📄 Planering, genomförande och uppföljning inom LSS

Planering av stödinsatser enligt LSS ska alltid utgå från individens behov och ske med brukaren som aktiv deltagare. De mål som formuleras ska syfta till att stärka brukarens självständighet och möjligheter att delta i verksamheter och i samhällslivet. Delaktighet i planeringen är en grundförutsättning för att insatserna ska bli meningsfulla och ändamålsenliga.

På ett LSS-boende utgår arbetet från en genomförandeplan. Den ansvariga kontaktpersonen tar tillsammans med brukaren fram hur stödet ska utformas och vilka insatser som behövs för att nå de uppsatta målen. Det kan handla om vardagsnära områden som personlig hygien, tvätt, matlagning, ekonomi och fritidsaktiviteter. För att målen ska kunna uppnås krävs att insatserna dokumenteras, följs upp och utvärderas kontinuerligt.

Arbetet följer en tydlig process: beslut om bistånd fattas, insatser planeras utifrån vad som ska göras, hur, när och av vem, en genomförandeplan upprättas, insatserna genomförs och därefter följs mål och insatser upp.

För att få rätt till insatser enligt LSS ansöker personen hos biståndshandläggare i sin kommun. Handläggaren utreder behovet och fattar beslut om vilket stöd som ska beviljas. När beslutet är taget upprättas en individuell plan som beskriver vilka insatser som beslutats, hur de ska planeras samt vem som ansvarar för genomförande, dokumentation och uppföljning. Syftet med den individuella planen är att säkerställa att brukaren får det stöd och den vård som personen har rätt till.

En genomförandeplan konkretiserar den individuella planen och kan se olika ut beroende på verksamhet och behov. Planen ska alltid tas fram tillsammans med brukaren och kan även inkludera anhöriga eller närstående. I planen ska mål, beslutade insatser, ansvarsfördelning, aktiviteter och genomförande tydligt framgå. Det ska också anges vem som är kontaktperson, om det finns anhöriga eller företrädare samt vilka resurspersoner som ingår i brukarens nätverk, till exempel sjuksköterska eller andra professioner.

Genomförandeplanen ska innehålla både övergripande mål och personliga mål som brukaren själv är delaktig i att formulera. Stödet ska beskrivas inom olika behovsområden, exempelvis kommunikation, fysisk och psykisk hälsa, rörelseförmåga, användning av hjälpmedel, vardagsrutiner, ekonomi, sociala relationer och fritid. Det är också viktigt att uppmärksamma behov av kommunikationsstöd, syn- eller hörselanpassningar samt kognitiva hjälpmedel.

När biståndsbeslutet är fattat dokumenteras det och skickas till brukaren. Berörda anordnare informeras och därefter upprättas genomförandeplanen gemensamt av enhetschef, brukare eller anhörig och ansvarig kontaktperson.

Vissa insatser kräver samverkan mellan flera aktörer, exempelvis kommun, hälso- och sjukvård, socialtjänst, skola och anhöriga. I dessa fall upprättas en samordnad individuell plan, SIP. SIP tydliggör ansvarsfördelningen mellan olika verksamheter och är ett centralt verktyg för samordning. Beroende på sammanhang kan professioner som socionom, LSS-samordnare, sjuksköterska, arbetsterapeut, fysioterapeut, rektor, specialpedagog eller personal från habilitering och barn- och ungdomspsykiatri delta.

I genomförandeplanen beskrivs ofta brukarens bakgrund och livssituation, förmågor, behov av hjälpmedel, rutiner, stresshantering, samspel med andra, fysisk och psykisk hälsa samt vardagsfärdigheter som personlig vård, matsituation, städning, inköp och ekonomi. Planen ska också innehålla mål, delmål och hur uppföljning ska ske.

Målen ska vara realistiska, tydliga och praktiskt genomförbara. De kan brytas ner i kortsiktiga mål med tillhörande aktiviteter och tidsplaner, exempelvis planering av inköp, tidsstruktur eller fysisk aktivitet.

Uppföljning och utvärdering är en kontinuerlig del av arbetet. Målen följs upp tillsammans med brukaren och personalen, och vid behov justeras eller ersätts de med nya mål. Även verksamheten som helhet ska regelbundet utvärderas för att identifiera utvecklingsbehov, brister eller behov av kompetensutveckling och handledning.