📄 God man och förvaltare

En person som på grund av sjukdom, psykisk ohälsa eller funktionsnedsättning inte klarar av att sköta sin ekonomi, bevaka sina rättigheter eller tillgodose behov av boende och omvårdnad kan få stöd av en god man eller en förvaltare. Dessa former av ställföreträdarskap regleras i föräldrabalken och syftar till att stärka individens trygghet och rättssäkerhet i vardagen.

Skillnaden mellan god man och förvaltare är grundläggande. En god man är en frivillig åtgärd som bygger på samtycke från den enskilde. Personen behåller sin rättshandlingsförmåga och fattar beslut tillsammans med den gode mannen. En förvaltare däremot är en tvingande åtgärd som kan beslutas utan samtycke när en person bedöms sakna förmåga att ta hand om sin ekonomi eller sina juridiska angelägenheter. Vid förvaltarskap övergår beslutanderätten i de delar som omfattas av uppdraget till förvaltaren.

En god man kan till exempel vara ett stöd när en brukare behöver hjälp med att förstå information, sköta kontakter med myndigheter eller genomföra vardagliga ärenden som rör ekonomi och boende. Uppdraget handlar om att samverka med personen och agera i dialog, med respekt för individens vilja och självbestämmande.

En förvaltare har ett mer långtgående ansvar. Uppdraget kan omfatta att bevaka en persons rättigheter, förvalta egendom och sörja för personens behov. Det kan till exempel handla om att ansöka om insatser enligt LSS eller socialtjänstlagen, överklaga beslut, betala räkningar, hantera pensioner och bidrag samt ha kontroll över sparade medel och fastigheter. Eftersom förvaltarskap innebär ett större ingrepp i den personliga autonomin används det endast när mindre ingripande åtgärder inte är tillräckliga.

Ansökan om god man eller förvaltare görs till överförmyndarförvaltningen eller överförmyndarenheten i den kommun där personen är folkbokförd. Myndigheten utreder behovet och lämnar därefter ett förslag till tingsrätten, som fattar det formella beslutet. Överförmyndarförvaltningen ansvarar även för att rekrytera, utbilda och utöva tillsyn över gode män och förvaltare, så att uppdragen sköts på ett rättssäkert sätt.

I uppdraget ingår ofta samverkan med flera aktörer, såsom socialtjänst, hälso- och sjukvård, personal inom LSS-boenden, HVB-hem, äldreomsorg samt anhöriga. Ställföreträdarskapet är därmed en viktig länk mellan individen och olika delar av välfärdssystemet.

Behov av god man eller förvaltare kan finnas hos personer med intellektuell funktionsnedsättning, psykisk funktionsnedsättning, neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, demenssjukdom samt hos ensamkommande barn och ungdomar som saknar vårdnadshavare i landet.

Fördjupande perspektiv – statistik
Enligt nationell statistik hade Sverige omkring 270 000–280 000 pågående ställföreträdarskap (god man och förvaltare) under början av 2020-talet. Majoriteten av dessa avsåg godmanskap, medan förvaltarskap utgjorde en mindre andel. Antalet uppdrag är störst bland äldre personer och personer med kognitiv eller psykisk funktionsnedsättning, men även ensamkommande barn utgör en betydande grupp inom godmanskap.
Källa: Sveriges Kommuner och Regioner (SKR); Justitiedepartementet/Överförmyndarnämnder, sammanställningar 2021–2023.