📄 Ett självständigt liv

📄 Ett självständigt liv

I verksamheter inom vård, omsorg och pedagogiska sammanhang är målet att skapa förutsättningar för ett självständigt liv för vårdtagare, brukare och elever. Ett självständigt liv innebär inte att klara allt utan stöd, utan att ha möjlighet att påverka sin vardag och vara delaktig i beslut som rör det egna livet. För personer med funktionsnedsättning handlar detta ofta om att få stöd på ett sätt som stärker den egna förmågan och möjliggör delaktighet, exempelvis i daglig verksamhet, på ett LSS-boende, i skolan eller i kontakter med hälso- och sjukvården.

Att kunna välja aktiviteter utifrån egna intressen är en viktig del av självständigheten. När individen får möjlighet att göra val som känns meningsfulla kan det bidra till ökad självkänsla, motivation och känsla av sammanhang. Självständighet handlar därmed både om praktiska förutsättningar och om att bli bemött som en aktiv och kompetent person.

Likvärdighet och lika villkor

Förutsättningen för att kunna leva ett självständigt liv är att samhället erbjuder likvärdiga villkor. Likvärdighet innebär att samma rättigheter och möjligheter ska gälla för alla, oavsett funktionsnedsättning och oavsett var i landet man bor. Kvalitet och valfrihet inom vård, omsorg och utbildning ska fungera på ett likvärdigt sätt i hela Sverige.

För att detta ska vara möjligt behöver verksamheter följa gällande lagstiftning, såsom:

• lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS)

• hälso- och sjukvårdslagen

• socialtjänstlagen

• skollagen

• diskrimineringslagen

Utöver lagstiftning krävs också att både den inre och yttre miljön anpassas så att personer med funktionsnedsättningar kan klara sin vardag. Tillgängliga miljöer är en grundförutsättning för självständighet och delaktighet.

Självbestämmande – rätten att påverka sitt liv

Självbestämmande är en mänsklig rättighet och en central del i arbetet inom vård, omsorg och skola. Det innebär att personal och pedagoger behöver skapa förutsättningar för att individer ska kunna påverka beslut som rör deras liv. Ett sätt att göra detta är genom att involvera vårdtagare, brukare och elever i planering och uppföljning av olika insatser.

Självbestämmande kan ta sig många uttryck, till exempel:

• att vara delaktig i målformuleringar i vårdplaner, genomförandeplaner eller individuella studieplaner

• att få välja aktivitet eller arbetsuppgift i daglig verksamhet

• att få bestämma över vardagliga frågor, såsom klädval eller hur boendet ska vara möblerat

• att själv ta ställning till samtycke, exempelvis om anhöriga ska få ta del av information om vård och behandling

I socialtjänstlagen betonas respekt för självbestämmande och integritet. I skolan är elevens delaktighet viktig för att nå kunskapsmålen. Självbestämmande kan bidra till utveckling, ökad motivation och bättre resultat, men också till en starkare känsla av egenvärde.

Möjlighet att utvecklas utifrån egen förmåga

Personer med funktionsnedsättning har rätt att få möjlighet att utvecklas utifrån sina egna förutsättningar. Detta ställer krav på personalens kompetens, särskilt inom verksamheter som daglig verksamhet, LSS-boenden och skola. Specialpedagogisk kunskap är ofta nödvändig för att kunna anpassa stöd, bemötande och arbetssätt.

I arbetet med personer som behöver stöd är ett salutogent perspektiv viktigt. Det innebär att fokus ligger på det som fungerar och på individens styrkor och resurser, så kallade friskfaktorer. Samtidigt behöver personalen vara medveten om riskfaktorer – sådant som kan försvåra utveckling eller vardagsfungerande.

• Friskfaktorer är faktorer som bidrar till att något fungerar bra.

• Riskfaktorer är faktorer som kan göra att något riskerar att fungera sämre.

Genom att arbeta tillsammans med individen, vara lyhörd för behov och önskemål och låta personen vara delaktig i planeringen skapas bättre förutsättningar för utveckling.

Delaktighet som grund för hälsa och tillhörighet

Delaktighet är en central princip i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (1993) och i FN:s konvention om barnets rättigheter (1989). Delaktighet innebär att både barn och vuxna ska känna tillhörighet och vara en del av sociala sammanhang i samhället.

Delaktighet kan handla om:

• att delta i fritidsaktiviteter och sociala relationer

• att få föra sin egen talan och påverka beslut

• att vara med när beslut fattas om vård, stöd, boende och ekonomi

När människor får vara delaktiga skapas ofta trygghet, vilket i sin tur bidrar till positiva relationer mellan vårdtagare, brukare, elever och personal.

Tillgänglighet – en förutsättning för självständighet

Tillgänglighet handlar om att skapa förutsättningar för full delaktighet och goda levnadsvillkor för personer med funktionsnedsättning. Det är en demokratisk rättighet och en central del av ett självständigt liv.

För att öka tillgängligheten behöver hinder i samhället undanröjas, exempelvis genom att:

• motverka diskriminering

• förbättra lärmiljön i förskola och skola

• anpassa arbetsplatser

• möjliggöra deltagande i fritidsaktiviteter

• säkerställa tillgång till kultur

• skapa tillgänglig hälso- och sjukvård

• erbjuda anpassad information

• göra samhällsservice tillgänglig

• erbjuda fungerande och anpassade transporter

När tillgängligheten ökar stärks individens möjlighet att leva ett självständigt liv.

Kvalitetssäkrade verksamheter

För att självständighet, delaktighet och tillgänglighet ska fungera i praktiken behöver verksamheter arbeta systematiskt med kvalitet. Dagliga verksamheter och LSS-boenden bör regelbundet se över hur den inre och yttre miljön fungerar och hur stödet upplevs av brukarna.

Det är viktigt att det finns forum där brukare kan:

• lyfta frågor

• framföra synpunkter

• påverka aktiviteter och boendemiljö

När kvalitetssäkring sker i dialog med brukarna skapas bättre förutsättningar för ett självständigt och meningsfullt liv.