Självskadebeteende

Vad innebär självskadebeteende?

Självskadebeteende innebär att en person upprepade gånger skadar sin egen kropp med avsikt, men utan att ha som mål att ta sitt liv. Beteendet kan ta sig många uttryck eftersom människor använder olika sätt att skada sig själva. Vissa former är direkt fysiska, medan andra innebär att man medvetet utsätter sig för risker, försummar sin hälsa eller agerar destruktivt mot sig själv. Självskadebeteende är ingen egen psykiatrisk diagnos, utan betraktas ofta som ett symtom på annan psykisk ohälsa, exempelvis ångest, depression eller vissa personlighetsstörningar. I vissa fall är dock självskadebeteendet det huvudsakliga problemet, utan att någon annan tydlig psykisk sjukdom kan identifieras.

Ett beteende som kan spridas

Statistik visar att självskadebeteende är vanligast bland unga kvinnor, men det förekommer även bland vuxna och hos män. Hos män bedöms mörkertalet vara större, dels på grund av stigma, dels eftersom män oftare använder andra, mindre uppmärksammade sätt att skada sig själva. Sedan början av 2000-talet har förekomsten ökat, särskilt bland unga. Utvecklingen kopplas ofta till den generella ökningen av psykisk ohälsa i samma åldersgrupp, där faktorer som skolstress, framtidsoro, höga krav, prestationskultur och ökad öppenhet kring psykiska problem spelar in. Även sociala medier lyfts ofta fram som en bidragande faktor. Forskning visar dessutom att självskadebeteende kan ha en smittsam effekt, vilket innebär att personer som redan mår dåligt kan påverkas av att beteendet syns ofta i medier eller normaliseras av inflytelserika personer online.

Varför skadar man sig själv?

Bakom ett självskadebeteende kan det finnas flera olika orsaker. För många fungerar handlingen som ett sätt att reglera starka känslor. När ångest, oro eller inre kaos blir överväldigande kan fysisk smärta tillfälligt dämpa den psykiska smärtan. För andra handlar självskadan om att överhuvudtaget känna något, särskilt vid upplevelser av tomhet, avstängdhet eller meningslöshet. Vissa använder självskada som ett sätt att straffa sig själva, ofta kopplat till skam, självhat eller mycket låg självkänsla. I vissa fall fungerar beteendet som ett rop på hjälp, där personen vill visa hur dåligt den mår utan att behöva sätta ord på sina känslor.

Behandling och stöd

Vid självskadebeteende är det viktigt att få hjälp så tidigt som möjligt. I vissa fall kan beteendet vara övergående, men ofta krävs professionellt stöd. Behandlingen består främst av samtalsbehandling, ibland i kombination med läkemedel. Genom samtal med exempelvis psykolog eller kurator kan individen få hjälp att förstå bakomliggande orsaker, stärka sin självbild och utveckla alternativa strategier för att hantera starka känslor. Ett viktigt mål är att hitta andra sätt att reglera känslor och bryta impulser innan självskada sker.

Källa: Socialstyrelsen; Folkhälsomyndigheten; Nationella riktlinjer för vård vid självskadebeteende