiga behov av stöd. Består oftast av ett mindre antal (5–6) lägenheter, gemensamma utrymmen (t.ex. vardagsrum, kök) och personal tillgänglig dygnet runt. Stödet omfattar både praktiska moment (hygien, matlagning, städning) och socialt stöd (delaktighet i aktiviteter, gemenskap). Boendeformen är trygg och nära, men syftar också till att stärka självbestämmande. Servicebostad Vänder sig till personer som kan leva mer självständigt men ändå behöver stöd i närheten. Består av flera egna lägenheter som ofta ligger samlade i ett hus eller område, samt en gemensam lokal för samvaro. Personal finns tillgänglig i anslutning till bostäderna, men inte alltid inne i själva lägenheten. Stödet anpassas efter individen – vissa behöver dagligt stöd, andra bara punktinsatser. Skillnader mellan gruppbostad och servicebostad: Stödets omfattning: Gruppbostad har ständig personal och ger mer omfattande hjälp, medan servicebostad erbjuder mer frihet med stöd vid behov. Självständighet: Gruppbostad passar den som behöver kontinuerligt stöd, servicebostad för den som kan klara mer själv men ändå har trygghet nära. Social miljö: Gruppbostad har gemenskap i boendet som del av vardagen, medan servicebostad ger mer integritet och privatliv. Exempel: En person med flerfunktionsnedsättning kan bo i gruppbostad där personal alltid finns nära och hjälper till med alla moment. En person med lindrig intellektuell funktionsnedsättning kan bo i servicebostad, klara det mesta själv men få stöd med ekonomi eller planering. Sammanfattning: Gruppbostad och servicebostad är två boendeformer inom LSS som skiljer sig åt i grad av stöd och självständighet. Gruppbostaden erbjuder trygghet och gemenskap med dygnet-runt-stöd, medan servicebostaden ger större frihet men med stöd i närheten.

Syftet med boendeformer inom LSS (Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade) är att personer med omfattande och varaktiga funktionsnedsättningar ska kunna leva ett liv med goda levnadsvillkor. Det handlar inte bara om att ha tak över huvudet, utan att få stöd för att kunna leva ett så självständigt och meningsfullt liv som möjligt – på samma villkor som andra i samhället. Boendeformerna inom LSS är: Gruppbostad – för personer med stort stödbehov. Här finns personal dygnet runt och gemensamma utrymmen. Boendet ger både trygghet och möjlighet till social gemenskap. Servicebostad – för personer som klarar mer själva men behöver viss närhet till personal. Består av egna lägenheter med gemensamma utrymmen och tillgång till stöd. Annan särskilt anpassad bostad – för personer som har behov av bostadsanpassning men inte fast personal. Kan ge större frihet men kräver andra stödinsatser vid behov. Syftet kan sammanfattas i tre delar: Självständighet – boendeformerna ska stärka individens förmåga att leva ett eget liv. Delaktighet – skapa möjligheter att delta i samhällsliv, fritid och gemenskap. Trygghet – ge det stöd som behövs, från dygnet-runt-personal till bostadsanpassningar. Skillnaden mot SoL: Enligt SoL ska insatserna ge en skälig levnadsnivå, medan LSS syftar till goda levnadsvillkor. Detta är en högre ambitionsnivå, där individens inflytande, självbestämmande och livskvalitet står i centrum. Exempel: En person med autism kan bo i en servicebostad där personal finns nära till hands men ändå ha sin egen lägenhet och själv bestämma över vardagen. En person med flerfunktionsnedsättning kan istället behöva en gruppbostad med personal dygnet runt för att känna trygghet och få stöd i alla moment. Sammanfattning: Boendeformerna inom LSS syftar till att ge personer med funktionsnedsättning både trygghet och frihet. De är en förutsättning för att uppnå goda levnadsvillkor, delaktighet i samhället och möjlighet att leva livet på sina egna villkor.

Det finns flera boendeformer för äldre, med olika grad av stöd och omsorg. De vanligaste är: Trygghetsboende Vanliga lägenheter med gemensamma utrymmen och ibland personal dagtid. Syftar till att öka trygghet och motverka ensamhet. Kräver inget biståndsbeslut. Seniorboende Bostäder avsedda för personer över en viss ålder, ofta 55+. Ingen personal, men social gemenskap genom gemensamhetslokaler. Passar äldre som klarar sig själva men vill ha en mer anpassad miljö. Korttidsboende Tillfälligt boende, t.ex. efter sjukhusvistelse eller för att utreda behov inför permanent boende. Kräver biståndsbeslut enligt SoL. Särskilt boende (SÄBO) / vård- och omsorgsboende För äldre med omfattande omsorgsbehov. Personal finns dygnet runt. Innefattar hjälp med personlig vård, måltider, aktiviteter samt hälso- och sjukvårdsinsatser. Kan ha särskild inriktning, exempelvis demensboende med anpassad miljö och personal utbildad i demensvård. Kräver biståndsbeslut enligt SoL. Boendeformer för personer med funktionsnedsättning (LSS): Även om de tillhör en annan lagstiftning är det vanligt att äldre med funktionsnedsättning bor i dessa former. LSS erbjuder: Gruppbostad – ett mindre antal lägenheter med gemensamma utrymmen och personal dygnet runt. Servicebostad – egna lägenheter med tillgång till personal i anslutning. Ger mer självständighet än gruppbostad. Annan särskilt anpassad bostad – boende utan fast personal, men med anpassningar för funktionsnedsättningen. Sammanfattning: För äldre är de vanligaste boendeformerna trygghetsboende, seniorboende, korttidsboende och särskilt boende (SÄBO), inklusive demensboende. För personer med funktionsnedsättning enligt LSS finns gruppbostad, servicebostad och särskilt anpassad bostad. Tillsammans visar de på en palett av lösningar, från självständigt boende till omsorg med dygnet-runt-stöd.

Boende syftar på den fysiska platsen där en person bor – huset, lägenheten eller rummet. Det är en praktisk och juridisk beskrivning av bostaden som plats. Hem handlar i stället om den känslomässiga dimensionen. Ett hem är den miljö där man känner trygghet, tillhörighet och identitet. Det formas av möbler, vanor, minnen och relationer, och kan se olika ut för olika personer även om de bor i samma typ av boendeform. I social omsorg är det viktigt att skilja mellan dessa begrepp. Att erbjuda ett boende (t.ex. särskilt boende eller gruppbostad) innebär inte automatiskt att brukaren upplever det som ett hem. För att det ska kännas som ett hem behöver omsorgen ge möjlighet till inflytande, delaktighet och personlig prägel. Exempel: En lägenhet i särskilt boende är ett boende, men blir ett hem först när brukaren kan möblera med egna saker, ha sina rutiner och ta emot besök på sitt sätt. En gruppbostad enligt LSS ger ett boende, men personalens stöd ska bidra till att den enskilde känner delaktighet, självständighet och trygghet i sitt hem. Sammanfattning: Boende är den fysiska platsen, medan hem är en känsla av trygghet, identitet och tillhörighet. Inom social omsorg är målet inte bara att erbjuda en bostad, utan också att skapa förutsättningar för att det ska bli ett hem.

Beskriv vad som menas med målrelaterade behov inom social omsorg. Vilka delar ingår? Ge exempel.Målrelaterade behov innebär att omsorgsinsatser inte bara ska täcka en brist här och nu, utan även knytas till ett tydligt mål som visar vad brukaren vill uppnå. Det är alltså inte tillräckligt att dokumentera vilka insatser som ges – omsorgen ska också ange varför de ges och vilket resultat man vill nå. Socialstyrelsens föreskrifter om dokumentation (SOSFS 2014:5) anger att genomförandeplaner alltid ska utgå från målrelaterade behov. Det innebär att personalen beskriver: Vilket behov som finns – exempelvis stöd med måltider. Vilket mål som finns kopplat till behovet – till exempel att brukaren ska kunna bibehålla vikt och ork. Vilka insatser som ska göras – t.ex. regelbundna mellanmål, energiberikad kost. Hur insatsen ska följas upp – observation av vikt, aptit och välbefinnande. Enligt föreskrifterna om ledningssystem för kvalitet (SOSFS 2011:9) ska arbetet vara systematiskt och följas upp regelbundet. Detta betyder att målrelaterade behov inte är en engångsformulering, utan en levande del av omsorgsprocessen. Delar som ingår i målrelaterade behov: Behovsbeskrivning – vad brukaren behöver stöd med. Målformulering – vad man vill uppnå tillsammans med brukaren. Insatsbeskrivning – vilka åtgärder personalen ska utföra. Uppföljning – när och hur man kontrollerar resultatet. Exempel: En äldre brukare har svårt att ta sig ut ensam. Behovet formuleras som stöd vid sociala aktiviteter. Målet blir att brukaren ska kunna delta i gymnastikgruppen en gång per vecka. Insatsen blir ledsagning till och från gymnastiken. Uppföljningen sker genom samtal med brukaren och personalen efter en månad för att se om målet uppnåtts. Sammanfattning: Målrelaterade behov gör omsorgen tydligare, mer rättssäker och individanpassad. Genom att koppla varje behov till mål, insats och uppföljning – enligt SOSFS 2014:5 och SOSFS 2011:9 – kan både brukare och personal följa processen och säkerställa kvalitet i arbetet.