📄 Vanliga undersökningar

Röntgen- och ultraljudsundersökningar

Röntgen och ultraljud används för att skapa bilder av organ, vävnader och strukturer i kroppen. Ultraljud bygger på ljudvågor och används särskilt för mjukdelar som lever, gallblåsa och njurar. Översiktsröntgen av bröst eller buk används för att identifiera luft, vätska eller misstänkta förändringar. Datortomografi (CT-buk) ger detaljerade tvärsnittsbilder och används vid misstänkt inflammation, blödning eller tumör.

Passageröntgen

Passageröntgen används vid misstänkt ileus (tarmvred). Undersökningen följer ett kontrastmedels väg genom mag–tarmkanalen för att lokalisera stopp eller fördröjd passage.

Kolonröntgen

Vid kolonröntgen undersöks tjocktarmen med kontrast via lavemang. Metoden används vid misstanke om strukturella förändringar, polyper eller tumörer i grovtarmen.

Endoskopi (koloskopi, gastroskopi, rektoskopi, proktoskopi)

Endoskopi innebär att ett böjligt instrument förs in i ett hålorgan för att inspektera dess slemhinna.
– Gastroskopi: matstrupe och magsäck
– Koloskopi: tjocktarm
– Rektoskopi: ändtarm
– Proktoskopi: området närmast ändtarmsöppningen
Metoderna används för att upptäcka inflammation, blödning, polyper och tumörer. Biopsier kan tas och polyper avlägsnas.

Akut urografi

Akut urografi används vid misstanke om sten eller annan blockering i urinvägarna. Kontrast följs genom njurar och urinledare för att upptäcka hinder.

Endoskopisk retrograd cholangiografi (ERCP)

ERCP undersöker gångarna från lever, gallblåsa och bukspottkörtel. Ett endoskop förs ner till tolvfingertarmen där kontrast sprutas in i gångsystemet. Metoden används för att diagnostisera och behandla gallsten, gånghinder och pankreassjukdomar. Vid behov kan ett drän läggas.

EKG

EKG registrerar hjärtats elektriska aktivitet genom vågformerna P, Q, R, S och T. Undersköterskan placerar elektroderna och genomför registreringen. Elektroder delas in i extremitets- och bröstavledningar och fästs med gel eller sugkoppar.

📊 Över 3 miljoner EKG görs varje år i Sverige. Källa: Socialstyrelsen