Julio Moraga

Vid allvarliga olycksfall krävs ett strukturerat omhändertagande. Konceptet L-ABCDE används inom både akutsjukvård och omsorg för att snabbt identifiera livshotande tillstånd och prioritera åtgärder i rätt ordning. Det är både en bedömningsmodell och ett gemensamt språk mellan olika yrkesgrupper. Metoden hjälper vårdpersonal att fatta snabba beslut – med fokus på att rädda liv, stabilisera den skadade och underlätta fortsatt behandling. Den första bedömningen bör helst ske inom en minut. Tidsfönstret kallas ofta för The Golden Hour, där varje minut räknas. L-ABCDE står för: L – Livsfarligt läge Det första steget är att säkra platsen: undvik rök, eld, trafik eller andra risker. Skydda både dig själv och den skadade. Larma direkt. A – Airway (luftvägar) Kontrollera om luftvägarna är fria. Titta i munhålan efter föremål, blod eller kräkning. Stabiliserar nacke vid misstänkt ryggskada. Öppna luftvägen med käklyft eller haklyft vid behov. B – Breathing (andning) Bedöm andningsfrekvens, djup, rytm och ljud. Kontrollera bröstkorgens rörelser. Vid ytlig eller ingen andning krävs omedelbara insatser som syrgas eller assisterad andning. C – Circulation (blödning och cirkulation) Stoppa yttre blödningar med tryck. Bedöm puls, blodtryck och hudens färg, temperatur och fuktighet. Kallsvett, cyanos eller blekhet kan tyda på cirkulationssvikt. D – Disability (medvetandegrad) Utvärdera medvetandet genom samtal, smärtreaktion och pupillkontroll. Kontrollera även motorik och känsel i extremiteter. Tecken på förlamning, pares eller känselbortfall kan tyda på neurologisk skada. E – Exposure/Environment (exponering och miljö) Klä av vårdtagaren för att hitta dolda skador. Undersök hela kroppen – huvud, hals, bröstkorg, buk, bäcken, extremiteter och rygg. Skydda samtidigt mot nedkylning. Modellen är också ett verktyg för samarbete. Genom att alla professioner använder samma struktur minskar risken för missförstånd. Den är standard i både prehospital och sjukhusbaserad akutsjukvård. 📊 L-ABCDE används i samtliga svenska ambulansregioner som förstahandsmodell vid akuta bedömningar. Källa: Region Skåne, "Akut omhändertagande i prehospital vård", 2021 💭 Reflektionsfråga Hur kan ett gemensamt arbetssätt som L-ABCDE bidra till trygghet och tydlighet i akuta situationer, särskilt när flera yrkesgrupper samarbetar under press?

När kroppen utsätts för yttre våld används begreppet trauma inom medicinsk terminologi. Läran om skador och olycksfall kallas traumatologi, och omfattar både kroppsliga och systematiska sätt att förstå, förebygga och behandla allvarliga händelser. Alla trauman är inte lika, utan delas ofta in efter energimängd – det vill säga hur kraftfullt och snabbt våldet sker. Vid ett lågenergitrauma handlar det ofta om vardagliga fall från låg höjd, mindre sportskador eller enstaka ledbelastningar. Det kan till exempel röra sig om en handledsfraktur eller en fotledsstukning. Högenergitrauma, däremot, innebär en mycket större risk för allvarliga skador på flera organsystem. Det omfattar till exempel trafikolyckor, fall från höga höjder, explosioner eller svåra klämskador. Möjligheten att överleva ett högenergitrauma hänger starkt samman med hur snabbt personen får professionell hjälp – och hur väl det akuta omhändertagandet genomförs. Den första insatsen på olycksplatsen kan avgöra överlevnad. Därför är det viktigt att även vård- och omsorgspersonal har grundläggande kunskap om traumabedömning, förstår skillnaden mellan olika typer av trauma, och kan reagera strukturerat. Ju fler organsystem som är involverade – särskilt de som rör hjärna, hjärta och lungor – desto mer akut är situationen. Om funktionen i något av dessa organ upphör, kan liv gå förlorat inom minuter. Därför är den första timmen efter ett trauma särskilt avgörande och brukar kallas The Golden Hour – en tidsram där varje minut räknas. 📊 Enligt Socialstyrelsen inträffar över 2 000 allvarliga trafikolyckor årligen i Sverige där minst en person får livshotande skador. Majoriteten sker i samband med högenergivåld. Källa: Socialstyrelsen, Statistik om skador och förgiftningar, 2023. 💭 Har du någon gång mött eller hört om en olycka där tiden varit avgörande? Hur tror du att kunskap om energinivå och organsystem kan påverka bemötandet i en akut situation?

Vårdplanering handlar om att planera insatser utifrån vårdtagarens individuella behov – oavsett om hjälpen ges i kommunal omsorg, hemsjukvård eller på sjukhus. Grunden är omvårdnadsprocessen, en problemlösningsmodell där vården bedöms, planeras, genomförs och utvärderas systematiskt. Målet är att höja patientsäkerheten och ge en så god vård som möjligt. Omvårdnadsprocessen ska synas i dokumentationen. Den beskriver både planen för genomförande, vilka åtgärder som utförts och resultaten av insatserna. Omvårdnadsprocessens stegFör att anpassa vården behöver personalen känna igen vårdtagarens problem, resurser, risker och behov. Processen bygger på ett antal strukturerade steg: 1. DatainsamlingHär samlas information om vårdtagarens tidigare och nuvarande livssituation. Det kräver närvaro, tillit och respekt för integritet. Frågorna ska vara öppna, och informationen som dokumenteras ska vara saklig och relevant. Även observationer och vitalparametrar bidrar till helhetsbilden. Två centrala begrepp i datainsamlingen är: Anamnes – hälsobeskrivning Status – nuvarande hälsotillstånd Bedömningen bör innefatta: Omvårdnadsanamnes Omvårdnadsstatus Namn Kommunikation Patient-ID Kunskap/utveckling Närstående Andning Ansvarig personal Cirkulation Kontaktorsak Elimination Hälsotillstånd Nutrition Tidigare vårderfarenheter Aktivitet Allergier Sömn Medicinsk bakgrund Smärta Livsstil Sexualitet (vid behov) Psykosocialt 2. OmvårdnadsplanOmvårdnadsplanen följer fem steg: bedömning, mål, planering, genomförande och utvärdering. Undersköterskan medverkar i alla delar genom observation, dokumentation och praktiskt stöd. • BedömningHär identifieras vårdtagarens resurser, risker och behov. Exempel: Olov har börjat få ett trycksår på vänster höft. Han har lågt BMI till följd av otillräckligt näringsintag. Han behöver extra näring och kaloririk dryck. Omvårdnadsdiagnosen beskriver insatsen, hur och när den ska ges, och måste vara tydlig så att all personal kan följa planen. Anhöriga kan ibland bidra till planeringen. • MålMålen ska vara realistiska, tydliga och individuellt anpassade. De kan vara av fysisk, psykisk eller social karaktär. Exempel: Olov ska få smärtlindring regelbundet efter sin operation. Han ska få uppleva integritet och självständighet utifrån sin situation. Han ska få näringsdryck för att förebygga undernäring och främja sårläkning. • Planera och prioriteraDet specificeras vad som ska göras, när, hur ofta och av vem. Exempel: Olov behöver hjälp att mobiliseras för att förebygga trycksår och komplikationer. Han ska sitta på sängkanten 1–2 gånger per dygn och använda PEP-ventil. • GenomförandeBeskriver hur åtgärderna faktiskt utförs. Exempel: Olov får näringsdryck och stöttning vid måltider. Han får smärtlindring i form av läkemedel enligt ordination. • UtvärderingResultatet dokumenteras och bedöms – har målen uppnåtts? Exempel: Nutrition: Olov har fått i sig näring med stöd från personal. Åtgärderna fortsätter och ny utvärdering görs om 3 dagar. Smärta: Smärtlindring har minskat oro. Aktivitet: Mobilisering går bättre vid adekvat smärtlindring. Undersköterskans viktiga uppgifterAssistera vid undersökningar och behandlingar med noggrannhet, empati och yrkeskunnande. Upptäcka och rapportera symtom och förändringar. Reflektera över sitt arbetssätt – vad fungerade, vad kan förbättras? Observera vårdtagarens tillstånd med både kunskap och professionellt omdöme. Känna till VIPS-sökord för att förstå och använda dokumentationen. Känna till centrala vårdbegrepp och förstå deras innebörd. 💭 Hur kan omvårdnadsprocessen hjälpa dig att planera och följa upp insatser på ett systematiskt och tryggt sätt?

Rapportering är en central del i det dagliga arbetet inom vård och omsorg. Genom tydlig och korrekt informationsöverföring kan personalen upptäcka förändringar i tid, säkerställa god kontinuitet och förebygga fel. Rapportering sker både muntligt och skriftligt, till exempel i samband med överlämning mellan arbetspass, kontakt med annan vårdgivare eller vid förändring i vårdtagarens tillstånd. God rapportering ska vara: Kortfattad och systematisk Relevant – innehålla det viktigaste Fackspråklig – använda tydliga begrepp och korrekta uttryck Spårbar – dokumenteras på ett sätt som kan följas upp Undersköterskan ska kunna rapportera sina observationer både muntligt och skriftligt. Det kan handla om vitalparametrar, ändrat beteende, smärta, förändrad hudfärg eller andra tecken på försämrat tillstånd. Rapporten ska ge en tydlig bild till den som tar över ansvaret, så att rätt åtgärder kan vidtas i rätt tid. SBAR – strukturerad kommunikationSBAR är en modell för att strukturera kommunikationen mellan olika yrkeskategorier, särskilt vid brådska, överrapportering eller kontakt med annan enhet. Modellen gör det lättare att snabbt förmedla det viktigaste, särskilt i stressade situationer. SBAR står för: S – Situation (Vad är problemet?) B – Bakgrund (Vad har hänt tidigare?) A – Aktuellt tillstånd (Vad är status just nu?) R – Rekommendation (Vad föreslås eller önskas?) Att använda SBAR skapar trygghet i kommunikationen och minskar risken för missförstånd. Det hjälper både rapportören och mottagaren att fokusera på det väsentliga. Exempel: icke-akut situationS: Hej! Jag heter Eva Andersson, sjuksköterska på kirurgen 3. Jag ringer angående Oskar Alm, 90 år, som har opererat en höftfraktur. B: Han bor ensam i en lägenhet på andra våningen utan hiss och ska skrivas ut imorgon. A: Han mår bra och går med kryckor, men har svårt att gå i trappor. R: Jag anser att han behöver träna mer i trappor inför hemgång. Har du någon idé? Kvittering: Ja, jag uppfattar att Oskar behöver fortsatt trappträning. Jag bokar ett hembesök med fysioterapeut till imorgon. Exempel: akut situationS: Jag heter Tobias Eriksson, undersköterska på äldreboendet Höken. Jag ringer om Klara Berg, 85 år. Hon har fått 39 graders feber och är allmänpåverkad. B: Klara har diabetes och har haft svårt att äta och dricka de senaste dagarna. Hon har ett bensår som ser rött och svullet ut. A: Hon är snabbandad, har låg saturation (89 %), hög puls (100 slag/min) och lågt blodtryck (90/50 mmHg). Jag misstänker sepsis. R: Jag vill att du kommer hit och undersöker henne. Behöver du mer information? Kvittering: Nej, jag är där om fem minuter. 💭 Vilken typ av information tycker du är viktigast att alltid få med i en muntlig rapport – och hur säkerställer du att den kommer fram tydligt?

VIPS-modellen används i vård och omsorg för att dokumentera vårdtagarens behov, tillstånd och insatser på ett strukturerat och enhetligt sätt. Den gör det lättare att hitta information, kommunicera inom teamet och följa vårdförloppet. VIPS används både inom somatisk och psykiatrisk vård och är en etablerad modell i både kommunal och regional verksamhet. Förkortningen VIPS står för: Välbefinnande Integritet Prevention Säkerhet Modellen utgår från en helhetssyn på vårdtagaren och gör det möjligt att dokumentera både observationer, omvårdnadsbehov och utförda åtgärder under tydliga sökord. Sökorden hjälper personalen att skriva fokuserat, att inte missa viktiga aspekter och att dokumentera konsekvent i olika situationer. Här följer några vanliga sökord med exempel på hur de används i praktiken: Kommunikation Förmåga att förstå och göra sig förstådd. Inkluderar hörsel, språk, kognitiv förmåga. Exempel: Hörapparat på höger öra. Hör nästan inget utan den. Kunskap/utveckling Sjukdomsinsikt, inlärning, förståelse av hälsotillstånd. Exempel: Saknar full insikt i sin sjukdom. Behöver stöd för att förstå konsekvenserna. Andning Andningsmönster, andnöd, hosta, syresättning. Exempel: Svårigheter att andas, hög andningsfrekvens. CPAP-behandling ordinerad. Cirkulation Blodtryck, puls, hudfärg, perifera temperaturer. Exempel: Kalla händer och fötter. Lågt systoliskt blodtryck. Nutrition Aptit, kostvanor, vikt, energi- och vätskebehov. Exempel: Nedsatt aptit. Dricker stora mängder men äter lite. Viktminskning senaste veckan. Munhälsa Tänder, slemhinnor, proteser, sväljförmåga. Exempel: Sårig tunga, beläggningar på tänderna. Elimination Urin och avföring, svettning, inkontinens. Exempel: Avföring saknas sedan fyra dagar. Microlax enligt ordination. Hud/vävnad Hudens kondition, sår, utslag, trycksår. Exempel: Trycksår på vänster häl, 2x2 cm. Omläggning var tredje dag. Aktivitet/ADL Funktionsnivå, förflyttning, hygien, personlig vård. Exempel: Sitter i rullstol. Klarar toalettbesök själv men behöver hjälp med påklädning. Sömn Sömnkvalitet, dygnsrytm, trötthet. Exempel: Sover bra med sömntablett. Inga nattliga uppvaknanden. Smärta Smärtans karaktär, lokalisation, intensitet. Exempel: Kronisk smärta i underbenen efter trafikolycka. Smärtlindring ges enligt ordination. Sexualitet Intimitet, relationer, preventivmedel, värderingar. Exempel: Inga aktuella besvär. Tar p-piller regelbundet. Psykosocialt Sinnesstämning, oro, sorg, social kontakt. Exempel: Upplever sorg efter makens död. Tidigare aggressivitet har minskat. Andligt/kulturellt Religion, livsåskådning, kulturell bakgrund. Exempel: Aktiv i pingstkyrkan. Väntar besök från vän varje vecka. Välbefinnande Subjektivt hälsotillstånd, resurser och behov. Exempel: Uttrycker oro inför framtiden. Vill förstå mer om sin sjukdom. Sammanfattad status / Special omvårdnad Specifika åtgärder, provtagningar, vårdplaner. Exempel: Röntgen gjord idag. Infart insatt. Ny bedömning om tre dagar. 💭 Vilket VIPS-sökord tycker du är svårast att använda i praktiken – och vad kan underlätta att dokumentera mer strukturerat?

Dokumentation är en av undersköterskans viktigaste uppgifter inom vård och omsorg. Syftet är att öka patientsäkerheten, säkerställa kontinuitet och göra det möjligt för alla yrkeskategorier att få en helhetsbild av vårdtagarens behov, tillstånd och pågående insatser. I patientjournalen dokumenteras alla vård- och omsorgsinsatser som utförs – oavsett om de handlar om att lindra symtom, stärka vårdtagarens egen förmåga eller agera i akuta situationer. Dokumentationen utgör ett rättsligt underlag och kan också användas vid uppföljning, vårdplanering och kvalitetsarbete. Undersköterskans iakttagelser kan vara avgörande. Genom att beskriva vad som har observerats, hur vårdtagaren har reagerat och om något förändrats, skapas en spårbar berättelse över vårdförloppet. I många verksamheter används digitala system, där anteckningar görs enligt modeller som är gemensamma för hela vårdteamet. Det minskar risken för missförstånd och gör det lättare att hitta relevant information snabbt. God dokumentation ska vara: Objektiv – bygger på fakta och observationer Saklig – undviker tolkningar eller värderingar Tydlig – så att andra kan förstå vad som gjorts och varför Aktuell – uppdateras fortlöpande och utan onödigt dröjsmål Dokumentationen speglar inte bara vad som gjorts, utan också hur det gjorts – och vilka behov som finns kvar. Den är ett verktyg för att säkra kvaliteten i omsorgen och stärka vårdtagarens rätt till god vård. 💭 Hur påverkas vårdtagarens säkerhet och kontinuitet om dokumentationen är ofullständig eller otydlig?

För att bedöma om hjärnan är påverkad av olika sjukdomar eller skador görs medvetandekontroller. Hur ofta medvetandegraden kontrolleras beror på vilken skada eller sjukdom vårdtagaren har. Vid medvetandekontroll används olika skalor: Glasgow Coma Scale (GCS) Reaction Level Scale (RLS) ACVPU-skalan GCS (Glasgow Coma Scale) Med hjälp av GCS observeras vårdtagarens förmåga att öppna ögonen, ge muntlig, motorisk och verbal respons. En vårdtagare som är medveten och samarbetar ges 15 poäng. Under 8 poäng innebär medvetslöshet. Bedömningen delas in i tre delar: Motorik (rörelseförmåga) Verbalt (uttrycksförmåga) Ögon (förmåga att öppna ögonen) ACVPU ACVPU-skalan används lämpligast i ett tidigt skede när vårdtagarens tillstånd är kritiskt och i väntan på vidare åtgärder. A – Alert C – Nytillkommen eller förvärrad förvirring (Confusion) V – Svarar på tilltal (Verbal) P – Reagerar på smärtstimuli (Painful stimuli) U – Okontaktbar (Unresponsive) RLS (Reaction Level Scale) RLS bedömer medvetandegrad i åtta stadier utifrån verbal förmåga och smärtstimuli. En vaken vårdtagare som svarar på tilltal bedöms mellan RLS 1–3. En medvetslös vårdtagare som inte svarar på tilltal skattas enligt RLS 4–8, där bedömning sker vid smärtstimuli: Vaken. Ej fördröjd reaktion. Slö eller oklar. Kontaktbar vid lätt stimulering (beröring). Mycket slö eller oklar. Medvetslös. Lokaliserar smärta men avvärjer ej. Medvetslös. Undandragande rörelse vid smärta. Medvetslös. Stereotyp, tvångsmässig böjrörelse vid smärta. Medvetslös. Stereotyp, tvångsmässig sträckrörelse vid smärta. Medvetslös. Ingen reaktion vid smärtstimuli (t.ex. när man trycker med knogar mot bröstbenet). 💭 Vilka tecken på förändrat medvetande skulle du reagera på först – och hur skulle du gå tillväga för att dokumentera och rapportera dem?

Hudens utseende ger viktiga ledtrådar om kroppens cirkulationsstatus, vätskebalans och temperaturreglering. Genom att observera hudens färg, temperatur och fuktighet kan undersköterskan upptäcka tidiga tecken på sjukdom, försämrat allmäntillstånd eller komplikationer. En frisk hud är vanligtvis torr, varm och ljusrosa. Avvikelser kan däremot tyda på allvarliga tillstånd: Blek och kall hud kan vara tecken på nedsatt blodcirkulation, exempelvis vid blodförlust, chock eller hjärtsvikt. Cyanos, en blåaktig missfärgning av hud, läppar eller naglar, uppstår vid syrebrist (hypoxi) och kräver omedelbar bedömning. Het och torr hud är ofta ett febertecken. Fuktig, svettig hud kan uppstå vid febernedsättning eller vid kraftig oro, smärta eller ansträngning. Vid längre sängläge ska hudens tryckutsatta områden kontrolleras regelbundet för att förebygga trycksår. Om huden är röd, varm, fuktig eller sårig på höfter, bakhuvud, hälar eller armbågar behöver åtgärder vidtas omedelbart. Även hudens elasticitet och kondition ger viktig information: Torr, sprucken hud kan uppstå vid vätskebrist. Ödem (svullnad) tyder på vätskeansamling. Klåda, utslag eller missfärgningar kan ha allergiska eller infektiösa orsaker. Undersköterskans observationer bör dokumenteras noggrant och rapporteras till ansvarig sjuksköterska. Även små förändringar kan vara första tecken på försämring – särskilt hos äldre eller svårt sjuka vårdtagare. 💭 Vilka hudförändringar skulle få dig att misstänka försämrad cirkulation eller pågående infektion hos en vårdtagare?

Kroppstemperaturen är en viktig parameter för att bedöma allmäntillstånd, upptäcka infektioner eller följa sjukdomsförlopp. Den regleras av ett center i hjärnan (hypotalamus) och hålls inom snäva gränser hos friska personer. Normal kroppstemperatur hos vuxna ligger vanligen mellan 36,0–37,5 °C, men värdena varierar beroende på mätmetod, dygnsrytm, fysisk aktivitet och individens ålder. Hos äldre kan temperaturen vara naturligt lägre, och feberreaktioner utebli trots allvarlig infektion. Mätmetoder: Rektalt (ändtarmen) – mest tillförlitlig vid feber. Axillärt (armhålan) – vanligt i hemmiljö men ofta något lägre värde. Oralt (munnen) – känsligt för mat, dryck, andning och kräver samtycke. Aurikulärt (örat) – snabbt och bekvämt, men kräver korrekt teknik. Feber definieras som temperatur över 38,0 °C och är vanligt vid infektion. Subfebril temperatur (37,5–38,0 °C) kan förekomma vid inflammation eller efter operation. Låg kroppstemperatur (<35 °C) kallas hypotermi och kan vara livshotande vid exempelvis chock, blödning eller nedkylning. Vid temperaturmätning ska man tänka på: Att vårdtagaren varit i vila minst 10 minuter före mätning. Att använda ren, kalibrerad utrustning. Att dokumentera tidpunkt, värde och mätmetod. Att rapportera feber eller hypotermi, särskilt i kombination med påverkat allmäntillstånd. Hudens temperatur och fuktighet ger också viktiga tecken: – Het och torr hud = ofta feber. – Kall och blek hud = tecken på dålig cirkulation. – Svettig hud kan vara en reaktion på febernedgång, smärta eller ångest. 💭 Vilka mätfel kan uppstå vid temperaturkontroll – och hur kan du som undersköterska förebygga dem i praktiken?

Blodtrycket är ett mått på det tryck som blodet utövar mot kärlväggarna när det pumpas ut från hjärtat. Det ger en viktig indikation på hur cirkulationen fungerar i kroppen och är en parameter som ofta följs regelbundet vid sjukdom, vård eller medicinsk behandling. Blodtrycket anges i millimeter kvicksilver (mmHg) med två värden: – Systoliskt tryck (övertryck) – när hjärtat drar ihop sig och pumpar ut blod – Diastoliskt tryck (undertryck) – när hjärtat vilar och fylls med blod Ett normalt blodtryck för en frisk vuxen ligger ofta mellan 110–140 mmHg systoliskt och 60–90 mmHg diastoliskt. Det exakta värdet kan variera beroende på ålder, kroppsbyggnad, livsstil och situation. Avvikelser: – Hypertoni (högt blodtryck) innebär ett tryck över 140/90 mmHg och är en riskfaktor för hjärt-kärlsjukdomar. Symtomen kan vara huvudvärk, trötthet eller yrsel, men ofta märks det inte alls. – Hypotoni (lågt blodtryck) innebär ett tryck under 90/60 mmHg. Det är vanligtvis ofarligt men kan ge yrsel, särskilt vid lägesändring (ortostatism). – Vasovagal reaktion kan leda till plötsligt blodtrycksfall och svimning, t.ex. vid åsyn av blod eller smärta. – Allvarligt lågt blodtryck kan vara ett tecken på chock och kräver omedelbar åtgärd. Så mäts blodtrycket Mätningen utförs med hjälp av en blodtrycksmanschett och stetoskop (vid manuell mätning) eller med en digital blodtrycksmätare. Undersköterskor bör känna till mättekniken även om vissa mätningar utförs av sjuksköterskor. Steg för korrekt mätning: Vårdtagaren bör ha vilat i minst 10 minuter före mätningen. Manschetten placeras runt överarmen, ca 2–3 cm ovanför armvecket. Armen bör ligga i hjärthöjd och vara avslappnad. Stetoskopets membran placeras i armvecket, under manschetten. Manschetten pumpas upp tills pulsen inte längre hörs. Luften släpps sakta ut. Det första pulsslaget som hörs är det systoliska trycket. När pulsslagen försvinner noteras det diastoliska trycket. Värdena dokumenteras i journalen, tillsammans med tidpunkt, arm och kroppsläge. Att tänka på: – Rätt storlek på manschetten är avgörande för att få ett tillförlitligt värde. – Armen ska vara stilla under mätningen. – Blodtryck tas helst i vila, gärna vid samma tidpunkt varje dag. – Upprepade avvikelser ska rapporteras vidare. Observation av blodtryck är särskilt viktigt vid sjukdomstillstånd som infektion, hjärtsvikt, stroke, vätskebrist och blödningar. Det är också en central parameter vid medicinering, t.ex. med blodtrycks- eller vätskedrivande läkemedel. 💭 Hur påverkas en vårdtagare fysiskt och psykiskt av att ha för högt eller för lågt blodtryck? Vilka observationer kan ge ledtrådar även innan mätvärden tas?

Pulsen är en av de viktigaste parametrarna för att bedöma hjärtats funktion och kroppens cirkulationsstatus. Pulsfrekvensen anger hur många gånger hjärtat slår per minut och påverkas av bland annat kroppstemperatur, blodtryck, fysisk aktivitet och allmäntillstånd. Hos vuxna är en normal vilopuls vanligtvis mellan 50 och 100 slag per minut. Barn har normalt en något högre puls. En långsam puls kallas bradykardi (under 50 slag/minut), medan en snabb puls kallas takykardi (över 100 slag/minut). Båda tillstånden kan vara normala eller tecken på sjukdom, beroende på sammanhanget. Pulsen kan palperas (kännas) på flera ställen där artärer ligger ytligt. Vanligast är handleden (a. radialis), men även ljumsken (a. femoralis) och halsen (a. carotis) kan användas. Viktigt är att använda pek- och långfinger – aldrig tummen, eftersom den har en egen puls som kan ge ett missvisande intryck. Vid mätning bedöms inte bara antalet slag per minut, utan också rytmen (regelbunden eller oregelbunden) och kvaliteten (välfylld eller svag). Det kan ge viktig information om vårdtagarens vätskestatus, hjärtfunktion eller pågående sjukdomstillstånd. Så här går det till: Placera två fingrar lätt mot artären tills du känner en tydlig pulsation. Tryck inte så hårt att kärlet stängs av. Räkna slagen under en hel minut, särskilt vid oregelbunden puls. Bedöm samtidigt rytmen och kvaliteten. Dokumentera resultatet i journalen och notera om något avviker från det normala – till exempel svag, trådfin eller oregelbunden puls. Att regelbundet observera pulsens förändringar kan ge tidiga tecken på infektion, blödning, hjärtpåverkan eller smärttillstånd. 💭 Hur känns din egen puls just nu – snabb, långsam, jämn eller svag? Vad skulle det kunna säga om ditt allmäntillstånd om du vore patient?

Syre är en förutsättning för liv. När vi andas tas syre (O₂) upp i blodet och koldioxid (CO₂) vädras ut. Syremättnad är ett mått på hur mycket syre som binds till hemoglobin i blodet. En ung och frisk person har ofta omkring 97 % syremättnad; värdet tenderar att sjunka något med stigande ålder. Syremättnaden kallas också saturation och mäts i procent med pulsoximeter – ett klämverktyg som vanligtvis fästs på finger eller örsnibb. Mätvärdet visar om tillräckligt med syre binds i lungorna och transporteras vidare i kroppen. SpO₂ avser perifer syremättnad (pulsoximeter). SaO₂ avser arteriell syremättnad och mäts via arteriella blodgaser (ABG), vilket ger en mer exakt bedömning av lungornas syreupptag. Koldioxid (CO₂) bildas vid kroppens förbränning och förs via blodet till lungorna för att ventileras ut; nivån speglar hur väl ventilationen fungerar och påverkar kroppens syra–basbalans. Tolkning och variationer. Personer med lungsjukdomar, t.ex. KOL, kan ha lägre normala SpO₂-värden (ofta 88–92 %). Hjärtsvikt och andra tillstånd kan ge snabb eller ansträngd andning när kroppens vävnader kräver mer syre. Nedsatt andningsfrekvens kan förekomma vid t.ex. förgiftning, stroke eller annan allvarlig påverkan. Blå läppar/naglar eller blek hud (cyanos) är ett tecken på bristande syresättning och kräver skyndsam bedömning. Vad observeras? Andningen bedöms genom frekvens, djup, rytm och ljud. Normal andningsfrekvens hos vuxna är 12–20 andetag/minut. Snabb/ytlig andning kan tala för feber, smärta, oro, vätskebrist eller syrebrist. Långsam/oregelbunden andning kan tala för allvarliga tillstånd eller läkemedelspåverkan. Andningsljud: rossliga, väsande eller bullrande ljud kan tyda på slem/vätska, svullnad eller främmande kropp i luftvägen. Andningsmönster: Cheyne–Stokes kan ses vid hjärnskada eller i livets slutskede (växlande djupa/snabba andetag som nästan upphör). Apné = andningsuppehåll (t.ex. vid hjärtstopp) och innebär utebliven effektiv syresättning. Mätkvalitet. Pulsoximetrin kan störas av kalla fingrar, fukt, rörelse, nagellack, svag/oregelbunden puls eller högt blodtryck. Värden ska därför alltid tolkas tillsammans med övriga observationer (hudfärg, medvetandegrad, andningsarbete m.m.). Åtgärder vid andnöd • Skapa fri luftväg: lyft käken framåt–uppåt så att tungan inte faller bakåt. • Lossa åtsittande kläder. • Ge sval/frisk luft (vädra kort) – undvik pollen/starka dofter vid känslighet. • Höj huvudändan i säng; ge bekvämt sittläge. • Ge stöd: kuddar under armar/knäveck för att underlätta andningsarbetet. • Syrgas enligt ordination. • Vid cyanos (blå läppar): säkra fri luftväg, höjd huvudända och förbered snabb medicinsk bedömning. 💭 Hur kontrollerar du andningsfrekvensen på en vårdtagare? Vilka observationer är viktigast för att kunna ge trygg och säker vård vid andnöd?

Att kunna observera och tolka kroppens livsviktiga funktioner är en grundläggande del i undersköterskans arbete. De värden som mäts kallas vitala parametrar och ger en samlad bild av hur kroppen mår. Genom att uppmärksamma förändringar i andning, cirkulation, temperatur och medvetandegrad kan personalen snabbt reagera om ett tillstånd försämras. Andningen visar hur kroppen syresätts. En normal andningsfrekvens hos vuxna ligger mellan 12 och 20 andetag per minut. Snabb, ytlig andning kan tyda på feber, vätskebrist, smärta eller oro, medan långsam eller oregelbunden andning kan signalera läkemedelspåverkan, syrebrist eller hjärnskada. Även hudfärg och läpparnas ton ger ledtrådar — blåaktiga läppar (cyanos) tyder på bristande syresättning. Blodtrycket mäter hjärtats pumpkraft och motståndet i kärlen. Ett normalt blodtryck för en vuxen ligger ungefär mellan 110/60 och 140/90 mmHg. Högt blodtryck kan bero på stress eller sjukdom och belastar hjärta och kärl, medan lågt blodtryck kan leda till yrsel och svimning. Viktigt är att blodtrycket tas efter vila och dokumenteras på ett likartat sätt varje gång, för att värdena ska kunna jämföras. Kroppstemperaturen är ett mått på kroppens inre balans. Den ligger vanligtvis mellan 36 och 37,5 °C, men variationer är vanliga. Feber över 38 °C är ofta ett tecken på infektion eller inflammation. Även låg temperatur kan vara ett varningstecken, särskilt hos äldre eller svårt sjuka vårdtagare. Medvetandegraden visar hur hjärnan reagerar på yttre stimuli. En person som blir slö, förvirrad eller svår att väcka kan ha ett pågående sjukdomstillstånd. Bedömning sker ofta med skalor som GCS, RLS eller ACVPU, där man systematiskt granskar ögonreaktion, talförmåga och motorik. Andra observationer som kompletterar bilden är hudens färg, temperatur och fuktighet, urinmängd, avföring och eventuella kräkningar. Tillsammans ger dessa uppgifter en helhetsbild av vårdtagarens tillstånd och hjälper personalen att snabbt reagera vid avvikelser. För att värdera mätresultaten används ibland NEWS2, ett nationellt observationssystem där parametrarna sammanställs till en poängskala. Den gör det lättare att upptäcka tidiga tecken på försämring och avgöra när det behövs medicinsk bedömning. 💭 Vilka små förändringar i en vårdtagarens andning eller beteende skulle kunna vara första tecknet på försämring, och hur kan de upptäckas i tid?

Arbetet inom vård och omsorg utvecklas snabbt och ställer höga krav på både yrkesskicklighet och omdöme. Undersköterskan har en central roll i att assistera vid olika undersökningar och behandlingar, där målet alltid är att ge trygg och säker vård. Uppgiften kräver teknisk noggrannhet, god kommunikation och förmåga att skapa tillit hos den vårdtagare som ska undersökas eller behandlas. Ett professionellt bemötande börjar redan i förberedelserna. Innan en undersökning planeras säkerställs att allt material finns tillgängligt: hygienutrustning, skyddskläder, rena hjälpmedel, rätt arbetsställning och lämplig belysning. Ett strukturerat förarbete sparar tid och minskar risk för fel under själva undersökningen. Patientinformation För att en vårdtagare ska känna sig trygg behövs tydlig information. Den ska ges både muntligt och, när det är möjligt, skriftligt. Informationen förklarar syftet med undersökningen eller behandlingen, hur den går till, och vad vårdtagaren kan förvänta sig efteråt. Det kan också ingå råd om egenvård — exempelvis hygien, kost, vila eller aktivitet. Genom att låta vårdtagaren ställa frågor och visa förståelse för oro skapas ett lugnare förlopp och en känsla av delaktighet. Genomförande Vid genomförandet är det viktigt att arbeta systematiskt och följa de instruktioner som läkare eller sjuksköterska ger. Miljön bör vara lugn och ordnad. Utrustningen ska vara rengjord och fungerande för att undvika smittspridning och komplikationer. Undersköterskan ska samtidigt ge stöd under hela förloppet: finnas nära, observera reaktioner, och förmedla trygghet. God ergonomi är en del av säkerheten – både för personal och vårdtagare. Det professionella omhändertagandet handlar lika mycket om det tekniska som om att visa empati och respekt. Utvärdering Efter en undersökning eller behandling observeras vårdtagarens reaktioner. Det kan handla om förändringar i puls, blodtryck, andning eller medvetandegrad, men också om smärta, illamående eller trötthet. Eventuella komplikationer, som blödning eller infektion, ska dokumenteras och rapporteras vidare. För mer avancerade situationer används ibland L-ABCDE-principen, en strukturerad metod för att snabbt bedöma livsviktiga funktioner och upptäcka försämringar. Den systematiken stärker patientsäkerheten och är ett stöd för hela vårdteamet. 💭 Reflektionsfråga Vilka praktiska och mänskliga faktorer tycker du är viktigast för att skapa trygghet och säkerhet vid en undersökning eller behandling?

Mustafa är 65 år och läggs in på kirurgavdelningen för operation av ventrikelcancer. Som undersköterska ingår uppgiften att förbereda honom inför operation (preoperativ fas) och att medverka i vården efter ingreppet (postoperativ fas). Preoperativ betyder före operationen och handlar om förberedelser för att kroppen ska klara ingreppet så bra som möjligt. Postoperativ betyder efter operationen och omfattar den tid då patienten återhämtar sig, kontrolleras och vårdas efter ingreppet. Förberedelser preoperativt Läkaren ordinerar prover, kontroller och ordinerar fasta samt informerar om operationen. Sjuksköterskan tar blodprover, kontrollerar blodtryck, puls, andning, saturation och temperatur, ser till att blodgruppering och BAS-test tas samt informerar om smärtlindring och eftervård. Undersköterskan förbereder genom att hjälpa till med tvätt inför operation, byte av sängkläder, rena kläder, rakning av operationsområde enligt ordination och ser till att Mustafa inte äter eller dricker enligt fastetiden. Postoperativa komplikationer Fyra vanliga komplikationer efter operation är: – Sårinfektion eller sårruptur – Blödning – Trombos (blodpropp) – Pneumoni (lunginflammation) på grund av sängläge och smärta vid andning Fasta inför operation Fasta innebär att Mustafa inte får äta eller dricka timmarna före operationen. Syftet är att förhindra att maginnehåll kräks upp och hamnar i luftvägarna under narkos, vilket kan orsaka kvävning eller allvarlig lunginflammation. Blodprover inför operation Blodgruppering och BAS-test säkerställer att rätt blodtyp finns tillgänglig vid eventuell blodtransfusion. Hb (hemoglobinvärde) mäts för att kontrollera syretransportförmågan och upptäcka eventuell blodbrist som kan påverka operationen. Tvätt före operation Mustafa ska duscha och tvätta sig noggrant med bakteriedödande tvål på kvällen och morgonen före operation. Syftet är att minska bakterier på huden och därmed risken för sårinfektion. Kläder, sängkläder och handdukar byts för att hålla miljön ren. Morgontvätten upprepas för att avlägsna bakterier som återbildats under natten. Smärtskattning (VAS-skala) Efter operation kan Mustafa uppleva stark smärta. VAS (Visuell Analog Skala) är ett verktyg där patienten markerar sin smärta på en linje från 0 (ingen smärta) till 10 (värsta tänkbara smärta). Exempel på läkemedel: – Centralt verkande: morfin, oxikodon (påverkar smärtupplevelsen i hjärnan). – Perifert verkande: paracetamol, ibuprofen (minskar smärta och inflammation i vävnaderna). Symtomlindring Innebär att minska de symtom som orsakas av sjukdom eller behandling. Exempel: – Smärta – Illamående – Ångest/oro – Andnöd eller trötthet Tidigt mobilisering Att komma upp ur sängen tidigt efter operation minskar risken för blodpropp, trycksår, lungkomplikationer och förstoppning. Undersköterskan hjälper Mustafa att sitta upp, stå eller gå korta sträckor efter ordination, och uppmuntrar till djupandning och benrörelser. Energi, näring och vätskebalans Vätskebalans innebär balans mellan intagen och utsöndrad vätska. Vid sjukdom ökar behovet av vätska och näring eftersom kroppen arbetar med läkning. Vid vätskebrist blir huden torr, munnen klibbig, pulsen snabb och urinen mörk. Näringsbrist ger trötthet och försämrad sårläkning. Sårvård och agraffer Mustafas operationssår är förslutet med agraffer (metallklamrar). Dessa tas bort med en särskild agrafftång (staple remover) när såret har läkt. Vid sårvård observeras rodnad, svullnad, smärta, var eller illaluktande sårsekret – tecken på infektion. Såret ska rengöras med steril kompress och koksaltlösning, och förband byts under sterila förhållanden.

Lungödem innebär att vätska samlas i lungorna, vilket gör det svårt för kroppen att ta upp syre. Tillståndet är akut och kan vara livshotande om det inte behandlas snabbt. Lungödem uppstår oftast till följd av hjärtsvikt, men kan även orsakas av andra sjukdomar eller skador. Vad är ett lungödem? Lungödem är en vätskeansamling i lungvävnaden och alveolerna (lungblåsorna). När vätska tränger ut från blodkärlen till lungornas luftutrymmen försämras gasutbytet mellan syre och koldioxid, vilket leder till svår andnöd och syrebrist. Vilka är de vanligaste orsakerna till lungödem? Den vanligaste orsaken är vänstersidig hjärtsvikt, där hjärtats vänstra kammare inte orkar pumpa ut blodet till kroppen. Trycket stiger bakåt i lungvenerna, vilket gör att vätska pressas ut i lungorna. Andra orsaker kan vara: – Hjärtklaffsjukdomar – Högt blodtryck – Njursvikt med vätskeretention – Akut hjärtinfarkt – Allvarliga infektioner, sepsis eller lunginflammation Vilka symtom visar en person som har lungödem? – Kraftig andnöd, särskilt i liggande ställning – Rasslande andningsljud (”bubblor” i bröstet) – Hosta, ibland med skummigt eller rosafärgat slem – Kallsvettning, blekhet, oro – Snabb puls, blåaktiga läppar (cyanos) – Ångest eller panikkänsla Varför får man svårt att andas vid lungödem? När vätska fyller lungblåsorna kan syret inte passera till blodet. Samtidigt försämras koldioxidens möjlighet att lämna kroppen. Det leder till syrebrist, ökad andningsfrekvens och känslan av att inte få luft. Hur behandlas lungödem akut? Behandlingen syftar till att minska vätskan i lungorna och avlasta hjärtat: – Patienten placeras i hjärtsängläge (sittande med höjd huvudända) – Syrgas ges för att höja syremättnaden – Snabbverkande vätskedrivande läkemedel (diuretika, t.ex. Furosemid) ges intravenöst – Nitroglycerin kan ges för att sänka blodtrycket och minska belastningen på hjärtat – Vid svår andnöd kan CPAP-behandling (andning med övertryck) användas Vad händer i lungorna när vätska samlas där? Vätskan lägger sig runt och inne i alveolerna, vilket gör att syre inte kan nå blodet. Gasutbytet försämras, och kroppen får inte tillräckligt med syre trots att andningen ökar. Hur kan hjärtsvikt leda till lungödem? Vid vänstersidig hjärtsvikt stiger trycket bakåt i lungvenerna eftersom hjärtat inte orkar pumpa ut blodet effektivt. Övertrycket pressar ut vätska från blodkärlen till lungvävnaden. Ju högre tryck, desto mer vätska samlas. Vilka läkemedel används ofta vid behandling av lungödem och varför? – Diuretika (t.ex. Furosemid) – driver ut överskottsvätska via urinen. – Nitroglycerin – vidgar blodkärlen och minskar hjärtats arbetsbelastning. – Morfin – kan ges i vissa fall för att minska oro, ångest och andningspåverkan. – Syrgas – förbättrar syresättningen i blodet. Vad kan man som undersköterska eller sjuksköterska göra för att hjälpa en patient med lungödem att andas lättare? – Hjälpa patienten till sittande hjärtsängläge. – Ge syrgas enligt ordination och övervaka saturation (SpO₂). – Observera andning, puls, hudfärg och oro. – Hålla patienten lugn och närvarande, tala lugnt och skapa trygghet. – Förbereda utrustning för läkemedel eller CPAP vid behov. – Dokumentera förändringar och rapportera snabbt enligt SBAR.

Sepsis är ett allvarligt tillstånd som uppstår när kroppens immunsystem överreagerar på en infektion. Reaktionen blir så kraftig att den skadar kroppens egna organ och vävnader. Sepsis kan utvecklas snabbt och är ett av de mest akuta tillstånden inom vården. Vad är sepsis? Sepsis är en livshotande systemisk infektion där bakterier, virus eller svamp har spridit sig till blodet och orsakar en kraftig inflammatorisk reaktion. Kroppen försöker bekämpa infektionen, men immunförsvaret skadar samtidigt blodkärl och organ. Vilka symtom kan tyda på att en person har sepsis? Tidiga tecken är ofta diffusa men kan inkludera: – Feber eller kraftig frossa – Snabb puls (takykardi) och snabb andning – Låg blodtrycksnivå, blek och kall hud – Förvirring, oro eller slöhet – Minskad urinmängd – Känsla av stark sjukdomskänsla eller ”jag känner mig mycket sämre än vanligt” Symtomen kan snabbt övergå i medvetandesänkning, syrebrist och cirkulationssvikt. Vad orsakar sepsis? Den vanligaste orsaken är bakterier, ofta från infektioner i lungor, urinvägar, hud eller buk. Bakterierna frigör gifter som aktiverar immunförsvaret, vilket leder till en okontrollerad inflammation i hela kroppen. Hur kan ett vanligt sår eller en infektion utvecklas till sepsis? Om bakterier från ett sår eller en lokal infektion sprids via blodbanan till resten av kroppen kan infektionen inte längre begränsas lokalt. Kroppens försvar reagerar kraftigt, vilket leder till att blodkärlen vidgas och läcker vätska. Resultatet blir blodtrycksfall och syrebrist i viktiga organ. Varför är sepsis ett livshotande tillstånd? När blodtrycket sjunker och syretillförseln minskar riskerar organ som hjärna, hjärta och njurar att svikta. I värsta fall utvecklas tillståndet till septisk chock, där cirkulationen kollapsar trots vätsketillförsel och behandling. Vilka riskgrupper löper störst risk att drabbas av sepsis? – Äldre personer – Spädbarn – Personer med nedsatt immunförsvar (t.ex. cancer, diabetes, HIV, långvarig kortisonbehandling) – Personer med svåra kroniska sjukdomar eller kateter/infarter – Patienter efter operation eller skada Hur diagnostiseras sepsis på sjukhus? Diagnosen ställs genom observation av symtom och mätning av vitala parametrar (andning, puls, blodtryck, temperatur, saturation, medvetandegrad). Blodprover tas för att mäta laktat, infektionsmarkörer (CRP, prokalcitonin) och för att göra blododlingar som visar vilken bakterie som orsakat infektionen. Hur behandlas sepsis? Behandlingen startar omedelbart: – Intravenös vätska (dropp) för att stabilisera blodtrycket – Syrgas för att förbättra syresättningen – Snabb insättning av antibiotika – Övervakning av vitala parametrar – Vid behov intensivvård med stöd för cirkulation och andning Varför är det viktigt att snabbt sätta in rätt antibiotika vid misstänkt sepsis? Varje timme utan behandling ökar risken för organsvikt och död. Tidig antibiotika riktad mot sannolik bakterieorsak minskar dödligheten drastiskt. Därför ges ofta bredspektrumantibiotika tills provsvaren visar exakt bakterietyp. Vad kan vårdpersonal göra för att tidigt upptäcka tecken på sepsis? Noggrann observation av vitala parametrar, medvetandegrad, hudfärg och urinmängd är avgörande. Undersköterskan kan bidra genom att: – Rapportera om vårdtagaren verkar plötsligt sjukare än tidigare – Mäta puls, blodtryck och temperatur regelbundet – Observera frossa, blekhet, kall hud eller minskad urin Tidigt samarbete och snabb rapportering enligt SBAR kan rädda liv.

Olika hjälpmedel och behandlingar används i vård och omsorg för att underlätta andning, cirkulation, nutrition, elimination och sårläkning. Som undersköterska är det viktigt att känna till namnen, syftet och när de används – även om vissa hanteras enbart av sjuksköterska. PEP-andning / Andningstränare Används för att lösa slem i lungorna och förbättra andningen. Den skapar ett motstånd när vårdtagaren andas ut, vilket stärker lungornas elasticitet och minskar risken för lunginflammation. Urinkateter Ett rör som förs in i urinblåsan för att leda ut urin när vårdtagaren inte kan tömma blåsan själv. Kan vara kvarliggande (KAD) eller tillfällig (RIK). Urintappning Tillfällig tömning av urinblåsan med kateter. Utförs vid behov, ofta på ordination av sjuksköterska. Hjärtsängläge Höjd huvudända och sänkt fotända i sängen. Underlättar andning och avlastar hjärtat, används vid andnöd eller hjärtsvikt. CPAP (Continuous Positive Airway Pressure) Andningshjälpmedel som ger ett lätt övertryck i luftvägarna. Förhindrar andningsuppehåll och används ofta vid sömnapné eller vid svåra lungsjukdomar. PEG / Sondmat Näring tillförs direkt till magsäcken via en slang genom bukväggen (PEG). Används vid sväljsvårigheter eller neurologiska sjukdomar. AV-fistel En förbindelse mellan artär och ven som skapas kirurgiskt för dialysbehandling. Det får inte tas blodtryck eller stickas i den arm där AV-fistel finns. Dialys Renar blodet från slaggprodukter och överflödig vätska när njurarna inte fungerar. Kan ske på sjukhus (hemodialys) eller i hemmet (peritonealdialys). Syrgasbehandling Ges via grimma eller mask för att öka syrehalten i blodet. Syrgas räknas som ett läkemedel och ges alltid på ordination. Dränage Ett rör som leder ut vätska, luft eller blod efter operation eller vid infektion. Förhindrar vätskeansamling och underlättar läkning. Stomi En konstgjord öppning på magen som leder ut avföring (kolostomi/ileostomi) eller urin (urostomi). Sköts med särskilda stomipåsar. Suturer (stygn) Trådar som används för att hålla ihop sår tills de läkt. Tas bort när läkningen är tillräcklig. Agraffer / Staples Små metallklamrar som ersätter suturer. Tas bort med Agrafftång (kallas även staple remover) när såret är läkt. Alla dessa hjälpmedel syftar till att stödja kroppens funktioner, underlätta läkning och förebygga komplikationer. Undersköterskan har en viktig roll i att observera, rapportera förändringar och ge praktiskt stöd i användningen av dessa behandlingar.

Inom vård och omsorg används flera olika undersökningar och mätmetoder för att bedöma kroppens funktioner. Som undersköterska är det viktigt att känna till vad de innebär och i vilket syfte de används, även om vissa av dem utförs av sjuksköterska eller läkare. EKG (Elektrokardiogram) • Mäter hjärtats elektriska aktivitet. • Visar hjärtrytm, hjärtfrekvens och eventuella störningar i hjärtats retledningssystem. • Elektroder fästs på bröstkorg, armar och ben. • Vanligt vid bröstsmärta, hjärtklappning eller misstänkt infarkt. Bladderscan • En ultraljudsundersökning som mäter mängden urin i urinblåsan. • Hjälper till att avgöra om urinblåsan är tömd eller om det finns urinretention. • Utförs utan att något förs in i kroppen. Röntgen • En bilddiagnostisk metod som visar skelett, lungor och inre organ. • Används för att upptäcka frakturer, infektioner eller vätskeansamlingar. • Kan göras med eller utan kontrastmedel beroende på syfte. Hjälpmedel som endast sjuksköterska hanterar: • Piccline, dropp och infusion – långvarig venväg för vätska eller läkemedel. • Subkutana injektioner – ges i underhudsfettet, till exempel insulin eller smärtstillande. • PVK (Perifer venkateter) – tunn plastkateter som sätts i ett ytligt blodkärl för tillfälliga infusioner. • CVK (Central venkateter) – tunn slang som förs in i ett större blodkärl nära hjärtat vid behov av långvarig behandling eller när PVK inte räcker till. – Sätts in under sterila förhållanden av läkare eller specialistsjuksköterska. Odlingar: Blod-, urin-, avförings- och sårodlingar används för att ta reda på vilka bakterier som orsakar en infektion. • Undersköterskor får inte ta venprov men kan hjälpa till att förbereda material, märka prover och assistera sjuksköterskan. • Syftet är att identifiera bakterier så att rätt antibiotika kan ges.

Vid akuta sjukdomsfall eller olyckor används L-ABCDE-principen för att snabbt och systematiskt bedöma en persons tillstånd. Metoden hjälper vård- och omsorgspersonal att prioritera åtgärder i rätt ordning och är en del av den grundläggande första hjälpen. Bedömningen görs från livshotande till mindre akuta tillstånd, där varje bokstav står för en livsviktig funktion. L – Livsfarligt läge • Kontrollera att platsen är säker för både den skadade och personalen. • Skydda mot trafik, eld, el, kyla eller andra faror. • Larma 112 omedelbart vid behov. A – Airway (Luftväg) • Kontrollera att luftvägarna är fria. • Avlägsna främmande föremål, gör haklyft eller käklyft. • Stabilisera nacken om skada misstänks. • Bedöm om vårdtagaren kan tala eller hosta. B – Breathing (Andning) • Bedöm andningsfrekvens, djup och ljud. • Se, lyssna och känn efter andning. • Ge syrgas vid behov enligt ordination. • Notera hudfärg och saturation (SpO₂). C – Circulation (Cirkulation) • Kontrollera puls och blodtryck. • Stoppa synliga blödningar med tryckförband. • Höj benen vid tecken på chock. • Håll vårdtagaren varm och lugn. D – Disability (Medvetandegrad) • Bedöm vakenhet enligt ACVPU eller GCS. • Kontrollera pupiller, känsel och rörelseförmåga. • Ge glukos vid misstänkt lågt blodsocker (efter ordination). E – Exposure/Environment (Helkroppsbedömning och miljö) • Undersök kroppen uppifrån och ner – huvud, bröstkorg, buk, extremiteter. • Klipp upp kläder vid behov men skydda mot nedkylning. • Dokumentera fynd och observera tecken på skador, utslag eller sår. L-ABCDE används både på olycksplatsen och inom vården. Det ger struktur, trygghet och ett gemensamt språk mellan vårdpersonal vid akuta situationer.

Dokumentation enligt VIPS-modellen används i både kommunal och regional vård för att strukturera omvårdnadsjournalen. VIPS står för Välbefinnande, Integritet, Prevention och Säkerhet och fungerar som en gemensam grund för hur observationer och åtgärder ska dokumenteras. Syftet är att all information ska vara tydlig, enhetlig och spårbar, så att hela vårdteamet kan följa vårdtagarens tillstånd och behov över tid. I dokumentationen används sökord, som anger var en viss uppgift ska registreras. Det gör att informationen blir lätt att hitta och att rätt uppgift hamnar under rätt kategori. Exempel – under vilket sökord ska följande dokumenteras: Kräkning – Elimination / Gastrointestinala funktioner (Beskriver mag- och tarmfunktioner, illamående, avföring, urin, vätskebalans.) Antal barn – Social bakgrund (Tillhör vårdtagarens livssituation och familjeförhållanden.) Såromläggning – Omvårdnadsåtgärder / Hud (Här dokumenteras sår, omläggningar, förband och hudförändringar.) Religion – Andligt / Kulturellt / Livsåskådning (Visar kulturella eller religiösa behov, önskemål eller begränsningar.) Tidigare sjukdomar – Hälsostatus / Anamnes (Beskriver tidigare medicinska tillstånd, operationer eller kroniska sjukdomar.) Alla anteckningar ska vara sakliga, tidsangivna och signerade. Dokumentationen är en del av patientsäkerheten och fungerar som stöd för fortsatt vårdplanering, kommunikation och uppföljning.

Ett strukturerat sätt att kommunicera i vård och omsorg är genom modellen SBAR. Den används vid muntlig och skriftlig rapportering mellan personalgrupper, särskilt vid överrapportering, avvikelser eller förändringar i vårdtagarens tillstånd. Syftet är att informationen ska bli tydlig, komplett och snabb att förstå, så att inga viktiga uppgifter missas. S – Situation • Vad är det aktuella problemet? • Beskriv kort vad som hänt och varför du kontaktar. Exempel: “Jag ringer om Karin Andersson på rum 3 som plötsligt blivit yr och blek.” B – Bakgrund • Relevant medicinsk historia eller pågående behandling. • Kända diagnoser, allergier, läkemedel, tidigare liknande händelser. Exempel: “Hon behandlas för högt blodtryck och har nyligen opererats.” A – Aktuellt tillstånd • Redogör för vad som observerats och uppmätts just nu: vitala parametrar, medvetandegrad, smärta, hudfärg, andning. Exempel: “Blodtryck 90/60, puls 110, andningsfrekvens 26, SpO₂ 90 %.” R – Rekommendation • Vad behöver göras eller beslutas? • Föreslå åtgärd eller be om instruktion. Exempel: “Behöver bedömning av sjuksköterska och eventuell syrgasbehandling.” SBAR gör kommunikationen mer effektiv och minskar risken för missförstånd. Det används av hela vårdteamet – undersköterskor, sjuksköterskor, läkare och andra yrkesgrupper – som ett gemensamt språk för patientsäkerhet.

Bedömning av medvetandegrad visar hur vaken och orienterad en person är och används för att upptäcka förändringar i hjärnans funktion. En sänkt medvetandegrad kan tyda på syrebrist, skallskada, blodsockerfall, stroke eller påverkan av läkemedel. Kontrollen görs både vid akuta situationer och som del av kontinuerlig observation. ACVPU-skalan – en enkel och snabb metod: • A – Alert: vaken och orienterad. Personen svarar spontant. • C – Confusion: förvirrad, desorienterad, kan ha svårt att minnas. • V – Voice: reagerar på tilltal, men inte spontant. • P – Pain: reagerar på smärtstimuli, till exempel vid tryck på bröstbenet. • U – Unresponsive: ingen reaktion på varken tilltal eller smärta. Glasgow Coma Scale (GCS) – används främst i sjukhusvård för att mer exakt bedöma graden av medvetandesänkning. Skalan bygger på tre områden: • Ögonöppning (E) – spontant, på tilltal, på smärta, ingen. • Verbal respons (V) – orienterad, förvirrad, enstaka ord eller ljud. • Motorisk respons (M) – följer uppmaning, lokaliserar smärta, drar undan. Poängen summeras (3–15). Ett värde under 8 kräver omedelbar medicinsk bedömning. Vid observation noteras även pupillreaktioner, talet, och om personen kan röra armar och ben symmetriskt. Förändringar i medvetandegrad ska dokumenteras och rapporteras direkt enligt SBAR, eftersom de kan vara tidiga tecken på försämring.

De vitala parametrarna är kroppens viktigaste mätvärden och används för att bedöma hälsotillståndet. De speglar funktionen i andning, cirkulation och temperaturreglering, och mäts regelbundet inom all vård och omsorg. Andningsfrekvens (AF) – antal andetag per minut. • Vuxna: 12–20 andetag/minut • Barn: 20–40 andetag/minut Andningen bedöms även utifrån djup, rytm och ljud. Snabb andning kan tyda på feber, ångest eller lungsjukdom, medan långsam andning kan uppstå vid syrebrist eller läkemedelspåverkan. Puls (HF) – hjärtslag per minut. • Vuxna: 60–80 slag/minut • Barn: 80–120 slag/minut Pulsen mäts vid handleden (radialis) eller halsen (carotis) och bedöms utifrån frekvens, rytm och styrka. Oregelbunden puls eller mycket snabb/långsam rytm ska rapporteras. Blodtryck (BT) – trycket i kroppens artärer när hjärtat pumpar (systoliskt) och när det vilar (diastoliskt). • Normalvärde vuxna: ca 120/80 mm Hg Högt blodtryck belastar hjärtat och blodkärlen, medan lågt blodtryck kan ge yrsel, trötthet eller svimning. Kroppstemperatur (Temp) – mäts i mun, öra, armhåla eller rektalt. • Normalvärde: 36,0–37,5 °C Feber (> 38 °C) kan tyda på infektion, medan låg temperatur (< 35 °C) kan indikera cirkulationssvikt eller hypotermi. Saturation (SpO₂) – anger hur stor del av hemoglobinet i blodet som är mättat med syre. • Normalvärde: 95–100 % hos friska vuxna Mätningen sker med en pulsoximeter på finger eller öra. Värden under 90 % kräver ofta syrgasbehandling eller annan åtgärd. Att följa de vitala parametrarna ger en tydlig bild av hur kroppen fungerar. Ändringar över tid är ofta mer betydelsefulla än enstaka avvikelser.