-
Posts
1877 -
Joined
-
Last visited
Content Type
Profiles
Articles
Joker D-Base
Video
Network´s AI-Driven Chatbots
For sale
USK-database
Blogs
Events
Downloads
Forums
Gallery
Store
Everything posted by Julio Moraga
-
📄 Om att vara med på sitt sätt – fallet Majken 🔸 Mellannivå – kräver helhetstänkande, samverkan eller analys Majken, 82 år, bor på ett särskilt boende och tycker om att duka borden inför lunchen. På sistone har personal börjat göra det åt henne för att ”spara tid”. En dag sitter Majken tyst vid sitt bord, och när någon frågar hur hon mår svarar hon: ”Det känns som att jag inte behövs längre.” En undersköterska stannar upp och börjar fundera – vad händer när delaktigheten glider undan i all välvilja? 💬 Dela gärna dina tankar i kommentarsfältet nedan. -
📄 Om att mötas i det främmande – fallet Abdulahi 🔺 Avancerad nivå – innehåller dilemman, komplexa behov eller gråzoner Abdulahi, 75 år, bor med sin familj och får hemtjänst efter en stroke. Han pratar begränsad svenska, och hans dotter är ofta den som tolkar och förklarar. I hemmet finns starka kulturella normer kring kön, intimitet och vem som får ge omvårdnad. Abdulahi vill helst ha hjälp av manlig personal, men det är inte alltid möjligt. En kvinnlig undersköterska märker att han undviker ögonkontakt och blir spänd vid kroppsnära moment. Vad krävs för att respektera hemmet och kulturen – utan att kompromissa med trygg och jämlik vård? 💬 Dela gärna dina tankar i kommentarsfältet nedan.
-
📄 Om att kliva över tröskeln – fallet Elona 🔺 Avancerad nivå – innehåller dilemman, komplexa behov eller gråzoner Elona, 63 år, lever med psykisk ohälsa och har beviljats stöd av hemsjukvård. Hon bor i en stökig lägenhet, där det luktar rök och matrester. Hon är vänlig, men verkar obekväm varje gång någon kommer in. Hon säger sällan nej, men heller aldrig riktigt ja. En undersköterska som följer med sjuksköterskan för att ta prover känner sig osäker: Hur mycket kan man ifrågasätta omgivningen? Och hur påverkar hemmet vårdmötet – för både patient och personal? 💬 Dela gärna dina tankar i kommentarsfältet nedan.
-
📄 Om att vara gäst i någons hem – fallet Torsten 🔸 Mellannivå – kräver helhetstänkande, samverkan eller analys Torsten, 80 år, bor ensam i en villa med hjälp av hemtjänst. Han är noga med ordningen hemma och vill att saker görs på ”rätt sätt”. En dag ber han en undersköterska att inte ställa kaffekoppen i diskhon, utan på den högra diskbänken – där han alltid har haft den. Undersköterskan har bråttom och säger ”det där fixar jag sen”, men Torsten blir märkbart irriterad. Är det petighet – eller handlar det om att få behålla kontrollen i sitt eget hem? 💬 Dela gärna dina tankar i kommentarsfältet nedan.
-
📄 Om att göra mot någons vilja – fallet Selma 🔺 Avancerad nivå – innehåller dilemman, komplexa behov eller gråzoner Selma, 95 år, bor på ett demensboende och har avancerad Alzheimers sjukdom. Hon har svårt att orientera sig i tid och rum, och kan inte längre föra sammanhängande samtal. Hon blir upprörd vid dusch och matsituationer, och har börjat slå ifrån sig personalen. I journalen står att hon ”tidigare varit mån om hygien och måltider”, men just nu protesterar hon vid varje försök till hjälp. Personalen funderar: Är detta ett nej – eller ett uttryck för rädsla? Och vad väger tyngst? 💬 Dela gärna dina tankar i kommentarsfältet nedan.
-
📄 Om att neka medicin – fallet Emil 🔺 Avancerad nivå – innehåller dilemman, komplexa behov eller gråzoner Emil, 53 år, har en utvecklingsstörning och diabetes. Han bor på ett gruppboende och har plötsligt börjat vägra ta sin medicin. Han säger att han är ”trött på piller” och hotar att kasta allt i soporna. En undersköterska vet att medicinen är avgörande, men funderar på hur mycket Emil egentligen förstår om konsekvenserna. En sjuksköterska instruerar att man ska ”försöka motivera, men inte tvinga”. Hur agerar man när viljan finns – men kanske inte förståelsen? 💬 Dela gärna dina tankar i kommentarsfältet nedan.
-
📄 Om att tolka utan ord – fallet Viola 🔸 Mellannivå – kräver helhetstänkande, samverkan eller analys Vera, 88 år, har långt gången demens och saknar språk. Hon bor på ett boende och reagerar ibland med skrik eller gråt vid minsta förändring i rutinerna. En dag när hon får fel tröja på sig blir hon orolig och slår med handen i bordet. Personalen vet att hon inte kan uttrycka sina behov verbalt – men vad betyder det att respektera viljan hos någon som inte längre kan säga vad hon vill? En undersköterska funderar över hur små detaljer kan göra stor skillnad. 💬 Dela gärna dina tankar i kommentarsfältet nedan.
-
📄 Om att vilja ha en manlig personal – fallet Nancy 🔺 Avancerad nivå – innehåller dilemman, komplexa behov eller gråzoner Nancy, 41 år, har en grav fysisk funktionsnedsättning och bor i ett LSS-boende. Hon får hjälp med personlig hygien varje morgon. En dag säger hon tydligt att hon bara vill ha hjälp av manliga medarbetare. På schemat finns bara kvinnor. Kollegorna undrar om man kan neka henne det – är det diskriminerande att säga nej? Samtidigt känns det obekvämt för vissa att byta rutiner. Hur mycket kan och ska man anpassa sig till individens önskemål? 💬 Dela gärna dina tankar i kommentarsfältet nedan.
-
📄 Om att be om ett nej – fallet Josef 🔺 Avancerad nivå – innehåller dilemman, komplexa behov eller gråzoner Josef, 59 år, bor i särskilt boende och har schizofreni. Han kan periodvis ha paranoida tankar, särskilt kring kropp och hygien. En dag vägrar han all form av hjälp – han säger att ”någon försöker förgifta honom via duschen”. I journalen står att hygien är avgörande för hans hudproblem. En undersköterska undrar: ska man vänta in hans tillstånd, be sjuksköterskan ingripa – eller respektera hans nej, trots risker? Vems gränser gäller, när hälsa och självbestämmande krockar? 💬 Dela gärna dina tankar i kommentarsfältet nedan.
-
📄 Om att välja sin egen tröja – fallet Helmi 🔸 Mellannivå – kräver helhetstänkande, samverkan eller analys Helmi, 86 år, bor på särskilt boende och har svårt att röra sig efter en stroke. Hon får hjälp med kläder varje morgon, men blir ofta irriterad när någon väljer åt henne. Hon har alltid burit färgstarka plagg, men får nu ofta på sig mjukiskläder ”för att det är enklast”. En undersköterska reagerar när Helmi vägrar komma ut till frukosten och muttrar: ”Det här är inte jag.” Vad händer med självbilden när någon annan väljer åt en – varje dag? 💬 Dela gärna dina tankar i kommentarsfältet nedan.
-
📄 Om att vara för nära – fallet Robin 🔺 Avancerad nivå – innehåller dilemman, komplexa behov eller gråzoner Robin, 36 år, har ett beroende och får stöd i sitt boende. Han är ofta öppenhjärtig med personalen, särskilt med en undersköterska han känner förtroende för. En dag säger han: ”Du är den enda jag litar på.” Han börjar skicka sms kvällstid, ber om privata råd och undviker andra i personalen. Undersköterskan känner sig kluven – relationen har blivit personlig. Är det omtanke – eller risk för sammanblandning av roller? 💬 Dela gärna dina tankar i kommentarsfältet nedan.
-
📄 Om när rätt känns fel – fallet Gunilla 🔺 Avancerad nivå – innehåller dilemman, komplexa behov eller gråzoner Gunilla, 91 år, har en demenssjukdom och bor på boende. Hon blir ofta orolig vid intim omvårdnad och försöker dra sig undan. I hennes genomförandeplan står att hon ska duschas två gånger i veckan. En undersköterska försöker förklara, men Gunilla slår ifrån sig. Kollegan säger att ”vi måste genomföra det ändå – det är för hennes skull”. Men efteråt känns något fel. Är det etiskt försvarbart att genomföra något som någon inte samtycker till, även om det är i god omsorg? 💬 Dela gärna dina tankar i kommentarsfältet nedan.
-
📄 Om att respektera ett nej – fallet Majid 🔸 Mellannivå – kräver helhetstänkande, samverkan eller analys Majid, 68 år, bor på ett särskilt boende och har insulinbehandlad diabetes. En morgon säger han bestämt att han inte vill ta sitt insulin. Han ser trött ut, men är tydlig med sitt nej. En undersköterska står med sprutan i handen och funderar – ska man invänta sjuksköterskan, försöka övertala honom, eller respektera beslutet? I bakhuvudet mal frågan: Var går gränsen mellan självbestämmande och vårdplikt? 💬 Dela gärna dina tankar i kommentarsfältet nedan.
-
📄 Om att inte få ihop livet – fallet Kevin 🔺 Avancerad nivå – innehåller dilemman, komplexa behov eller gråzoner Kevin, 47 år, har nyligen fått diagnosen bipolär sjukdom. Han bor i egen lägenhet och har stöd från boendestödjare och öppenvård. Vissa dagar är han motiverad, aktiv och planerande – andra dagar svarar han inte i telefon, glömmer tider och isolerar sig. En undersköterska reagerar på att Kevin samtidigt försöker hjälpa sin gamla mamma, letar deltidsjobb och oroar sig för ekonomin. Vem ser helheten? Och hur påverkar livspusslet hans möjligheter att ta emot stöd? 💬 Dela gärna dina tankar i kommentarsfältet nedan.
-
📄 Om att förstå varför – fallet Ranya 🔺 Avancerad nivå – innehåller dilemman, komplexa behov eller gråzoner Ranya, 32 år, bor i ett gruppboende och har PTSD efter tidigare våldsutsatthet. Hon kan plötsligt vägra dusch, bli utåtagerande eller isolera sig helt. I planeringen står att hon ska få hjälp med personlig hygien varje morgon. En undersköterska märker att reaktionen ofta triggas av något litet – ett visst tonfall eller rörelse. Ska man följa rutinen, eller backa och försöka förstå det större sammanhanget? Hur mycket ska en undersköterska väga in traumabakgrund i den dagliga omvårdnaden? 💬 Dela gärna dina tankar i kommentarsfältet nedan.
-
📄 Om att lyssna mellan raderna – fallet Ragnar
Julio Moraga posted a record in 📘 Kapitel 4: Helhetssyn
📄 Om att lyssna mellan raderna – fallet Ragnar 🔸 Mellannivå – kräver helhetstänkande, samverkan eller analys Ragnar, 74 år, har nyligen flyttat in på ett äldreboende efter ett benbrott. Han får hjälp med dusch, mediciner och mat, men drar sig undan det sociala. Han säger att han är trött, men frågar ofta om posten kommit, eller om någon ”ringt från jobbet”. I journalen nämns inget om familj eller arbete. En undersköterska börjar undra om det finns något mer i hans liv som påverkar hans mående – något som inte syns i genomförandeplanen. 💬 Dela gärna dina tankar i kommentarsfältet nedan. -
📄 Om att orka vara länken – fallet Elvira 🔺 Avancerad nivå – innehåller dilemman, komplexa behov eller gråzoner Elvira, 67 år, har nyligen skrivits ut efter en stroke. Hon har svårigheter med tal och koncentration. Hennes dotter bor långt bort och mycket ansvar faller på personalen i hemvården. Det finns flera olika aktörer inblandade – rehabteam, biståndshandläggare, distriktssköterska – men Elvira blir förvirrad och orolig av alla nya ansikten. Hon frågar gång på gång: ”Vem är det jag ska ringa nu?” En undersköterska försöker vara den trygga punkten – men undrar hur mycket man kan bära utan tydligt uppdrag. 💬 Dela gärna dina tankar i kommentarsfältet nedan.
-
📄 Om att inte bli tagen på allvar – fallet Danijel 🔺 Avancerad nivå – innehåller dilemman, komplexa behov eller gråzoner Danijel, 58 år, har varit hemlös i perioder och har en historia av missbruk. Han bor nu i ett tillfälligt boende och har uttryckt önskan om att få komma till läkare för smärta i höften. Vid tidigare kontakter har han upplevt sig avvisad och oönskad. En undersköterska erbjuder sig att ringa vårdcentralen, men får ett luddigt svar om att ”han inte är listad hos oss just nu”. Danijel suckar: ”Ingen bryr sig ändå.” Vad gör man när systemet säger nej – men människan framför en säger hjälp? 💬 Dela gärna dina tankar i kommentarsfältet nedan.
-
📄 Om att inte förstå systemet – fallet Yvonne 🔸 Mellannivå – kräver helhetstänkande, samverkan eller analys Yvonne, 72 år, har nyligen flyttat till Sverige för att bo nära sin son. Hon har högt blodtryck och artros, men talar begränsad svenska och förstår inte hur vården är organiserad. Hon vill boka läkartid, men vet inte var hon ska börja. När hemtjänstpersonalen kommer frågar hon förvirrat om de kan hjälpa henne med ”sjukhuset”. En undersköterska ser hennes oro och vill hjälpa – men vilka kontaktvägar är rätt, och hur mycket stöd får man egentligen ge? 💬 Dela gärna dina tankar i kommentarsfältet nedan.
-
📄 Om att inte veta vad man behöver – fallet Ronja 🔺 Avancerad nivå – innehåller dilemman, komplexa behov eller gråzoner Ronja, 23 år, har ADHD och bor i ett stödboende. Hon har svårt att strukturera sin vardag och glömmer ofta tvätta, handla och betala räkningar. När personalen frågar vad hon behöver hjälp med svarar hon att hon ”vill klara sig själv”, men dyker sedan inte upp till planerade aktiviteter. Hennes rum är stökigt och kylskåpet tomt. En undersköterska funderar på om man ska ta initiativ till mer praktiskt stöd – eller om det först krävs en djupare samtalskontakt. 💬 Dela gärna dina tankar i kommentarsfältet nedan.
-
📄 Om att läsa mellan raderna – fallet Melker 🔺 Avancerad nivå – innehåller dilemman, komplexa behov eller gråzoner Melker, 64 år, bor i en kommunal lägenhet med stödinsatser efter en stroke. Han har nedsatt högerhand och viss afasi. Lägenheten är rörig, kylen är nästan tom och kläderna han har på sig är smutsiga. När personal frågar om han behöver hjälp säger han bara: ”Jag klarar mig.” En undersköterska anar att stolthet står i vägen för att ta emot stöd – men hur mycket kan man trycka på? Vem avgör vad som är ett faktiskt behov, och vad som bara är ett annat sätt att leva? 💬 Dela gärna dina tankar i kommentarsfältet nedan.
-
📄 Om det som halkar efter – fallet Hjördis 🔸 Mellannivå – kräver helhetstänkande, samverkan eller analys Hjördis, 81 år, har nyligen återvänt hem efter en sjukhusvistelse. Hon klarar sig ganska bra själv men verkar ha svårt att få vardagen att fungera fullt ut. Diskhon är full, kläderna luktar unket och kylskåpet innehåller bara gammal mjölk och en burk senap. Hjördis själv säger att hon ”nog ska orka ta tag i det där snart”. En undersköterska känner att något inte stämmer – men det finns ingen formell insats för städning eller inköp. Vad får man göra, och vad kräver en ny bedömning? 💬 Dela gärna dina tankar i kommentarsfältet nedan.
-
📄 Om att hitta motivationen igen – fallet Solveig 🔺 Avancerad nivå – innehåller dilemman, komplexa behov eller gråzoner Solveig, 78 år, har nyligen förlorat sin make. Hon bor kvar i deras gemensamma villa och får hemtjänst några gånger i veckan. Tidigare var hon aktiv i trädgården och i kyrkan, men nu tackar hon nej till allt. Hon har tackat nej till stödgrupp och vill inte att någon följer med henne till läkaren. ”Det spelar ändå ingen roll längre”, säger hon. Personalen är delad – är det sorg som måste få ha sin gång, eller är det något som bör lyftas vidare? 💬 Dela gärna dina tankar i kommentarsfältet nedan.
-
📄 Om att hjälpa utan att ta över – fallet Amir 🔺 Avancerad nivå – innehåller dilemman, komplexa behov eller gråzoner Amir, 51 år, har en lindrig intellektuell funktionsnedsättning och bor i en servicebostad. Han är stolt över att klara sig själv, men behöver viss guidning i hushållssysslor. På sistone har han glömt diska, låtit mat stå framme och missat ett läkarbesök. När personalen försöker hjälpa till blir han irriterad och säger att de ”bryr sig för mycket”. Några tycker man ska backa och låta honom ta konsekvenserna – andra menar att det är dags att kalla till möte. Vad är rätt nivå på stödet? 💬 Dela gärna dina tankar i kommentarsfältet nedan.
-
📄 Om att vara sedd – fallet Lovisa 🔸 Mellannivå – kräver helhetstänkande, samverkan eller analys Lovisa, 85 år, bor i egen lägenhet med hjälp från hemtjänsten. Hon behöver stöd med städning, matleverans och sällskap till vårdcentralen. Men det hon uppskattar mest är när någon stannar för en kopp te. På senaste tiden har tiden ofta inte räckt till. Undersköterskorna kommer och går, och Lovisa säger inte så mycket längre. En dag frågar hon: ”Har ni glömt bort mig?” Kollegor diskuterar hur mycket utrymme det egentligen finns för socialt umgänge när listan är lång. 💬 Dela gärna dina tankar i kommentarsfältet nedan.